And man will live forever more, because of Christmas Day

God jul!

Hoppas ni alla får en underbar jul

med

närhet, kärlek,

gemenskap, glädje.

Kom ihåg att den största julklappen inte ligger under granen ;)

KRAM på er!

lika..fast på ett annat sätt..

Visst är det intressant att vi stör oss mest på dem som liknar oss själva?

Mycket underligt är det i alla fall.

Jag blev smått irriterad på henne.

Ville skaka om henne, få henne att våga ta plats.

DINA IDÉER ÄR BRA!

...precis som jag då jag var som hon.
...fast på ett annat sätt.

Sjukling idag

Det är inte ofta som jag mest inte gör något alls en hel dag utan bara ligger. Men idag blev en sådan dag. Blev däckad av den gamle bekanten magsjukan. Det var längesen sist, men minnet stämde - det är inte vidare roligt när den typen hälsar på. Dock hoppas jag på att vakna alldeles återställd imorgon, annars kanske jag får lite lätt panik inför fredagens tenta.
Vid det här laget kan jag lägga märke till vissa framsteg i mitt välmående för jag orkar sitta upp och aktivera mig lite smått vid datorn. Tittar på Nobelmiddagen under tiden. Jag har alltid varit lite svag för kungligheter... Fina klänningar och håruppsättningar vill jag gärna se närbilder på. Det måste grunda sig på barndomens dagdrömmar om att vara en prinsessa. Det vore ändå fantastiskt roligt att få vara med där ikväll. :) Jag är ju dessutom en hejare på dans, vilket det tydligen ska bli under kvällen.

Kanske var det så att jag behövde bara lata mig idag... Fast, därmed inte sagt att jag tänker att det fanns en mening med att jag blev sjuk. Så tror jag inte fallet är.

Slutligen vill jag bara tacka min älskling som kom hit med nyponsoppa och coca cola så jag får i mig något mer än te idag. Du är underbar! Tack för att du finns i mitt liv!

Axplock i adventstid

Litet budskap som kan få stor verkan?_________________________________________________________

~~~~Önskelista:~~~~
~~~~~~tid och ork till att vara kreativ och nära~~~~~~

I mitt huvud poppar det upp idéer till än det ena, än det andra.
Jag bara hoppas att tiden, lugnet, ska infinna sig så jag får ge mig hän. =)
Gärna snart.

Jag lägger in ännu ett youtubeklipp. Hoppas du vill ta dig tid att se.

Att längta så starkt
Att kämpa så hårt
Att offra sig själv...
Du är älskad <3

________________________________________________________

"Att be är att komma Gud så nära att Han blir livet i vårt eget liv."
________________________________________________________

Lögnen om det ljuva Sverige

Vet du att det försvinner 100 kinesiska barn i Sverige...per år (tror jag bestämt att det var)? Jag har ingen källa att uppge tyvärr, mer än att min mor sa det. Men 100 barn. Skulle det vara svenska barn så skulle vi inte tillåta det. Grejen med dessa barn är att de antagligen inte har någon som saknar dem här i Sverige, de kom nog i många fall hit ensamma. Därför kan det ske utan att vi riktigt reagerar.
Så vart försvinner de???

Regina, som jag skrev om för några inlägg sedan, är fortfarande försvunnen. Spåren verkar leda till traffickingsammanhang... Att det skulle finnas knytpunkter för trafficking i vårt fina(?) Sverige??! Händer det här omkring oss? Kan det hända att jag passerar hus där människor hålls fångna för att transporteras vidare... och utnyttjas...
Sanningen är nog inte så fin som vi skulle önska.

Parallellt med dessa tankar ramlade jag in i en blogg häromdagen. Det var inget nytt för mig att det vimlar av vuxna som söker kontakt med yngre på internet. Men hur mycket är egentligen ok? Vi vuxna kan vara så vedervärdiga. Det är vedervärdigt att utnyttja barn. Men frågan är om det är så mycket bättre att inte se eller reagera..
Är det ok att de fortsätter med sina intressen? Hur kan vi motverka? Reagerar vi överhuvudtaget eller sköter vi bara vårt? Är det ok att en hel massa barn försvinner årligen, via Sverige, för att skickas vidare till liv som sexslavar?

Jag måste göra något. Nu.

Rörande

Jag har lite helg idag. På en tisdag. Jag var så sjukt trött igår. Det kändes att jag hade missat två chanser till sovmorgon för att jobba istället. Tur att jag i alla fall trivs bra på mitt jobb och fick jobba med min favoritkollega som nog kommer förbli en nära vän. :) Men idag sov jag ut! Helt underbart.

Såg på finalen av The biggest looser i söndagsmorse. Jag blev alldeles rörd! (vilket jag blir otroligt ofta nuförtiden) Skillnaden mellan bilderna av personen då han/hon var extremt överviktig och nu i slutet av tävlingen då reslutatet av träning och god kost var tydligt, var så ofantligt stor! Och då menar jag inte bara rent konkret att kroppsvikten var kring 40% mindre, utan att hela deras utstrålning, blicken, kroppsspråket var ett helt annat. Det utstrålade inte längre dåligt självförtroende eller olycklighet, utan plötsligt hade de var och en fått liv och styrka inom sig. Tanken slog mig att de måste vara så sjukt ödmjuka människor. Deras utseende är inget de kan ta för givet. De vet hur det är att vara missnöjd med sig själv, att inte orka, att inte få plats... Och du skulle ha sett så snygga de var då finalen kom. Leende, pigga människa som tycker om sig själva.

Favorit i repris

Jag ryser!!
Den är så underbar, jag måste lägga in den här igen. :)

Hosanna in the highest!

En dag ska jag stå där framför tronen, sjunga till Guds ära och äntligen få stå ansikte mot ansikte....

Innan dess vore det helt underbart att besöka Hillsong och få vara med om denna sångupplevelse, live. Vem vill följa med??

Ber du?

