Jul i vårt hus

Ikväll har vi slagit in julklappar. Imorgon ska jag leta fram lackstången och lacka dem lite.. bara för känslans skull. Särskilt juligt har vi det annars inte här hemma. Julgran har vi ännu aldrig haft eftersom vi ändå inte är hemma något utan firar jul hos andra. Julgodisfixandet kom helt av sig när jag, för Hildas skull, fick börja äta mjölkfritt. Jullådan med julpynt har jag inte öppnat mer sedan jag letade upp det viktigaste inför första advent, fastän den har stått kvar uppe i lägenheten sedan dess eftersom tanken var att fler saker skulle komma på plats. Glögg har vi glömt köpa.

De senaste dagarna har dock en väldig längtan och förhoppning smugit sig på; tänk om vi nästa jul bor i ett alldeles eget hus! Då ska det minsann bli jul med gran, godisbak, kakbak och pyntning. När jag tänker på det så gör det ingenting längre att vi inte har det juligt här och nu, på något sätt njuter jag av vad juligt vi kommer att ha det.

Imorgon ska jag ändå göra lite mjölkfritt godis. Har insett att jag annars inte kommer att överleva när andra sitter och smaskar. 

God jul på er! 

Min fina familj

Passar på att posta ett till inlägg när jag för en gångs skull har tid och möjlighet.

 Vår fina guldklimp.

 Storebror älskar sin lillasyster - vi hoppas det ska visa sig vara ömsesidigt.

 Två underbara skatter

Tänk att de gavs till mig och min fine att förvalta

Sjukt nöjd

Fick ärva en massa kläder från en bekant och Hildas garderob blev genast väldigt rosa. Jag är inte särskilt för rosa och har aldrig varit. Det är inte så att jag inte alls kan låta Hilda ha rosa på sig men jag vill att det ska vara varierat. Färgglatt. Jag kan nästan säga att jag är allergisk för när människor uttrycker att det finns kill- och tjejfärger. Jag blir provocerad när Joel får ett blått lapptäcke och Hilda ett rött ("Jag vet ju att du inte gillar rosa"). Det som provocerar mig är inte färgerna i sig utan stereotypen. Det provocerar mig att mina barn placeras i fack och att de utifrån dem sedan bemöts på olika vis - inte för dem de är utan utifrån om de är kille eller tjej.

Så vad gör man med en hel massa fullt användbara MEN rosa kläder? 

Man färgar! Jag blev sjukt nöjd.  

Föräldraledighet

...när man ståendes äter sin lunch vid tvättstället på toaletten medan dottern får lufta sig på skötbordet och man är fullkomligt medveten om att man redan är tio minuter sen till promenaddejten...

Hon är här!

Ännu en skatt.

Väldigt lik sin bror och alldeles, alldeles underbar.

Hilda - välkommen!

                    

    

Syskonkärlek

2½ vecka gammal och vi försöker greppa att vi nu är en tvåbarnsfamilj.

Går det? Jag som fortfarande försöker förstå att jag har en son...!

Storebror är mäkta stolt. Gosar med, pratar med och hjälper till att ta hand om sin syster.

Vilken välsignelse!

I skapartagen

Jag ville lära mig virka. Sagt och gjort! Förra sommaren fick mamma visa mig hur man gör och sen har det varit min inspiration och avkoppling under det dryga år som gått.

 Först blev det kaka efter kaka utifrån boken jag önskade mig och fick.

 Sen blev det mer bondgårdsinspirerat. Mamma virkade en tillhörande ladugård för djuren att bo i. Det finns fler djur att göra men det var så pillrigt så jag tappade lusten...

Denna sommar blev det presenter.
Två små barn som fötts under sommarmånaderna fick egentillverkat. Jag använde mönster ur Erica Laurells bok Virkade figurer.

 Åt Svante virkade jag en mobil med små söta figurer,

 

och Klara fick sig en glad nalle. Joel hade nog gärna haft den som sin kompis!

Nu blir det däremot en liten virkpaus medan jag pysslar med andra projekt i väntan på bebisen. Den tycks, för övrigt, trivas bra där i magen... Fick jag bestämma skulle den titta ut idag eller imorgon. Men vem lyssnar på mamma när man kan bestämma själv?

