Rörande

Jag har lite helg idag. På en tisdag. Jag var så sjukt trött igår. Det kändes att jag hade missat två chanser till sovmorgon för att jobba istället. Tur att jag i alla fall trivs bra på mitt jobb och fick jobba med min favoritkollega som nog kommer förbli en nära vän. :) Men idag sov jag ut! Helt underbart.

Såg på finalen av The biggest looser i söndagsmorse. Jag blev alldeles rörd! (vilket jag blir otroligt ofta nuförtiden) Skillnaden mellan bilderna av personen då han/hon var extremt överviktig och nu i slutet av tävlingen då reslutatet av träning och god kost var tydligt, var så ofantligt stor! Och då menar jag inte bara rent konkret att kroppsvikten var kring 40% mindre, utan att hela deras utstrålning, blicken, kroppsspråket var ett helt annat. Det utstrålade inte längre dåligt självförtroende eller olycklighet, utan plötsligt hade de var och en fått liv och styrka inom sig. Tanken slog mig att de måste vara så sjukt ödmjuka människor. Deras utseende är inget de kan ta för givet. De vet hur det är att vara missnöjd med sig själv, att inte orka, att inte få plats... Och du skulle ha sett så snygga de var då finalen kom. Leende, pigga människa som tycker om sig själva.

Favorit i repris

Jag ryser!!
Den är så underbar, jag måste lägga in den här igen. :)

Hosanna in the highest!

En dag ska jag stå där framför tronen, sjunga till Guds ära och äntligen få stå ansikte mot ansikte....

Innan dess vore det helt underbart att besöka Hillsong och få vara med om denna sångupplevelse, live. Vem vill följa med??

Ber du?

Jag tror att det finns en Gud som hör varje suck inom oss.
Som känner varje uns av längtan vi bär på.
Som bättre än mig själv vet vilka svagheter och styrkor jag har inom mig.
Och som bryr sig.
Jag tror att varje gång vi får för oss att ifall Gud finns så är han långt bort,
distanserad från oss,
att han bara kanske eventuellt om han inte har något bättre för sig skulle lyssna litegrann på oss
- då stämmer det inte på en fläck.
Jag tror att det finns en hel del missförstånd gällande honom som han helst skulle vilja reddes upp, som bara i onödan hindrar oss från att se vem han är.
Jag tror att verkligheten är den att han befinner sig så nära så vi i stort sett andas in honom innan vi ens dragit andetaget.
Verklig och närvarande.
Aktiv.
Jag tror att han är, hör och gör,
att han talar och leder.

Därför tror jag att det spelar roll att vi ber för R. Kortet är taget på min mor och fars altan för några veckor sedan. Var gärna med. Hon har inte så många som bryr sig.

livskvalitetlivskvalitetlivskvalitet

Hjärtan som möts
Ögonblick att spara,
bli varm av,
vila i,
låta sig välsignas av


Tid med sig själv
och tid med vän
Samtidigt
Samstämmigt


..tvåstämmigt?
Nej nu vet jag:
Flerstämmigt

kOnStIgT

Ibland reser jag bakåt i tiden och stannar där ett bra tag. Som nu. Det utmynnar ofta i att jag lyssnar på gamla band (som jag faktiskt sparat eftersom jag vet att sådana här dagar kommer) och minns gångna dagar. Det är rätt så spännande. Ofta leder det till att jag kommer att tänka på saker jag glömt en lång tid.
Min äldste bror, Simon, har varit här och hälsat på i helgen och bidragit till det hela. Det är konstigt men sant att han och jag delar många minnen som våra andra två bröder inte delar med oss, bara av det faktum att de är yngre. Simon och jag är inte så bra på att ringa varandra och prata, men vi pratade mycket när vi bodde hemma båda två. Även om vi ses nu och då när jag är hemma, så delar vi ju inte den där vardagen jämt med varandra. Den tiden är förbi. Men sådana här helger som den här då bara han och jag ur syskonskaran möts är det oundvikligt att inte dras tillbaka i tiden, eftersom bara själva umgänget påminner mig om så mycket. Tänker tillbaka till vardagen som var, till mitt rum, till vad jag gjorde och vad jag funderade på... Och inser vad tiden går. Det är bitterljuvt. Att något kan kännas så bekant och avlägset samtidigt...som minnen. Hoppas vi aldrig blir människor som bara trivdes förut. Som bara lever vidare i sina minnen, i det som varit. Hoppas vi alltid får lägga till fler och fler härliga minnen att återkomma till, hela livet ut. För även om jag hade dagar även förut som jag inte tyckte var särskilt underbara, så är det ju - precis som det sägs - de bra dagarna jag minns.

Ger lite smakprov av min nostalgiafton. Är du som jag, att det du tyckte var bra förut fortfarande är bra?

Dc Talk - Jesus Freak
Håller fortfarande stenhårt! :)

Bonnie Tyler - Total eclipse of the heart

Häromnatten var det en kille som var med i min dröm. En marockansk kille. Jag har lärt känna två marockanska killar i mitt liv och råkat ut för ett underligt fenomen. Jag ska snart berätta, ska bara först presentera dem lite för er.
Den ene bor i Spanien och det är flera år sedan jag senast träffade honom. Telefonnumret jag hade till honom funkar inte längre och jag tror faktiskt inte att vi någonsin mer kommer ses. Jag tyckte otroligt mycket om honom. Som vän.
Den andre bor här i Sverige, i samma stad som jag. Egentligen känner jag inte honom så väl, vi sågs några gånger och pratade spanska. (Många marockaner flyttar till Spanien, det ligger nära och innebär andra möjligheter).Nu till det underliga. Jag har så svårt att inte se dem som samma person! Trots att den ene är lite som en bror och att jag inte känner den andre särskilt bra. Men jag kan t.ex. inte säga vem av dem det var som var med i min dröm. Och jag märker att de i min tanke smälter samman till en. Det är otroligt konstigt. Jag umgås inte med någon av dem idag så det får vara som det är. Men det är konstigt..

nystädat

Registrerat men av att ha bott i kollektiv:
jag är inställd på att städa lägenheten endast en gång/månad.

Den gången/månad har i alla fall precis infallit.

Litegrand känner även jag mig nystädad efter en skön, LEDIG! helg. Åkte ut till Albins familj igår. Det är så skönt att komma iväg hem till några andra, det blir så mycket enklare och meningsfullare, på något vis, att bara vara än om jag är hemma en hel dag. Det är väl bara för att sådant som borde göras inte finns i ens närhet på samma sätt. T.ex. satt jag och hans mor och pysslade ett bra tag. Pyssel och nynnande till Lisa Nilsson. :) Jag gjorde några finfina kort som jag ska skicka. Egentligen skulle jag vara riktigt pysselbloggig och lägga ut bilder på dem här, men Albin har digitalkameran så det får bli en annan gång. Men det är härligt att få vara lite kreativ och pysslig. Jag längtar ofta efter det.