Vissa dagar...

...känns allt rätt så tungt redan när man väcks - hur underbar och glad den morgonpigge lille sonen än är. Det är omdömes och betygs-veckor. Sena kvällar har det blivit. Så, en sådan start var det i morse. 
På skolan börjar vi lärare med att ha en andakt tillsammans. Vi läser alltid en bit ur bibeln och denna morgon är det några rader som gör mig extra uppmärksam:
Låt kraften på nytt fylla era kraftlösa händer och trötta ben. Heb.12:12. Det blir min bön inför dagen.

Sen lyfte det! 
Dagen blev en enda 
lång 
härlig 
flygtur 
utan trötthet, 
ingen stress trots mycket att göra, 
en massa glädjande feedback 
och golden moments.

Vilken mäktig Gud vi har. Jag är så buren.

Det var likadant i tisdags när jag var sent ute för att köpa pysselmaterial till gårdagens pysseldag på skolan. Efter att ha varit in i fjärde affären utan att alls ha hittat vad jag sökte började jag misströsta en aning, speciellt med vetskapen att jag inte hade mer tid att lägga på inköpet, så jag ber Jesus om hjälp. Så sätter jag mig i bilen för att köra den dryga km jag har kvar hem och kommer att tänka på Rusta. Finns det inget Rusta i denna stad? Bestämmer mig för att fråga Albin om det när jag kommer hem. Hinner bara köra några hundra meter så ser jag Rusta-skylten peka in till höger. Klockan är 17.55 så jag chansar på att hinna in. Det gör jag och de har precis vad jag söker, billigt dessutom. TACK!

Glad advent

Härlig adventshelg.
Vi har haft besök av mina föräldrar och bara haft det lugnt och skönt. Det är sådan lyx att dessutom få sova ut en morgon - sådant som är rätt så sällsynt sedan morgonpigge Joel kommit in i våra liv. 
Jag tycker så mycket om advent. Ljus i mörkret, värme, mys, knastrande snö... Det pirrar i magen av lycka när jag inser att det bara är tre veckor till jul! Förberedelserna inför jul och väntan på den tycker jag är halva nöjet.

Min plan är att uppdatera med lite bilder här snart... Nån dag när jag har tid.. Veckorna går så hiskeligt snabbt. 

Kram

funderingar

Tjoo vad tiden går! Hinner inte riktigt med att skriva här som ni tappra märker. 

I helgen har vi haft en frisk son hos farmor och farfar och själva varit hemma och haft sjukstuga. Det är konstigt att det kan kännas skönt att liksom vara helt legitimerad att bara få vara hemma och jäsa...för nu FICK vi inte träffa andra. Vanligtvis känner jag aldrig att jag hinner träffa vänner så pass mycket som jag skulle vilja. Tid till jobb och familj prioriteras. 

Ibland undrar jag om vi är inlurade i någon slags livsstil med onödigt stort behov av egentid. Med sig själv och sin familj. Jag har i alla fall ett rätt stort sådant behov och kan (samtidigt som ovan nämnda känslor) tycka det är jätteskönt att varje kväll en hel vecka bara hänga med mig själv och familjen. 

Fast. Det är klart. Allt detta hänger ju också ihop med att jag är lärare. Eller, det vill säga, att mitt yrke kräver många timmar och mycket energi. 

Under några veckor har jag haft ett luftigare schema och det har hänt att jag kommit hem redan kring klockan fyra på eftermiddagen (!). Sådana dagar hinner vi så mycket! Först hinner vi vara bara familjen och sedan skulle vi mycket väl hinna umgås med flera. 

Där kanske vi har det. Vi hinner inte regelbundet med den där baravaratiden med familjen så att det sedan finns utrymme för att baravara med andra.