Jag tror att det finns en Gud som hör varje suck inom oss.
Som känner varje uns av längtan vi bär på.
Som bättre än mig själv vet vilka svagheter och styrkor jag har inom mig.
Och som bryr sig.
Jag tror att varje gång vi får för oss att ifall Gud finns så är han långt bort,
distanserad från oss,
att han bara kanske eventuellt om han inte har något bättre för sig skulle lyssna litegrann på oss
- då stämmer det inte på en fläck.
Jag tror att det finns en hel del missförstånd gällande honom som han helst skulle vilja reddes upp, som bara i onödan hindrar oss från att se vem han är.
Jag tror att verkligheten är den att han befinner sig så nära så vi i stort sett andas in honom innan vi ens dragit andetaget.
Verklig och närvarande.
Aktiv.
Jag tror att han är, hör och gör,
att han talar och leder.

Därför tror jag att det spelar roll att vi ber för R. Kortet är taget på min mor och fars altan för några veckor sedan. Var gärna med. Hon har inte så många som bryr sig.

livskvalitetlivskvalitetlivskvalitet

Hjärtan som möts
Ögonblick att spara,
bli varm av,
vila i,
låta sig välsignas av


Tid med sig själv
och tid med vän
Samtidigt
Samstämmigt


..tvåstämmigt?
Nej nu vet jag:
Flerstämmigt

kOnStIgT

Ibland reser jag bakåt i tiden och stannar där ett bra tag. Som nu. Det utmynnar ofta i att jag lyssnar på gamla band (som jag faktiskt sparat eftersom jag vet att sådana här dagar kommer) och minns gångna dagar. Det är rätt så spännande. Ofta leder det till att jag kommer att tänka på saker jag glömt en lång tid.
Min äldste bror, Simon, har varit här och hälsat på i helgen och bidragit till det hela. Det är konstigt men sant att han och jag delar många minnen som våra andra två bröder inte delar med oss, bara av det faktum att de är yngre. Simon och jag är inte så bra på att ringa varandra och prata, men vi pratade mycket när vi bodde hemma båda två. Även om vi ses nu och då när jag är hemma, så delar vi ju inte den där vardagen jämt med varandra. Den tiden är förbi. Men sådana här helger som den här då bara han och jag ur syskonskaran möts är det oundvikligt att inte dras tillbaka i tiden, eftersom bara själva umgänget påminner mig om så mycket. Tänker tillbaka till vardagen som var, till mitt rum, till vad jag gjorde och vad jag funderade på... Och inser vad tiden går. Det är bitterljuvt. Att något kan kännas så bekant och avlägset samtidigt...som minnen. Hoppas vi aldrig blir människor som bara trivdes förut. Som bara lever vidare i sina minnen, i det som varit. Hoppas vi alltid får lägga till fler och fler härliga minnen att återkomma till, hela livet ut. För även om jag hade dagar även förut som jag inte tyckte var särskilt underbara, så är det ju - precis som det sägs - de bra dagarna jag minns.

Ger lite smakprov av min nostalgiafton. Är du som jag, att det du tyckte var bra förut fortfarande är bra?

Dc Talk - Jesus Freak
Håller fortfarande stenhårt! :)

Bonnie Tyler - Total eclipse of the heart

Häromnatten var det en kille som var med i min dröm. En marockansk kille. Jag har lärt känna två marockanska killar i mitt liv och råkat ut för ett underligt fenomen. Jag ska snart berätta, ska bara först presentera dem lite för er.
Den ene bor i Spanien och det är flera år sedan jag senast träffade honom. Telefonnumret jag hade till honom funkar inte längre och jag tror faktiskt inte att vi någonsin mer kommer ses. Jag tyckte otroligt mycket om honom. Som vän.
Den andre bor här i Sverige, i samma stad som jag. Egentligen känner jag inte honom så väl, vi sågs några gånger och pratade spanska. (Många marockaner flyttar till Spanien, det ligger nära och innebär andra möjligheter).Nu till det underliga. Jag har så svårt att inte se dem som samma person! Trots att den ene är lite som en bror och att jag inte känner den andre särskilt bra. Men jag kan t.ex. inte säga vem av dem det var som var med i min dröm. Och jag märker att de i min tanke smälter samman till en. Det är otroligt konstigt. Jag umgås inte med någon av dem idag så det får vara som det är. Men det är konstigt..

nystädat

Registrerat men av att ha bott i kollektiv:
jag är inställd på att städa lägenheten endast en gång/månad.

Den gången/månad har i alla fall precis infallit.

Litegrand känner även jag mig nystädad efter en skön, LEDIG! helg. Åkte ut till Albins familj igår. Det är så skönt att komma iväg hem till några andra, det blir så mycket enklare och meningsfullare, på något vis, att bara vara än om jag är hemma en hel dag. Det är väl bara för att sådant som borde göras inte finns i ens närhet på samma sätt. T.ex. satt jag och hans mor och pysslade ett bra tag. Pyssel och nynnande till Lisa Nilsson. :) Jag gjorde några finfina kort som jag ska skicka. Egentligen skulle jag vara riktigt pysselbloggig och lägga ut bilder på dem här, men Albin har digitalkameran så det får bli en annan gång. Men det är härligt att få vara lite kreativ och pysslig. Jag längtar ofta efter det.

trådlöst

You can reach me by rail way
You can reach me by trail way
You can reach me on an airplane

You can reach me with your mind
You can reach me by caravan
Cross the desert like an Arab man
I don´t care how you get here

Just get here if you can
You can reach me by sail boat
Climb a tree and swing rope to rope
Take a sled and slide down slope
Into these arms of mine
You can jump on a speedy colt
cross the border in a blaze of hope
I don´t care how you get here
Just get here if you can
There are hills and mountains between us
Always something to get over
If I had my way surely you´d be closerI need you closer
You can windsurf into my life
Take me up on a carpet ride
You can make it in a big balloon
But you better get here soon
You can reach me by caravan
Cross the desert like an Arab man
I don´t care how you get here
Just get here if you can
I need you right here right now
I need you here by my side
I don´t care how you get here
Just get here if you can
/Anita Baker

Den här sången är dans för mig.
En mysig foxtrot en bit in på, eller i slutet av, kvällen.
Och jag har alltid tänkt på den som en helt vanlig kärlekslåt.
Jag har inte, förrän häromdagen, tänkt på att man kan se det som att det är Gud som säger det till oss.
Men det är en otroligt fin tanke.

