ibland önskar jag att jag kunde peka på det
lägga det på bordet så det syntes
konkret
dela med mig av det jag får uppleva,
varje bevis jag bär inom mig
eller kanske att jag hade ett par glasögon att ge
som hjälpte till att se
- det som kanske innan var svårt att förstå
för jag tror inte att jag är knäpp
tror inte alls det är något mysko
egentligen väldigt naturligt..
för jag tror att det är sant
(skulle nästan kunna säga att jag vet)
att Jesus är vägen. sanningen. livet.
- faktiskt det enda liv jag kan tänka mig.
och det enda som till slut spelar roll

och jag tror att det är för alla

men näe. jag är inte knäpp.

helt naket

Jag har så många goa vänner som berikar mitt liv!

Älskar de nära samtalen, funderingarna kring allt som rör livet, förtroligheterna...

Älskar att få kunna visa sig svag då man är det och få vara stark då vännen behöver det.

Att kunna vara bara just precis den jag är och veta att du finns där som min vän.

Det är nog faktiskt något av det absolut bästa. För man blir så glad. =)

Att helt naket; utan clownmask, utan fejkad säkerhet eller vad man nu kan känna att man gömmer sig bakom - få vara jag. Jag jag jag. Precis den jag är.

Och de stannar ju faktiskt, vännerna. För gissa vem det är mina vänner vill vara vän med? Mig.

Rätt så coolt.

Och precis därför vill jag vara vän med dig.

För att du är den du är.

Visar du upp en mask för mig så märker jag det och då är det inte alls lika inbjudande.

Det är för just dig själv du är älskad. Tro mig!

(jaaa, jag vet, det blir värsta pepptalket! :P Men...TA emot det vettja!!
I mean it.)

Ord kan gripa tag i en.

Det gör dessa i mig.

"Vår djupaste fruktan är att vi är omåttligt kraftfulla.

Det är vårt ljus och inte vårt mörker, som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss själva: vem är jag som tror mig vara

briljant, storslagen och talangfull?

Egentligen, om du inte är det, vad är du då?

Du är ett barn av Gud.

Att du leker liten förbättrar inte världen.

Det är ingenting upplyst med att förminska dig

så att andra inte ska känna sig osäkra i din närhet.

Vi föddes att manifestera Guds härlighet som är i oss.

Den är inte bara i några av oss, den är i oss alla.

Och när vi låter vårt eget ljus skina ger vi omedvetet

andra människor tillåtelse att göra detsamma.

När vi är frigjorda från vår rädsla frigör vår närvaro automatiskt andra."

(Nelson Mandela 1994)

"Bara en vattenpuss vill jag vara

och spegla himlen"

NU kan vem som helst kommentera mina inlägg!

Hade glömt att fixa den inställningen... Så, ge mig lite respons nu vettja =0)

Enligt dig

Vad är det egentligen som är viktigt i livet? I ditt liv.

Vad är det som du faktiskt inte skulle klara dig utan?

...tänker inte ge några svar.

Dem lämnar jag till dig själv att hitta.

Men skriv gärna en kommentar. Jag kanske skriver mer om vad jag tycker är viktigt i mitt liv i något senare inlägg...om de saker jag inte skulle kunna leva utan... och jag tänker inte på mat och luft och sådana uppenbart livsviktiga saker, utan de saker som vi absolut tror vi behöver, eller kanske tänker att det inte gör något att vi väljer bort.

Vad jag behöver för att må bra....

Vad jag verkligen behöver..

Extraordinary goodlooking

Det här med att vi jämför oss med varandra är ju egentligen otroligt knasigt.

Om vi börjar med att det för många av oss är svårt att tro folk när de säger till en att man ser bra ut. Som att vi fått för oss att så kan det ju inte vara.
En kompis och jag filosoferade runt det här och kom på att vi haft en tendens att tolka sådana kommentarer vi fått som att vi ser EXTRA bra ut. Vilket fått till följd att jämförelsen med andra i allra högsta grad fortsatt sin galna tankegång, fast denna gång i en ännu värre berg-och-dal-bana eftersom att en situation då en annan tjej/kille verkar ses som att hon/han ser EXTRA bra ut ju gör att man petas från sin plats som den "extraordinary goodlooking" - och fallet ner till "en i mängden" känns alltid stort. ...tills man plötsligt får en skjuts upp igen av någon som försöker få en att inse verkligheten: att man ser bra ut.

På senare tid har jag däremot kommit lite mer till sans och insett att jag hållit på med denna galna jämförelse. Och trots att det låter knäppt (och jag ger er absolut tillåtelse att skratta åt det) så tror jag det är mycket mycket vanligare än vad vi först tror. Är det kanske så att även du känner igen dig i detta sätt att tänka om dig själv?? Jag och min vän kom skrämmande nog även på att detta sätt att tänka, jämförelsesättet, fört med sig att vi sett med nedvärderande ögon även på andra.

Men, på senare tid alltså, så har jag börjat se mig själv och människor runtomkring mig som vackra. Vi är ju goodlooking allihop! Egentligen, måste jag tillägga. Ofta möter jag de som jag vet skulle kunna vara så fina. Om de vågade blomma. Istället lever de i en falsk bubbla där de tror att de är menade att bara vara en hård knopp... (är det inte en talande bild??) ...och så stannar de, i många fall, där. Utan att blomma ut. Och det är kanske inte så konstigt heller när det troligen finns fler än jag som går runt och tittar på dem, och sig själva, med jämförelseglasögon.

Vet du. Du är bäst. Men för den skull så är inte de andra sämre. Jag tror det är just det så många missar. ALLA KAN VARA BÄST! Du kan gå runt och känna dig som bäst. Men, gör som jag tror Gud gör, se även på alla andra som att de faktiskt också är bäst. Då kanske vi till slut börjar tro på det. Och då tror jag faktiskt att det blir en bättre värld.

nej tack, behöver ingen tvål ;)

En ny morgon
Tar en välbehövd stund i duschen
Känner hur jag blir ren och fräsch

Av din nåd

Du låter den skölja över mig

Uppfriskande

Omfamnande

..Din ovärderliga nåd.. :)

..är allt jag behöver!