Längtan

 

 

Vi längtar efter dig.

Mamma, pappa och världens bästa storebror.

 

Nu är det inte länge tills vi ses...

It´s a love story

Elever: "Jenny, vi har ett förslag! Vi kan väl ha en övernattning innan du slutar?"
Jag: "Men ni hade ju hajken precis. Var inte den bra?"
Elever: "Joo, men då var ju inte du med."

Mitt hjärta smälter.
 

Andra hösten i rad

För första gången i mitt yrkesverksamma liv får jag starta en termin med elever jag själv undervisade föregående läsår. V i l k en  s k i l l n a d ! Inte en enda elev som utger sig för att inte ha en aning om vad jag pratar om. Jag vet vad de lärt sig, de vet att jag vet, de känner mig och vågar svara på frågor. Aldrig har jag haft så duktiga elever redan i början av höstterminen! De kommer ihåg jättemycket! 
Nu vore det lätt att helt ta åt mig äran för detta eftersom det var jag som undervisade dem i fjol, men till stor del tror jag det beror på redan nämnda anledningar. De är trygga med mig och mitt sätt att undervisa redan från start. Det vore otroligt roligt att få undervisa dem hela detta läsår också, men tre veckor återstår innan föräldraledighet och i ärlighetens namn känns även det rätt bra. I just detta läge går det inte att få båda sakerna samtidigt, men det blir väldigt intressant när jag får möjlighet att följa en och samma klass tre år i rad.

Jag brinner för det här permanent

Jag jobbar bara lite nu, ett tag framöver tills det är dags för föräldraledighet igen. Så lite så jag knappt kommer ur ledighetslunken och kan tycka det känns jobbigt när det är dags att ge sig iväg på jobb. Men oj så tacksam jag är över att vara lärare!! För när jag väl träffar mina elever blir jag alldeles varm inombords och får så mycket tillbaka. Tänk att jag får tycka så mycket om dem!

Citat av grabbelev: "Är det inte skönt att slippa mensen?" 
Mitt svar blev: "Det är typ det bästa med att vara gravid." 
Bland annat, måste jag ju tillägga. Det är absolut också något av det bästa när personen därinne, som man inte alls känner men ändå står så nära, bökar runt åt olika håll och gör sig påmind. Som nu.

Mångbottnade tårar

Kanske är jag lite extra lättrörd som gravid och allt. Tittade på gamla foton och hittade detta på min kära morfar. Det är från 1994. Samtidigt har jag fastnat för en så fin sång den senaste tiden och när sången och minnet av morfar sammanfördes så kunde det bara inte bli vackrare.

Jag är glad för din skull, du får möta din kung. Hemma för evigt hos Gud. Han säger "Välkommen hem, kom och sätt dig min vän. Du är väntad! Väntad av Gud."

Mattias och Therese Martinson

Saknad, tacksamhet och glädje. På samma gång.

Avkoppling

Det har blivit lite svalare de senaste dagarna. Hela sommaren har jag sett fram emot att njuta ute av sommarkvällarna, men det har inte blivit av så ofta som jag tänkt. Ibland lockar tv:n eller helt enkelt soffan, ibland avskräcker myggen...(Ibland förpestar grannens rökning njutningen av sommarluften på vår balkong, men det är en annan historia). Men ikväll, när det varit kallare ett tag, kunde inte myggen skrämma mig utan stövlarna åkte på och jag traskade iväg till vårt lilla trädgårdsland. Hur. Skönt. Som. Helst. Det har varit lite bortglömt ett tag och det fanns en hel del att ta tag i för att rädda det fina som kämpar på. Tro mig; att mitt i lugna sommarkvällen rensa ogräs är riktig livsnjutning. Vips så hade 1.5 h passerat! Jag förstår verkligen min mor som älskat att tillbringa sommarkvällar ute i landet under min uppväxt. Hon har påstått att det är tack vare de stunderna som hon klarat av att ha så mycket omkring sig. Det kan ligga något i det.

En glimt av paradiset

 Mor och son fick en vecka i stugan. Vi njöt av lugna underbara sommarkvällar vid vattnet,

 men också stormiga dagar med respektingivande vågor.