Osökt kommer jag att tänka på en reklam gjord av Svenska Kyrkan i Stockholms stift:

På tal om trådlöst så kan jag ibland även undra om det är trådlöst i min hjärna. Inte på det sättet att jag tar emot information från all världens platser och hörn, utan snarare på det sättet att det saknas någon koppling.
Jag kommer aldrig att glömma då jag tog upp en sur godis ur godispåsen och menande sa att jag köpte några salta med. Som en blixt gick det upp för mig, av den kommentar jag fick,
att sura godisar inte alls har med salt att göra.
Och det är ju hur uppenbart som helst.
Jag hade bara inte kopplat det.
Dessutom förstördes senast igår mitt obekymrade nöje att dricka en latte på café nu och då, och samtidigt känna mig hälsosam för att jag inte köper något bakverk, då en kompis kommenterade att den latte vi av misstag beställde åt henne, i stället för det vanliga teet hon hade tänkt dricka, ju blev lite mindre hälsosamt men att det gick bra. Vad är det för ohälsosamt med mjölk?? undrade jag. DÅ blev jag informerad om att det ju är socker i latte. Lika uppenbart som att solen är uppe då det är ljust, när jag tänker på hur det smakar. Men jag hade bara inte dragit den kopplingen. Det måste vara trådlöst mellan mitt smaksinne och hjärnan. Jag är mer skillad på att analysera lukter.

Tror jag.

I ärlighetens namn

Just nu känner jag två personer som i två helt olika fall är misstänkta för olagliga saker och indragna i förhör. Inte i något av fallen vet jag ännu om det blir åtal eller om det läggs ner. Men det har fått mig att tänka på saken. Jag som känner dessa båda personer är väldigt säker på att ingen av dem är skyldig till vad de anklagas för. Därför blir jag väldigt förvånad när jag får höra att de så otroligt tydligt behandlas som att de är det. Det de säger bemöts som att det helt självklart är en lögn och de står inför faktum att det kan hända att deras ord - ärliga ord - kanske inte är mycket värda. Vad är det för samhälle???
Visst. På ett sätt kan jag förstå. Det finns de som är skyldiga och i det längsta drar en vals och manipulerar för att ändå bli fri. Klart det finns sådana. Det har jag ju sett på film. Däremot är det väldigt få jag själv mött som betett sig så, men jag antar att det ändå är en del av verkligheten. Men för det måste det ju finnas utrymme till att tro att inte alla beter sig så och att det faktiskt finns de som säger sanningen.
Jag hoppas verkligen inte att någon av dessa två jag tänker på behöver utsättas för att bli dömda för något de inte är skyldiga till. Gode Gud jag ber att man ska tro på deras ord och att du ska ge dem kraft att stå fast vid sanningen.

Heal my heart and make it clean
Open up my eyes to the things unseen
Show me how to love like you have loved me

Break my heart from what breaks yours
Everything I am for your kingdoms cause
As I go from nothing to
Eternity

(Hosanna - Hillsong)

http://www.youtube.com/watch?v=AQGJdTpMUcU

Till Dig

Det är som att det inte får plats inom mig,
det vill UT,
det är som att jag inte vet vart jag ska ta vägen,

som att jag snart spricker!

- men inte på ett hemskt jobbigt sätt,
utan av härlighet.

Ja, faktiskt. Av härlighet.

Jag fylls. Och så till den grad så att det är svårt att sitta still.

Dansa ut det funkar bra.

Vad heter Din längtan?

Jag tror jag har gått in i en ny del av mitt liv. Jag upplever det som att jag är i någon slags omvänjningsfas. Och egentligen är det inte konstigt. Omständigheterna är väldigt annorlunda än vad de var i våras. Visst är det fortfarande skönt att bo själv men jag har kommit på att jag är rätt så ensam. Jag som alltid haft så många vänner att jag knappt hunnit med dem alla upplever mig nu sakna såna där alldeles speciella vänner där det där finns. Där det inte bara är ytlig vänskap. Det där då det bara är så självklart att man kan prata om allt och helt känna att man kan vara sig själv. Där man finns för varann. Ena dagen lyssnas det mest på den ena, andra dagen lyssnas det mest på den andra. Och där det är självklart att vilja ses, samtidigt som det är utan krav på att alltid ses eller på att behöva bevisa något.
Där man känner varandra.

Just nu är det istället en hel del som är nytt i mitt liv. Visst känner jag många härliga människor, men de där "bästa" kompisarna finns numer inte i min vardag. I en del fall beror det helt enkelt på att vi inte tagit oss tid för varann och därför inte står varann lika nära längre. Det är lite vemodigt och det förstärker den längtan som började gro i mig i somras: Att få bo in mig i ett samhälle vars invånare är lite mer permanent boende än vad de i detta studentbefolkade är. Att få gå till mitt jobb, bli stammis på affären, en del av bygden... Här är livet så tillfälligt på något vis. Ständigt föränderligt, i en högre grad än utanför studentvärlden.

Jag är ensam. Har insett det idag. Sådant märks inte på samma sätt då man bor i kollektiv så kanske att det t.o.m. har varit så länge...

Längtar efter någon att vrida och vända på mina tankar tillsammans med. Någon som kan hjälpa till att tänka. Någon att skratta med. Jaa...O.s.v.

Imorgon ska jag i alla fall träffa en av mina hjärtevänner. Hon är på genomresa.
Det ser jag fram emot.