Läraryrket - den eviga utmaningen

Oftast roligt och givande men ständigt utmanande. Lever på ljusglimtarna. Igår t.ex. när jag körde några värderingsövningar med min klass. Då kom påståendet: "Lärarna är för slappa med bråkiga elever". Olika åsikter kom fram. En del lärare ansågs vara för slappa medan andra ansågs vara för hårda. 
- Det kan ju vara rätt svårt att som lärare hitta balansen där, sa jag i ett försök att försvara mig och mina kollegor.
- Men du kan ju! sa en elev. 

Det värmde.

Några sanningens ord

Slog på radion och hör sista tonerna av Petra Marklunds senaste hit. Funderade ett tag på att citera en större bit av den men nöjer mig med att ta den fras som etsade sig fast inom mig just då: Vi ska bli fulla, livet är meningslöst.
V.A.D I A.L.L.S.I.N D.A.R. Vad är det för skit (rent ut sagt) vi matas med? Om och om igen, i låt efter låt.
Jag blir både ledsen och arg. Anar de inte (artisterna) vilken skada de är med och orsakar? Och ännu värre; de tror antagligen själva på budskapen de sjunger ut.

Men det gör inte jag.

Du är värdefull dyrbar älskad underbar meningsfull efterlängtad fantastisk vacker begåvad m.m. m.m. Ditt liv har i allra högsta grad en mening. Gud Fader själv såg till att just du blev du och ingen endaste människa på jorden finns till av en slump eller misstag. Du är älskad. Ditt liv är inte meningslöst. Du har skatter nerlagda i dig som väntar på att få komma till användning, göra gott och glädja dig själv och oss runtomkring.

När jag var yngre drömde jag om en radiokanal i Sverige som sände bara uppbyggande budskap. Budskap som reser oss upp och inte urholkar vår tro om att vara värdefulla. Den längtan föddes på nytt inom mig idag, men jag är inte så säker på att just jag är personen som ska förverkliga den drömmen. Jag passar bollen vidare och lovar att jubla högt den dagen det blir verklighet.


Jag har kallat dig vid ditt namn, du är min. Jesaja 43:1

Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft. Filipperbrevet 4:13

Gud ska med sin härliga rikedom fylla alla era behov. Fil.4:19

Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jeremia 1:5

Du är älskad och skapad med en mening.

Bibellyssning

Den här skivan har förgyllt mina bilfärder denna vecka: 

 

Markusevangeliet inspelat på cd av Andreas Tärnvind

Inte inspelat hur som helst utan han rappar hela evangeliet! Allt på rim, lättlyssnat och, enligt mig, hur bra som helst. Rekommenderas starkt! 

Ps. Det är i stort sett omöjligt att hinna allt man bör som lärare. Ska det vara så? Ds.

Jag.älskar.ditt.skratt.

Tjusningen

Att brinna
för en sak
ett ämne.

Att vara
ge sitt liv
sin tid.

Att leva
få mötas
och finnas i ditt liv.

Tacksam

 För precis ett år sedan hade du just kommit i min famn och vi försökte förstå det stora i att du äntligen kommit till oss. Att vi äntligen fick träffa dig, se vem du var.

Att ett helt år har passerat känns helt ofattbart.

Vet ni

Jag är på så totalt rätt ställe.

I många sammanhang har jag känt precis annorlunda. Att det inte helt klickat. Att inte jag kunnat vara avslappnat bara jag. Att jag inte fått komma helt till min rätt. Men jag kan se att de perioderna har varit nödvändiga för att ta mig hit där jag är idag.

Jag älskar att jobba!

Möten. Lärande. Relationer. Undervisning. Kreativitet.
Mina elever är så fina och det är så roligt att få tycka så mycket om dem. Inte gör det saken sämre alls att jag dessutom redan fått så mycket positiv feedback. 

Just nu är allt så fantastiskt bra.

Iiiiiiiiiihhhh!!!!!!!!!

Justin Bieber.

Kan man bli större? Mer känd?

Mötte idag en tjej som betalar 2000 kr för att få stå längst fram när han till våren håller konsert i Sverige. 2000 kr.