 Min mage håller på att vara stor igen och jag undrar om inte Joel delvis har förstått vad det innebär för det händer att han verkar försöka kommunicera med bebisen därinne ( - oftast genom att göra pruttljud med munnen mot min mage).

 Även sol och värme gjorde oss sällskap och den nygjorda utespisen kunde invigas i kvällssolens sken med både vatten och sand nära till hands.

Det dröjer bara nån vecka så är vi tillbaka.

Att göra ärenden på stan

Igår tog vi en tur till stan. Syftet var att mamman var tvungen att skriva in sig på Arbetsförmedlingen (utan att vara i behov av ett jobb - så tokigt är det upplagt). 
"Vi åker tidigt så vi inte får brådska att hinna hem innan det är lunchdags" tänkte jag och 8.20 var vi på plats. Då visade det sig att Arbetsförmedlingen börjat öppna först kl.10...
"Ok... men då passar vi på att gå till Försäkringskassan, det ligger ju bara mittemot," tänkte jag och tittade mig omkring. Det visade sig att de flyttat till nya lokaler och när vi väl hittade dem meddelades vi via en lapp att även de öppnade först kl.10. Förstås.

Biblioteket utsågs till vår räddning för att, om möjligt, fördriva tiden fram till 10 men - såklart - har även de börjat med sommartider alldeles precis denna vecka och tänkte inte släppa in oss förrän kl.11!

Joel var som tur var vid gott mod hela tiden och hängde gladeligen på ett café istället. Att det kryllade av traktorer och grävmaskiner alldeles utanför gjorde inte saken mindre njutbar, snarare tvärtom. När det så äntligen blev dags att gå tillbaka till Arbetsförmedlingen hängde vi ett tag vid en minigrävare som arbetade för fullt. Underhållning när den är som bäst!

Inskrivningen gick ganska fort och det var tur för då ville sonen helst springa in i varje möjlig korridor och vrå i stället för att snällt stanna där mamma var. Försäkringskassan och biblioteket får bli en annan dag...

Sommarlov!

Vår store prins älskar att bada och blev överförtjust av badpremiären utomhus igår. Snart var alla kläder av och han tog modiga snabba steg rakt ut så pappa fick kasta sig efter då han ramlade. Det här kommer bli en bra sommar!

So when they say they don’t believe I hope that they
see you in me

Thousand Foot Krutch, Be Somebody

Det här med att vara språknörd

Nyss på tv:n sa sportjournalisten att man önskar mindre poliser på arenan. Genast ser jag framför mig hur man placerar ut poliser i miniatyr...!

Ofta har jag väldigt roligt tack vara mitt språknörderi. Problemet är väl bara att andra inte alltid uppfattar det roliga - särskilt inte de gånger som det handlar om det spanska språket. Desto roligare blir det när jag upplever att elever upptäcker det tokiga i något de råkat säga på spanska. Det är ju ändå en del av charmen med att lära sig ett nytt språk, och visar dessutom på rätt bra insikt och förståelse när de lägger märke till vad de egentligen sagt.

Men jag kommer aldrig börja dra typiska pappa-skämt, det gör min pappa, farbror och bror så bra. Ni kan vara lugna. Jag håller mitt språknörderi på en annan nivå.

Det sker ändå

Det är så mycket som är så svårt att förstå. 
Hur elakt människor kan handla mot varandra. 
Hur människor kan resonera. 
Hur människor kan orsaka andra människor smärta,
bli så avtrubbade 
att de inte längre ser det. 
Det sker ändå.

Det är så mycket som är så svårt att förstå. 
Hur något kan få börja göra skillnad. 
Hur det sakta, sakta, 
men ändå rätt så snabbt, 
växer,
påverkar mer 
och mer. 
Hur människor kan förändras. 
Hur människors inre kan helas, 
läkas. 
Det sker ändå.

Exempelvis i detta fall

Tack och lov.

I fas

När man knappt bloggar alls blir det en sådan stor grej att skriva något över huvud taget... Då känns det liksom konstigt att titta in och bara blogga en rad. Men jag tänker att jag måste försöka strunta i det faktumet, för bloggens överlevnads skull. 
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Att vara i fas.
Fascinerande känsla.
Kan inte minnas när jag senast kände så.
Som nu.

En dag i taget. 
Lite i taget.
Lite+lite=en hel del i längden.