Paus

Jag har fått klagomål. Vissa tycker visst att jag bloggar alldeles för sällan! Och ja, det är befogad klagan. :) Det gör jag. Just nu har jag egentligen inte tid. Skolan börjar om 45 min och jag har en hel del att läsa. Tog egentligen en liten paus bara för att göra mig en kopp kaffe. En paus är annars precis vad jag längtar efter. Nu när tre av totalt fem veckors pluggande parallellt med spansklärarvikariat är avklarade känner jag behovet. Tänk att få åka till ett varmt ställe, låta solen värma och stärka, få vila och njuta, fylla på energin i kroppen...och i hjärnan. Det skulle vara så otroligt underbart. Som tur är stortrivs jag där jag vikarierar och även med det jag studerar - så det är bara summan av att det blir mycket på en gång som är grejen. Jag kommer att orka. Det vet jag. Och jag är glad över att det bara är totalt fem veckor som är såhär. Men det hindrar inte att jag längtar efter just en

PAUS

Ändå inser jag att jag är välsignad. Mitt upp i allt som skulle kunna krocka och stressa så faller saker på plats, passar ihop, kompletterar och inspirerar. Så jag tvivlar inte på att jag är buren. Och just den insikten, att det är ngn annan än jag som har kontroll och är med och styr, gör att jag lite i smyg ändå kan ta lite...

paus.

(Tack!)

those days

min älskade mormor

Vad coolt det är med minnet... :)

Jag sitter och skriver en skoluppgift som innebär att jag ska tänka tillbaka på min skolgång, och eftersom jag jämför den lite med min mormors skolgång så blir det mest de tidigare åren(som ju var de enda hon behövde(/fick?) gå). Skulle precis räkna ut vilket år jag egentligen började årskurs ett (mormor började 1932)... Kom fram till att det var 1988 och undrade i nästa hundradels sekund om det verkligen var så att jag började skolan samma år som Jonte föddes... då måste han alltså ha fötts under våren då jag gick på lekis. Och så plötsligt tycker jag mig minnas att jag var på lekis och väntade på besked eftersom jag visste att han var på väg.. Ett minne som nästan fallit i glömska men nu lockades fram.

Fast. Nu när jag skriver ner det blir jag genast osäker. Det var ett alldeles för otydligt minne för att veta om det är sant.
Är du född på en vardagseftermiddag Jonte???

Fast jag VET att jag kommer ihåg att vi var flera som fick syskon under lekisåret. Det var rätt så spännande.

Här är lilljonten :P

Åh. Jag önskar jag hade lika bra minne som mormor. Hon minns hur mycket som helst.

m.a.g.n.u.s.

Så har även jag sett hela avsnittet av kanal 5s I ditt ansikte då Magnus Betnér talar i en kyrka. Jag trodde kanske att jag inte skulle tycka om det. Att han skulle göra fjantiga angrepp och provocera järnet. Men näe. Han höll sig till fakta och till egna uppfattningar. Han var seriös. Det är, enligt mig, bara bra att han tar upp saker som man kan tycka är väldigt underliga i bibeln - för de finns ju där, han hittade inte på några egna verser och påstod att de var från Bibeln. En enda grej reagerade jag, förresten, på. Att han verkade utgå ifrån att det inte finns homosexuella som är kristna och därav kan tänkas vilja gifta sig i kyrkan. Där har han i så fall fel.Jag känner att jag måste förtydliga vad jag menade i mitt förra inlägg med att det som står beskrivet i Bibeln lika gärna kunde handla om idag: jag syftade på de ställen där det står om under. Ledsen att jag var oklar om det. Jag syftade på de ställen (i nya testamentet) där människor blivit helade, där änglar besökt, där människor plötligt talar ord rakt in i en situation de inte har en susning om men prickar rakt in i eftersom de får tala ord från Gud, där lite mat räckte till flera tusen... Jag kan inte säga att det inte spelar någon roll att det finns frågetecken om ställen i Bibeln. Vissa frågor lämnar jag, andra vill jag gärna fundera över (-som t.ex. det där med Lot). Men att det finns en Gud kan jag inte förneka. Skulle jag förneka Guds existens skulle jag på samma gång tappa bort mig själv och allt jag någonsin upplevt, för är inte mina Gudsupplevelser sanna vad annat är då det?

Jag hoppas vi aldrig räds att ifrågasätta det vi tror på. Möjligtvis har jag sagt det förut, men i så fall säger jag det igen; finns det en Gud så tål han att ifrågasättas.

mera mera mera!

Det GÅR inte att med ord beskriva. Men det är det bästa i världen och jag vill bara ha mer och stanna kvar i det underbara! Det övernaturliga är så naturligt och verkligt mina vänner. När Gud blir sådär självklar och jag än en gång inser att det inte finns någon överhuvudtaget som kan känna mig bättre, förstå mig bättre, veta bättre vad som rör sig i mitt innersta, då fylls jag av en så otroligt stark visshet om att Han är mig så nära, att Han bryr sig och älskar så djupt som ingen människa kan. Och Han finns för mig. Han har koll på allt och jag kan bara ta emot. Och det övernaturliga är en del av Honom. Han är inte begränsad som vi är begränsade. Det vi läser om i Bibeln kunde lika gärna ha varit idag. För Gud är exakt densamme.
Jag hade glömt det. Men Han påminde mig.

Som en följd av att vilja ha mera laddade jag idag ner en predikan och gav mig ut på en springtur medan jag lyssnade - det var perfekt! Jag brukar ha svårt att tänka strukturerade tankar då jag springer så det passar mig mycket bättre att bara lyssna, samtidigt som jag då springer vidare av bara farten. Men det funkar säkert lika bra till promenaden, eller vad du nu vill hitta på medan du lyssnar.

Här t.ex.

same same but different

Åååh, jag vill blogga! Det händer alldeles för sällan att jag gör det och plötsligt började jag längta efter det.

Det märks att vardagen har kommit igång här i Ume igen. Jag springer på folk jag känner var tionde meter (bara lite överdrivet...) och har en massa för mig. Det är roligt. :) ..nästan jämt. Och tiden räcker så mycket bättre till nu när jag bor själv. Det är härligt att upptäcka. Dessutom får jag jobba! MYCKET bra eftersom jag har högre hyra och inget lån denna termin.
Idag har jag varit svensklärare hela dagen. Jag kunde inte ens svara på 6:ornas fråga om vilka vokaler som är mjuka och vilka som är hårda. Ett typiskt exempel på onödig kunskap vi behövt lära oss i skolan. Förhoppningsvis är jag mer kunnig i de ämnen jag en dag ska vara examinerad lärare. Men en sak har jag tänkt på idag som jag ska bära med mig: det är värdelöst att ha en klass utspridd på tre olika ställen under lektionen. Speciellt när det är datorer och mobiltelefoner med i bilden. Jag vill hellre ha klassen samlad inne i klassrummet så man har översikt över alla samtidigt.
"Men jag ska göra det hemma. Jag har så svårt att koncentrera mig på skolan."/en elev. Ja. Jag skulle oxå ha svårt att koncentrera mig om jag hela tiden hade mobilen framför mig och hundra låtar jag samtidigt ville lyssna på... Jag kan sakna tiden då det var självklart att lämna mobilen i skåpet under lektionen. Det är klart att själva närvaron av den distraherar en tonåring. Eller ja, kanske vem som helst. Det är precis som internet distraherar mig då jag ska plugga på datorn.
Ni kan ju räkna det som en högst tillförlitlig undersökning.