Hörde funderingar igår på radion om hur det egentligen känns för Justin att folk börjar skrika okontrollerat när de ser honom, var han än går. Nämnde det för denna tjej. Hur skulle hon reagera om han tittade på henne där hon stod nedanför scenen?

En forskningstes föddes inom mig, högskolad som jag är:  

Vad är störst: att bli sedd av Jesus eller av Justin Bieber?

Ja. Det kan man ju undra.

Saker som stör mig

Att jag i två veckors tid har tänkt ringa frisören men ännu inte har ens kommit nära att göra det.

Att jag har huvudvärk.

Att det har blivit något fel med mitt högra knä... plötsligt, när jag började jobba. Jag vet inte varför eller vad jag kan göra åt det men det känns svullet och hindrar mig från att kunna sitta på huk och allmänt vara smidig. Jag vill vara smidig. Borde ringa doktorn men då stöter jag på ännu ett störningsmoment....

...att det finns lite tid att ens ringa och boka en tid hos doktorn när skolan drar igång vilket den gör på måndag.

Men det stör mig inte alls att det är lördag och varmt som i en ugn (nästan), att regnet börjar droppa ute och att det blir häng med vänner ikväll.

Bara så.  

På egna ben

Först med gåvagnen och sedan gick han vidare utan den. Duktiga killen!

Jobbar igen

Full fart direkt! Mitt stora dilemma är att göra terminsplaneringar i de olika ämnen och årskurser jag ska redovisa. Det borde kanske inte vara så big deal men saken är att de underlättar enormt när de väl är gjorda och dessutom grundar för att undervisningen följer läroplanen. Därför kommer jag nog inte vara nöjd förrän jag har planeringar som jag är riktigt nöjd med och som är tydligt kopplade till kursplaner. Så är det när man ska vara bland de bästa.

Men. När allt ligger framför mig, ogjort, har jag svårt att veta i vilken ände jag ska börja så nu är jag så glad så glad när jag hittat en hel del hjälp på vägen via vännerna Google och Twitter! Tänk såna möjligheter vi har i dagens samhälle! Säger ett stort TACK till alla kollegor i landet som delar med sig av sitt alster så jag kan få inspireras och hitta var jag ska börja.

Sommaren är kort

I år känns sommaren ännu kortare än vanligt. Kanske för att jag varit hemma hela året... Vad är då två månader?? Jag är inte med på att den börjat.. Ändå märker jag ju att vi hunnit med en del. I juni hade vi besök från Amerikatt. Då var Joel busig, som på bilden ovan.

På midsommar dansade vi runt stången. Sångledaren visste knappt hur sångerna gick men vi hjälptes åt att styra upp. Stackars amerikanarna fattade inte vad vi gjorde när vi bakade och sådde, men hakade glatt på.

Ett tag trodde vi att sommaren skulle bli varm och solig. Vi njöt av de dagar vi fick!

 Anton och Angelica bjöd på trerätters på egen strand... Hur.Fint.Som.Helst.

Grillning i vänners stuga.

 

 Firande av kärlek med fantastiskt vackert par.

 Tack för en härlig dag kära Jonas och Lollo!

 Så bar det iväg söderöver till min farmor och mina kusiner 

innan vi landade i stugan med mina föräldrar för en härlig vecka med äntligen lite mer sommarkänsla.

Mamma stekte strömming - precis som mormödrar ska göra.

Och myste med sitt barnbarn så mycket hon bara kunde.

 Vi njöt av besök och närheten till naturen,

 

 ..av god mat och busiga barn..

Vi besökte vänners nya hus och drömde ännu lite mer om den dagen då vi har ett eget.

 Joel premiärplockade smultron och blåbär

och premiäråkte båt..

...lekte med morfar..

..och la sig till med ett nytt smile!

Dessutom, tro det eller ej, är han ingen minsting längre. Numer finns detta lilla underverk bland oss.

Här är hon med sina stolta föräldrar.

Minst eller inte. Faktum är att jag aldrig får nog av denna goding. Han är så söt så jag inte vet vars jag ska ta vägen.