Kram

Tankar en helt vanlig kväll

Livet är så härligt.
Ännu en helg är till ända. Tiden går så fort och det känns faktiskt som att sommaren snart är precis bakom dörren. Rätt skönt att känna så. Inget längtande efter att tiden ska gå. 

I stället försöker vi ta vara på varje dag. Tycker vi har hittat en ganska bra rytm här hemma. Vi har hunnit vara iväg lite hit och dit, samtidigt som vi har hunnit vara hemma en hel del. Vi har hunnit bara vara samtidigt som vi har hunnit fixa flera saker med lägenheten. Vi har börjat tänka på att en dag bo i hus och kikat runt lite efter vad det skulle kunna vara för hus, samtidigt som vi trivs väldigt bra här och gärna bor ett bra tag till. Jag ser fram emot sommaren hur mycket som helst, samtidigt som jag är alldeles nöjd med den takt som tiden passerar.

På tal om sommaren ska det bli så roligt nu när Joel är snart två år! Oj vad vi ska bada och upptäcka saker. Vi ska plocka bär, gå i skogen, ge oss iväg på utflykt och ha med picnic, läsa böcker ute i sommarkvällen och njuta tillsammans av sommaren. 

Nu ska jag krypa ner i sängen och drömma vidare om framtiden.

Livet som småbarnsförälder

Håhåjaja, här har det varit dött länge! Sorry. :) Jag skyller på småbarnslivet kopplat med lärarlivet. Men nu är det påskledigt!! Alldeles alldeles underbart. ...om det inte vore för att både man och son blivit magsjuka... Jag har tänkt klara mig. Lugnt har vi det i alla fall.

Det här med att hinna fånga vettiga tankar - mitt i livet, just nu - är en konst. Mitt fokus är att fördela och använda tiden. Att arbeta inom de timmar jag faktiskt får betalt för. Att hinna träffa Joel. Att hinna bara vara, både själv, med Albin och med vänner - för att ge utrymme för tankar och samtal, orka vara kreativ och vara i balans. Grunden till att det ska fungera är att jag får sova och att jag lyckas begränsa arbetet, och kan koppla bort stress. Ni hör, det är mycket som ska falla på plats. Jag antar att ni känner igen er. 

Följaktligen faller en del andra saker bort. Jag tror t.ex. inte jag har städat ordentligt sedan.... oj, ja jag vet inte ens. Småplockat, stordiskat, tagit toan - ja. Men städat ordentligt - nej. Tur att min man hinner dammsuga nu och då. Jag tror även jag kan räkna på en hand de måltider jag har lagat detta år. Det är alldeles sant. Men min man har sett till att vi haft mat på bordet i tid och att det överhuvudtaget har tänkts ut vad vi ska äta. I framtiden krävs det nog en ordentlig veckoplanering för det där med mat för jag är en av dem som bara inte kan komma på varje dag vad vi skulle kunna laga. Träningen har minimerats nästintill obefintlighet och jag har till slut omfamnat det faktum att jag inte kan ha för höga krav på hur mycket jag ska hinna träna under småbarnsåren. Det är ok att det är så. Gör det du kan, hinner och orkar. Bloggen är ju också något jag har prioriterat bort, som ni märkt (men den är inte avslutad!).

Mitt i allt mår jag allt som oftast bra. När utrymmet för ledighet och att bara andas finns. 
Hur har ni det?
Kram

Busfröt håller show

 När morbror kommer på besök blir det spex!

 

Who am I

Delar med mig av en sång jag sjungit mycket den senaste tiden. 
För mig blir den bättre för varje gång.

Not because of who I am
But because of what You've done
Not because of what I've done
But because of who You are

I am a flower quickly fading
Here today and gone tomorrow
A wave tossed in the ocean
A vapor in the wind
Still You hear me when I'm calling
Lord, You catch me when I'm falling
And You've told me who I am
I am Yours

Lillprinsen håller på att bli stor

 Hans andra jul var högst uppskattad och trots att jag sällan orkar/hinner skriva ner tankar så kommer ändå några bilder från jul och nyår. 

Min tanke är inte alls att ta död på bloggen, men inte på mig själv heller så därför har den hamnat rätt så långt ner på prioriteringslistan.

 

   


     Gott nytt år!