Nu blir det häng hos goda vänner!

Dagens lärdom

Man kan säga att det är lite full rulle såhär i början av terminen för min del. Jag var jättetrött idag på eftermiddagen och med tanke på det ville jag bara dega resten av dagen. Samtidigt var jag inbjuden att träffa min gamla klass och ville inte missa det tillfället så jag bestämde mig för att träffa dem åtminstone en stund. Så medan pizzadegen stod och jäste cyklade jag iväg. Och döm om min förvåning då jag hade MER energi då jag kom hem igen, en timme senare, än när jag åkte! =) Jag var med stor säkerhet piggare än vad jag hade varit om jag istället stannat hemma och degat den stunden.

Men VEM hade kunnat tro det?? :)

you.are.being.loved

Har du hört att det inte var spikarna som höll Jesus kvar på korset,
utan att det var hans kärlek till dig?

http://www.flatebo.se/

Sommaren i korthet

NU äntligen är jag tillbaka! Tänkte bjuda på lite bilder från sommaren... vågar tyvärr inte lägga ut alltför mycket på andra människor än mig själv...men ni får nöja er med det. =)

Detta är min egen balkong. Är så nöjd med min nya lägenhet.

...dyrbar tid tillsammans.

Av tiden utanför Umeå har jag prioriterat dagar i stugan. Alldeles alldeles underbart!!

...sitta i solnedgång...

Och många många möten med vänner som tagit plats i mitt hjärta.


Men nu slutligen är hösten här. Stjärnklar himmel och mys! Det känns lite tråkigare att återvända till plugg denna termin än de föregående...Jag längtar istället efter att få jobba, bo in mig i ett samhälle på ett lite mer permanent sätt och ...ja, komma in i ett mer varaktigt liv. *suck* Om två år kanske. Jag är lite less på att vara elev tror jag..eller så är det helt enkelt att jag står inför terminerna jag måste läsa men inte har lust med - de allmänna utbildningsområdena.

Det bästa...

...med den här sommaren är att jag har fått så många kvalitetsstunder med så många av mina vänner. Även med flera av de som jag till vardags inte har alldeles nära mig. Jag tycker egentligen sällan om att träffas de där gångerna då man inte riktigt möts. Ni vet, egentligen. Då inga masker hålls upp och då båda helt slappnar av. Ibland pratar man länge med varandra utan att riktigt mötas. Utan att ta sig förbi det där första ytliga lagret. Ibland tjänar säkert även de samtalen sitt syfte, men andra gånger känns det - helt ärligt - som slöseri med tid. Det är nog därför som jag ofta föredrar att träffas två och två istället för i stora gäng... (därmed inte sagt att det aldrig sker möten i stora gäng, jag tycker bara om att skapa goda förutsättningar genom att ses på tu man hand)

Imorgon jobbar jag sista dagen för den här sommaren och sedan drar jag. 3 veckor. Semester med förhoppning om många möten. Egentliga möten. Kvalitetstid.

Kram!

tankar i allmänhet

Fredagkväll och jag sitter invirad i en filt i mitt eget hem och myser efter härliga dagar med en syster. Jag har dessutom vuxit ikväll. Jag har varit modig, stark och klarat av nya saker, mitt bland en massa folk, som jag inte alls visste innan hur de funkade och som var lite klurigt - men som jag hela tiden visste att de skulle gå bra. Men bara vissheten om att det var okänt område och att det hela skulle klaras av utav endast mig, och att dessutom en annan människa var i mina händer, var tillräckligt för lite smånervositet. But I did it. :)

Just nu sitter jag och är nostalgisk. Härligt nostalgisk... Lyssnar på musik som målar upp ljuvliga minnen från sommaren 2007. En härlig sommarkväll på västkusten med först bad, skratt, solnedgång och sedan dans i den friska sensommarnatten ute på E:s föräldrars uteplats... och bara förtrollat.
Så förtrollat.

Såg Mamma mia ikväll. Jag köper inte många filmer, men den ska jag ha! Den påminner mig om det urflippade, det fria, glädjen i att sjunga, att leva livet levande!

Slutligen vill jag bara dela med mig av mitt senaste huvudbry.... En av mina arbetskamrater (själv nära pensionen) trodde att jag var 19 år! Ni som känner mig får gärna ge respons på detta för jag börjar seriöst fundera på hur jag beter mig om jag vid snart 27 år fyllda tas för 19!! Ok om jag ser ung ut, känner mig väldigt sprallig lite nu och då och är kanske lite naiv....men inte såååååå.... väl?

Ja..kära nån.

förvrängd bild

1. Jag läste precis ett meddelande som jag fått av en kompis i Madrid. Han är väl från Brasilien egentligen. Han tyckte jag skulle passa på att njuta av att vara utomhus nu, för visst är det bara under sommaren som man kan vistas ute i Sverige?

2. Stod och väntade på en buss för ett tag sedan och på samma busshållsplats stod en kille med en t-shirt på sig med texten: Fuck me Jesus. Jag var rätt nära att börja prata med honom och säga att Jesus inte gör sånt. Det är inte riktigt hans grej att bete sig så. Men det kom inte riktigt något läge.

bara bäst

att leva eller inte leva...

Jaja, jag förstår att ni är otåliga! Jag ska skriva lite igen. Men ni förstår, det tar tid att flytta. Det för med sig att en hel del tid går till att fixa och dona. Men jag har insett att jag måste låta det ta sin tid att helt få allt i sin ordning. Ganska bra är det redan och ni får gärna komma och hälsa på!

