Det bästa...

...med den här sommaren är att jag har fått så många kvalitetsstunder med så många av mina vänner. Även med flera av de som jag till vardags inte har alldeles nära mig. Jag tycker egentligen sällan om att träffas de där gångerna då man inte riktigt möts. Ni vet, egentligen. Då inga masker hålls upp och då båda helt slappnar av. Ibland pratar man länge med varandra utan att riktigt mötas. Utan att ta sig förbi det där första ytliga lagret. Ibland tjänar säkert även de samtalen sitt syfte, men andra gånger känns det - helt ärligt - som slöseri med tid. Det är nog därför som jag ofta föredrar att träffas två och två istället för i stora gäng... (därmed inte sagt att det aldrig sker möten i stora gäng, jag tycker bara om att skapa goda förutsättningar genom att ses på tu man hand)

Imorgon jobbar jag sista dagen för den här sommaren och sedan drar jag. 3 veckor. Semester med förhoppning om många möten. Egentliga möten. Kvalitetstid.

Kram!

tankar i allmänhet

Fredagkväll och jag sitter invirad i en filt i mitt eget hem och myser efter härliga dagar med en syster. Jag har dessutom vuxit ikväll. Jag har varit modig, stark och klarat av nya saker, mitt bland en massa folk, som jag inte alls visste innan hur de funkade och som var lite klurigt - men som jag hela tiden visste att de skulle gå bra. Men bara vissheten om att det var okänt område och att det hela skulle klaras av utav endast mig, och att dessutom en annan människa var i mina händer, var tillräckligt för lite smånervositet. But I did it. :)

Just nu sitter jag och är nostalgisk. Härligt nostalgisk... Lyssnar på musik som målar upp ljuvliga minnen från sommaren 2007. En härlig sommarkväll på västkusten med först bad, skratt, solnedgång och sedan dans i den friska sensommarnatten ute på E:s föräldrars uteplats... och bara förtrollat.
Så förtrollat.

Såg Mamma mia ikväll. Jag köper inte många filmer, men den ska jag ha! Den påminner mig om det urflippade, det fria, glädjen i att sjunga, att leva livet levande!

Slutligen vill jag bara dela med mig av mitt senaste huvudbry.... En av mina arbetskamrater (själv nära pensionen) trodde att jag var 19 år! Ni som känner mig får gärna ge respons på detta för jag börjar seriöst fundera på hur jag beter mig om jag vid snart 27 år fyllda tas för 19!! Ok om jag ser ung ut, känner mig väldigt sprallig lite nu och då och är kanske lite naiv....men inte såååååå.... väl?

Ja..kära nån.