Efter helgen återstår 4 mammalediga dagar innan jag börjar jobba och Albin tar över.

Tack och hej för denna gång!

Livets GPS

Jag vill ge dig insikt och lära dig den väg du skall gå, 

jag vill ge dig råd, min blick skall följa dig.

Psaltaren 32:8

Because I am a queen

Sometimes I shave my legs and sometimes I don't
Sometimes I comb my hair and sometimes I won't
Depend on how the wind blows I might even paint my toes
It really just depends on whatever feels good in my soul

I'm not the average girl from your video

and I ain't built like a supermodel

But, I learned to love myself unconditionally

Because I am a queen

I'm not the average girl from your video

My worth is not determined by the price of my clothes

No matter what I'm wearing I will always be the india arie

When I look in the mirror and the only one there is me
Every freckle on my face is where it's supposed to be
And I know our creator didn't make no mistakes on me
My feet, my thighs, my lips, my eyes; I'm lovin' what I see

Refr

Am I less of a lady if I don't wear pantyhose?
My mama said a lady ain't what she wears but, what she knows
But, I've drawn a conclusion, it's all an illusion, confusion's the name of the game
A misconception, a vast deception
Something's gotta change
but,Don't be offended this is all my opinion
ain't nothing that I'm sayin law
This is a true confession of a life learned lesson I was sent here to share with y'all
So get in where you fit in go on and shine
Clear your mind, now's the time
Put your salt on the shelf
Go on and love yourself
'Cuz everything's gonna be all right

Refr

Keep your fancy drinks and your expensive minks
I don't need that to have a good time
Keep your expensive car and your caviar
All I need is my guitar
Keep your Kristal and your pistol
I'd rather have a pretty piece of crystal
Don't need your silicone I prefer my own
What God gave me is just fine

Refr 

/Video - India Arie

Nektariner och annat

Min son håller på att bli så stor. Han står! Och övar på att våga ta steg. Dessutom når han så mycket han inte alls kommit i närheten av innan. Häromdagen stod han vid vår buffé (möbeln) och fick syn på frukten som låg där ovanpå. Så sträckte han upp sin lilla hand. Han sträckte sig och sträckte sig och lyckades till slut! Jag tror aldrig jag får se någon se mer nöjd ut än vad han gjorde när han tittade på mig och sedan förde nektarinen han höll i handen till munnen för att ta en tugga. 

 Han fick såklart äta färdigt nektarinen - men vid bordet och med haklapp!

Jag såg ju vad han var ute efter och hade kunnat ge honom nektarinen långt innan han började kämpa för den, men då hade han inte fått bli så glad över sin egen prestation och jag hade inte fått se hans nöjda ansiktsuttryck. 

Det slog mig att Gud fungerar likadant.. Han vet vad vi sträcker oss efter och skulle mycket väl kunna servera oss det på en gång. Men han vet att vi växer av att själva få klara av. Att vi efter vår prestation, som i sig kan ha kostat på, kan bli sådär barnsligt nöjda och kanske också möter hans blick för att dela glädjen. Då bemöter han oss med världens största leende tillbaka.
 

Min bloggs största fans?

 De påstår att de följer min blogg slaviskt så då förtjänar de ett eget inlägg. :)

 Det var en dag i juni då detta par - vackraste på denna jord -  sade ja till varandra. 

Sångerna som sjöngs.

Rösten som darrade.

Kärleken.

- alltsammans berörde det själ och hjärta.

Intet öga var torrt.

Vi fick äran att vara värdar.

Nu inväntar vi rapport från bröllopsresan som styrde till favoritseriens trakter.

Se så naturskönt!! 
Ida och Nils, hoppas ni har det precis hur underbart som helst!

Midsommartankar

 Tänk att ett helt år har gått...

Jag slutar aldrig att förundras över tiden och hur nyss och samtidigt längesedan saker kan upplevas. Var är vi om ännu ett år?