Idag har jag försökt tänka mig in i hur det är att vara helkroppsförlamad... Att inte på hela dagen ha något annat än matintag och toabesök att uträtta. Egentligen. Alla andra sysslor utför de som hjälper en. Och detta flera dagar i rad. Testa själv att tänka dig in i det. Det gav mig en del perspektiv på det jobb jag utför i sommar. Antagligen kan det betyda otroligt mycket för min brukare att få vara med medan jag bäddar sängen och få följa med då tvättstugetiden bokas. Att på något sätt få vara aktiv i sitt eget liv. Att livet levs.
Ur mitt perspektiv var jag så otroligt hjälpsam som fixade saker utan att brukaren behövde vara med, så att jag inte lät brukaren vänta. Som en slags service. Men jaha, vad lämnar jag då kvar? Sysslolöshet. Jag tar ifrån min brukare dennes liv.
Det hemska är att jag tror det är väldigt vanligt att det sker så. Vi tänker ju så lätt helst utifrån vårt eget perspektiv.


Ni glömmer väl inte att lyssna på sommarpratarna? Om man missar det kl 13 på P1 så finns det att lyssna på via www.sr.se/sommar. Jag lyssnade på Olle Carlsson häromdagen. Grymt intressant.

Hem ljuva hem

Just nu har jag inte något ljuvt hem. Men snart så.

En del nya saker är inhandlade och i huvudet har jag någorlunda ordning på hur jag vill att det ska bli.

Det är ändå spännande.

En egen lya. :)

Kom plötsligt att tänka på vad morfar brukade citera:
"Vi bo ej här, vi blott här nere gästa."

Undrar hur det är i himlen... Där borde det vara ljuvt.

Kram hela dan!

Diamonds.are.for.ever

Kära läsare,
efter ett långt uppehåll är jag så tillbaka!

Är absolut nöjd med semestern jag haft.

• Svingade mina lurviga på Högs loge - logen där det alltid kommer att finnas ett speciellt nostalgiskt skimmer (åtminstone för mig).
• Landade i lugnet ute i stugan där utsikten oftast är så vacker att man aldrig vill att bilden ska tas bort från näthinnan. Ro.
• Dessutom hann jag träffa flera nära och kära. Inte alla, men flera.

Måste dock erkänna att jag är lite besviken på att jag fick så lite tid med mina bröder. Det verkar tyvärr som att de hellre tar sig tid till att sitta vid sina datorer än till att umgås med mig då jag är hemma… Jag tror nog att de tycker det är tråkigt att jag inte bor hemöver längre, kanske saknar de att prata med mig…? Jag saknar i alla fall dem och vill ju gärna få veta vad som tänks, få skratta och lattja, skapa fler minnen tillsammans med dem då tillfälle ges och ..bara få syskontid. Men jag vet inte, de kanske har nog med sig själva just nu.
Mest av allt hoppas jag att ni mår bra.
Att ni tar vara på vad bra ni är. Och förstår att ni är det.
Ni är skatter på denna jord.
”Som en diamant i skyn,
- mycket värdefull,
så är också du min vän
mer värd än guld”

Det är sant.

Så härligt :0)

Det satt en teckning på vår kyl ikväll då jag kom hem. Vi hade fått den av barnen som bor ovanför oss. Flickan hade ritat av mig och mina tre kombosar och det var längesen som skrattet bubblade upp inom mig på det viset som det gjorde då jag såg oss där! Hon hade lyckats fånga vissa karakteristiska saker så att man absolut förstod vem som var vem.
- E-O var utan hår. De stora öron som hon gett honom har jag däremot aldrig tänkt på att han har.
- M:a hade lockigt hår.
- Jag hade uppsatt i tofs och stora örhängen (?).
- Och så M:s var killen med hår!

Jag tyckte det var hur roligt som helst och inte blev det mindre roligt av det faktum att jag stod helt ensam i köket och garvade =) Helt underbart.

Skratt är befriande.

Igårkväll hade min klass en mysig grillkväll vid Nydalasjön.
Undrar vad det blir för enar jag ska gå med i höst...och hur många från denna klass som jag kommer att hålla kontakten med... Det är lite jobbigt faktiskt att så ofta komma in i helt nya konstellationer av människor. Blir man en starkare människa av det tro? Man får i alla fall gång på gång ställa sig frågan vem man egentligen är. Och det kan ju vara en rätt så jobbig fråga att ställa sig. Eller - att finna svar på. Otroligt skönt att jag nu har A vid min sida. Han blir lite som en klippa att hålla fast i.

Mer än väldigt mycket annat vill jag nu inreda mitt nya hem...fast jag får inte flytta in dit än. Inte heller kommer jag att få det som jag vill ha det för jag tror inte jag ids tapetsera om...Allra helst skulle jag vilja ha annat golv där med. MEN, utifrån min tighta ekonomi ska det bli en ändå rolig utmaning att fixa till det så att jag trivs. Jag kan nog mer säga hur jag skulle vilja ha det nu än sist jag bodde själv. Nästa vecka blir det till att gå på t.ex. IKEA hemma i Sundsvallo!

Kram o godnatt

Funnybunny

När man reser långt kan det hända att man behöver något att sysselsätta sig med. Då är det roligt att upptäcka nya saker på sin mobil - som man snart haft i 3 år...!

Hahahaha!

Och så en bild på mig och min älskling som varit tillsammans i ett år!
Puss <3

Här kan den som vill läsa lite om hans insats på senaste tid.

Hit och dit - hur lätt som helst!

Det är konstigt med tiden. Eller.... jo, det tycker jag i och för sig också, men det jag egentligen ville säga är att jag tycker det är konstigt hur man nu kan förflytta sig så långt på så kort tid. Jag tror inte riktigt att jag alltid lyckas hänga med i mina egna förflyttningar!
T.ex. kommer jag ihåg att det kändes riktigt skumt att komma hem till Sverige på eftermiddagen och på kvällen lägga sig i sin egen säng i Umeå och minnas att man samma morgon vaknat i Madrid... Två helt olika världar, rätt långt ifrån varandra, och ändå kan man besöka dem båda på en och samma dag.