Stressless

Idag har jag jobbat. Bara ett par timmar men ändå jobbat. Besökt skolan jag ska arbeta på i höst och deltagit i planeringssamtal. Konstigt och roligt på samma gång.

Jag tycker väldigt mycket om sådana här perioder. Perioder inför. Perioder då energin och utrymmet finns att drömma och visionera. De tankar jag just nu bär inför hösten lägger jag i Jesu händer och ber att han ska göra verklighet av. Tänk om det kunde bli en vardag när uppdrag förknippas med lust och glädje och inte suckar över att ännu en sak ska göras. Lust, glädje och var sak i sin tid. 

Jag vet vad stress är. Efter att ha levt alldeles för nära den i för lång period står jag inte ut på samma vis med dess sällskap. Det är positivt på så vis att jag tidigare säger stopp, men det är fortfarande jobbigt att säga det. Trots allt tror jag på en möjlig aktiv vardag då själen ändå mår bra och kreativiteten får gott om spelrum. 

Om det kunde bli verklighet i höst skulle jag bli så glad.

9 månader som föräldrar

Oj så trötta vi är idag. Fix inför värdskapet på goda vänners bröllop på lördag står på schemat och det är skönt att ha en hel dag på sig. Vi har inte så mycket att göra att vi måste ha fullt upp.

Lillprinsen blev 9 månader igår! Han tar sig fram rätt så självständigt vid det här laget; kryper, drar sig fram på mage, sätter sig upp, ställer sig upp, sätter sig ner, går längs med väggarna, klättrar och utmanar sig.. När vi lagar mat vill han vara med och se, och helst få hjälpa till att röra om.

För ett par veckor sedan kom också den första tanden. Det har hunnit komma ännu en sedan dess och jag undrar om det inte är en till på gång för idag har han inte velat äta nästan någonting alls och så är snorandet tillbaka.

 

Så störigt att jag inte får videon rätt väg. Någon som vet om och hur man kan rotera den??

Taggar igång

Nu börjar det.

Pirret. Förväntan. Idéer som ploppar fram och måste krafsas ner på ett papper (måste komma ihåg att samla dessa papper på ett och samma ställe). Helst precis innan sömnen tar över.

Surfar runt för att orientera mig i den senaste musiken. 

Kommer på mig med att föra konversationer inombords. Letar fram ord och uttryck i minnet. Prövar uttalet. Väcker språknörden till liv.

Det ska bli sjukt kul att börja jobba i höst.

Mors dag

Två gånger har jag blivit uppvaktad med blommor, av killar. Ingen av gångerna blev jag glad och har dragit slutsatsen att jag nog inte är en sån tjej som tycker om att få blommor. Att det inte betyder något för mig.
Idag fick jag blommor igen. Av min son. Och blev jätteglad och varm i hjärtat.
Blommor är glädjande när de kommer från någon som man vill ha dem av. Av någon vars känslor man kan besvara. Jag har förstått det nu.

Norrland vs våren

Efter två hela dagar inomhus med halsont kände jag att jag måste UT. Så det blev en kvällspromenad på alldeles egen hand. "Å, jag vill in i skogen" tänkte jag och befann mig där bara en minut senare eftersom vi bor så fint till. Äntligen! Har inte kunnat gå där sedan i höstas eftersom jag allt som oftast har med mig barnvagnen på mina promenader och där har varit skidspår. Men nu ska väl de fina skogsspåren vara gångbara? ...Näe. Inte ens utan barnvagn för det var blöttblöttblött och fortfarande snö på flera ställen. Jag återvände ut till asfalten för min promenad.

Under vårar som dessa undrar jag lite varför jag valt att flytta så här långt norrut.. Det är tur att jag i övrigt trivs så bra för jag tror jag längtat söderut precis varje vår sedan jag kom hit.

Vykort från Hemavan

 Postgången var lite seg men nu kommer bilder från fjällveckan.

Piraten i stugan

På fjället användes mest bärmesen.

Joels sovplats

Tjipp!