I helgen var ett annat sådant exempel. Resan började i torsdags. Albin och jag börnade ner till Sundsvall. På fredag börnades det vidare ner till Valdemarsvik, i Östergötland. Vi träffade delar av min släkt som jag väldigt sällan träffar, och tillsammans firade vi min farmor som nu är 80 år. Hux flux var det söndagmorgon och dags att påbörja den långa resan tillbaka upp till Umeå igen. Men inte tog det någon evighet att färdas de 90 milen! Vi var framme rätt tidigt på kvällen. Och allt var som vanligt igen. Semestern varade bara ett ögonblick.

Valdemarsvik är ett otroligt fint ställe. Jag skulle gärna lägga ut bilder för jag tror det finns många fina men för en gångs skull använde jag mig av min kamera med vanlig film. Men jag rekommenderar er att åka dit, strosa genom de kulliga gatorna, se de fina stenhusen med sina trädgårdar inkilade lite hit och dit, utsikten, hamnen... Jag kan inte låta bli att tänka bakåt i tiden när jag går där. Valdemarsvik har lyckats behålla en hel del av sitt forna jag. Hoppas de inte moderniserar bort det alltför mycket så att det gamla tappas bort - som det gjorts på så många andra ställen.

Jag är rätt fascinerad av att tänka mig in i hur livet kan se ut på olika ställen....och även under olika år... Hur lätt var det att förflytta sig tvärs genom halva Sverige när min farmor var liten?

OJ!

Jag ska egentligen plugga men ni vet väl hur det är; man hittar gärna på allt möjligt annat för att skjuta plugget framför sig - med en orimlig förhoppning om att det på något vis ändå ska bli färdiggjort. Så ramlade jag in på en sida på internet där man kan mäta hur lång rundan man joggar egentligen är. Det var lite lurigt att se vars det egentligen är jag brukar springa då jag tar mig ut, men döm om min förvåning då det mättes upp till 7 km och inte de 5 som jag har uppskattat det till!! Inte underligt att jag tycker det tar tid då. :P

Nä, nu ska jag väl försöka plugga... Det är egentligen rätt roliga saker jag har att göra, och inte särskilt jobbiga. Men det skulle gå bättre om jag inte behövde dras med huvudvärk... Det är gårdagens träning som är boven. Jag är nog människan som lättast i världen får vätskebrist. Eller vad det nu är. Saltbrist? Vore skönt att veta exakt vad min kropp behöver så jag kunde undgå att ha en tung dag dagen efter träning, för jag mår ju bra av att träna och tycker dessutom att det är så kul.

Till helgen blir det långresa för Albin och mig. Min farmor fyller 80. Vi ska sööööderut. Innebär det värme månntro?

Sex och alkohol

Hade ett intressant samtal häromdagen om hur knäppt det är att t.ex. sex och alkohol fått ett sådant överfokus i temat kristendom. Jag tror att det gäller både bland troende och bland icketroende.
Så, vad hände med t.ex. vilodagen?
Hur många är det som helgar den?
Skulle det vara värre att dricka sig berusad än att strunta i vilodagen? Ett av självaste budorden handlar ju om att helga vilodagen.
Och hur är det med att inte ljuga eller tala illa om folk?
Eller, hur viktigt är det för oss att älska alla?
Förstår ni vad jag menar? Det verkar så ofta som att t.ex. utomäktenskapligt sex och fylla är det värsta man kan göra. Och så är det som att man glömmer annat som även det hör till råd Gud gett oss - antagligen för att Han vet vad som är bra för oss, och som jag tror grundar sig på annat än själva handlingen i sig.

Nej. Jag tror inte Gud tycker något är värre än det andra. Men jag tror inte heller att Han tycker om att vi så ofta försöker hålla upp en bild av att vi är så präktiga...duktiga...felfria, inför varandra. (Vi kristna har i alla fall en tendens att göra det inför varandra. Även jag.) Vi är inte felfria. Men Gud har egentligen inte så stora problem med det. Problemskapandet tror jag att vi till stor del står för själva. Gud har ju redan fixat. Han älskar oss så mycket så Han bara öser sin nåd över oss och vill att vi ska få leva i den, trots att vi inte alltid gör saker som Han till 100% tycker är det bästa för oss och dem runtomkring.

Fokus blir så lätt fel. Det handlar inte om de "fel" vi gör. Kan vi inte sluta prata om det hela tiden? Det handlar om hur underbart älskade vi är och om en Gud som gått i döden för oss och bara längtar efter att få vara nära oss, leda oss i livet/vardagen, styrka oss, krama oss, visa oss, välsigna oss.
Och jag tror att Han längtar efter ärlighet. Tyck vad du vill och säg vad du vill till Honom, men var ärlig. Även mot dig själv. Finns Han så svarar Han, på ärlighet.

Du

I verkligheten
där finns Du.
Mer verklig än jag ofta kan förstå.
Mer personlig än jag många gånger vågar tro.
Framför, bakom, inom, innan, efter, medan, hör, ser, gör.
GÖR.
Verklig.

Här nära. Närmre än jag anar. Finns du som känt mig. Innan jag fanns till.

Vill komma närmare.
Så jag ser Dig.

hä ä int lätt

Sanningen kan göra så ont. Är det därför vi har så lätt att fly undan den? På alla möjliga olika sätt försöker jag undgå att titta sanningen rakt i ögat. Det finns ju så mycket annat att fokusera på. Man kan kommentera vädret eller svara undvikande och samtidigt leda in samtalet på en ny bana, som innebär att man kan fortsätta ignorera sanningen. Tänk vad många gånger människor tar på sig en mask... Jag kan förstå det. Fast när jag väl börjar lyssna till mitt inre, till mig själv, och tar reda på vad det är som sägs då har jag svårt att dölja det...det är bara så länge jag inte är helt ärlig med mig själv som det är så lätt att fortsätta låtsas.

The truth will set you free. Jo, det tror jag på. Men kan man vara så fokuserad på att vara fri så att man i det låser in sig?

Lätt som en fjäder så jag flyger fram vs buren

Jag bär dig (Don´t Give Up)
Text och musik: Peter Gabriel
Svensk tolkning: Tomas Andersson Wij

Jag föddes i en bättre värld
jag lärde mig va stark
Aldrig be om lov, alltid le
aldrig darra när andra ser

Men jag darrade och hundarna såg på
dom kom i flock och jag va ensam
Jag har bytt stad, jag har bytt namn
men det är nånting i min blick

Jag bär dig
jag är din vän
Jag bär dig
när du inte orkar själv
Jag bär dig

Du går rakt emot mig nu
Alla rör sig vid ett stup
fast jag var stark, jag log mot Gud
Jag sa jag är den som ramlar sist
men det var nån som drog mig ut

I natt så reste jag tillbaks
till trädgården vid sjön där jag är uppväxt
Vårt hus var plundrat, det fanns inget kvar
bara skalet av den jag var

Jag bär dig
jag är här nu
Jag bär dig
och ingenting ska saknas dig
Jag bär dig
till en plats som du kan kalla ditt hem

Släpp din sten
släpp oro och stygn
Jag går här brevid
hur smal din väg än blirOch om du faller igen
jag bär dig då
ja, jag bär dig då

Jag ska bygga något nytt
jag vill så mycket mer
Jag ska stå på en strand
med två ögon som ser

Att vad som än hänt
och vad som än sker
vill floden fram
så vill floden fram

Nu reser jag från stad till stad
är en i långa raden män
som ingen saknar eller minns
Det är nånting med vår blick

Jag bär dig
jag är här nu
Jag bär dig
En dag vaknar du och allt har vänt
Jag bär dig
till en plats som du kan kalla ditt hem

---

Att få ta den tid man behöver.

Att få känna det man känner.

Att inte vara ensam,

men ändå känna sig så.

Att släppa masken.

Att inte ha kontroll.

Att få leva.

Det slog mig idag att vi nog är många som delar samma känslor.

Vi tror så lätt att vi är ensamma.

Inte för att jag vet om det underlättar...

men för mig innebär det iallafall att jag inte känner mig mer otursdrabbad än andra.

Det påminner mig om att det nog är livet.

Ibland lätt och ibland tungt.

Antagligen väldigt tungt i perioder.

Är det inte så att man under de tunga perioderna mest kan påminna sig om att det brukar vara tungt?

Och vice versa då det är ljust i livet?

Underligt.

Fast just nu har jag ingen tung period.

Den är nog över.

För den här gången.

Jag älskar mina bröder.

svosch

Ibland bara snurrar allt, tillvaron, väldigt väldigt snabbt. Men det är konstigt vad mycket jag hinner, och vad nöjd jag känner mig då jag hinner med så fasligt mycket. Något slags välbefinnande och en fräsch produktivitet/effektivitet, samtidigt som jag blir så trött så trött...

Någon som känner igen sig?

l.j.u.v.t....?

Nu när det plötsligt kommer en massa snö över oss alla vårmottagande människor (jag skulle ju ut och leta efter tussilago!!) kommer jag på mig själv att i ett ljuvt skimmer minnas hur jag promenerade genom Madrids (snöfria) gator med solens värme mot kroppen och utan en endaste känsla av vinter. Det underliga är ju bara att jag sällan kände den ljuva känslan, så totalt, medan jag var där... Varför är minnena så ofta ljuvare än själva upplevelsen?

Meeera påskbilder!

1.På väg! 2.Lägergården, Klippen

3.Härliga Lollo!

4.Sol+snö+gemenskap=njutning! 5.Andrum

6&7.Skjuta-iväg-liten-fjong-m-näsan-leken och världens bästa kort på Albin!

8.Påskmiddag

9-11.Mera charader!

naturlig skönhet

Här kommer bilder från Hemavan!

Albin och Lukas

På påskafton bjöds det bl.a. på finmiddag och...

charader!

Läste lite i bibeln igår innan jag skulle sova. Kom till Romarbrevet 1:17:

"Den människa som finner livet, finner det genom att lita på Gud."

Det väckte lite tankar...

Jag brukar titta runt lite på olika bloggar, som jag bara ramlar in på, och det är sjukt många som handlar om utseende och mode. Till slut har det blivit lite skrämmande. Jag hade fått för mig att det trots allt inte var det viktigaste i livet. Klart att det kan vara roligt med mode, att klä sig fin, hitta det man passar i, men just när det blir så otroligt centralt i ens liv och när hela ens jag blir så starkt förknippat med och nästan oskiljaktigt från ens moderiktiga stil... ja, jag vet inte vars jag vill komma...jo, det vet jag nog. Jag tycker att vi alltför ofta, i praktiken, faktiskt kan glömma bort att det finns andra värden och kriterier i livet. Som kan ge lycka och få oss att må bra. Att vi liksom snöar in på saker...och kanske tappar perspektivet. Jag kan ju inte säga om det är så. Jag har nog bäst koll på vad jag själv snöar in på. Men man kan ju kanske ana ibland...

I mitt kollektiv tänker vi gå emot trenden. :P Imorgonkväll är temat FUL.

På g

Ida o jag i España =o)

Nu har jag varit ledig från skolan i två hela dagar. Dagar som egentligen skulle ha varit skolfokuserade, men som blev "ledigdagar". Hur skönt som helst! Men nästan att det är lite farligt med. Jag blir så inspirerad av ungefär allt på samma gång! Eller så är det att det händer så mycket spännande omkring mig just nu. All oro jag kände för några veckor sedan har förvandlats till spänning och hopp och jag mår bara bra. =) Det är så mycket skönare att ha kommit fram till vad jag vill än att pendla mellan en massa olika alternativ och inte veta varken ut eller in. Allt är alltså inte löst och glasklart, men spännande istället för oroligt.
Tror absolut att helgens läger i Hemavan gjorde mig gott. Det var så roooligt!! En massa skratt och bäst av allt: hela upplevelsen tillsammans med min.

Dags att pyssla vidare med allt jag har på g. =)

((Finska-)Anna! Igår var jag inspirerad av dig ^^ Bakade småpiroger!)