måndag 26 januari 2009

Sov lugnt. Gud är vaken.

Dags att samla tankarna innan huvudet läggs emot kudden. Huvudet som känner sig ganska trött. Men befriat. Har suttit i möte en massa timmar ikväll och trots att själva tanken att ha ett styrelsemöte kan vara tråkig och betungande så är det ett roligt arbete att stå i. Särskilt när vi blev klara ikväll och inte behöver träffas en till kväll denna vecka som beräknat. :) Och vi är inte bara snabba, vi uträttar saker också. Faktiskt. Stor kram till mina kämpar som jobbar på med mig!

Jag behöver tjäna en hel del pengar den här terminen. Har jag insett. Och det kommer att ordna sig. Det är sällan jag oroar mig för saker. Du är ju med. Du har koll. Allt ligger i Din hand. Tack!

fredag 23 januari 2009

Plötsligt blev det väldigt mörkt

Den här veckan har jag lärt mig att jag inte ska ta en sådan sak som el för given. Har du tänkt på i hur stor grad vi är beroende av el?? Tur att jag har Albin så jag inte dog av svält (kanske att ta i) det dygnet jag var utan. Eller sysslolöshet. För vad gör man utan el? I skenet av ett tänt ljus. Jag kunde bara komma på att öva på att jonglera...
Dessutom visade detta att inte ens jag är perfekt....ifall det nu är så att någon av er tror det. :)

fredag 16 januari 2009

Titta in i min glasburk

Jag tycker om att läsa dikter. De fångar mig på något vis. Inte alla, men vissa. Själv skriver jag ca 2 dikter om året så jag kan knappast påstås vara en stor diktare, men spelar roll om det är ofta eller sällan utövat - dikter har ändå en plats i mitt hjärta.
Vi ska andas
En dag
ska vi andas,
ja fy vad vi ska andas!

En dag när taggtråd inte längre
sliter och barn inte svälter sönder

En dag när maktmurar är pulver
och jorden fått ett alldeles nytt grönt

En dag när ångest tappat greppet
och Gud och änglarna och vi
dansar samba in i evigheten

Då ska vi andas,
först då kan vi andas.
Ut.
Elin Nilsson
Jag är så rädd
rädd att du inte ska få plats

Jag har stoppat alla delarna i en glasburk
men glömt att du är Guden
som älskar att slå sönder
Elin Nicklasson Ur 50 unga skriver om tro, red. Anna Braw.

Sköna ting...Ljuva ting... Livsnjutning!
Tänk om jag kunde spara alla guldkantsögonblick i en glasburk...låta dem stå synligt och titta in i den lite nu och då. Det är ungefär samma sak med alla fotografier jag har uppsatta i min lägenhet. Jag gillar att gosa ner mig i minnen och bära med mig dem i nuet.

På tal om något helt annat, men som ändå har med guldkantsögonblick att göra, så har min fine och jag startat OC-resan. Vi har redan rest genom hela första säsongen och är nu på den andra. Det är så braaaaa! Och vi har så roligt när vi ser på det. Våra nya buddies. :)
Igår var vi dock med några av våra mer verkliga buddies. Det blev spelkväll och ikväll anar jag att det kan bli detsamma när vi ska hem till Albins familj på lite kalas. Kanske lite Ticket to Ride? Ett riktigt roligt spel! Dags för fler guldkantade minnen till glasburken?

måndag 12 januari 2009

fLöDe

Precis som när jag var tonåring vill jag sitta och bara kludda.
Skriva ner tankar huller om buller.
För det är så de finns inom mig just nu. På ett skönt och harmoniskt vis. Precis som då.
Tankar om kärlek... Strofer ur musik... Drömmar... Minnen...



Sjung till Jesus

Kanske beror det på att jag idag känner mig frisk igen efter 5 dagars TUNG förkylning, eller så beror det på ledigheten och återhämtningen över julen... möjligheten att vila hjärnan, som nog faktiskt var riktigt trött efter höstterminens fokus... Vilket fall tycker jag om att jag har kommit i detta tillstånd. Det känns lite som att jag hittat tillbaka till mig. Mitt jag. Mina egna idéer, infall, tankar... Yes! Låt det nu bara bestå!

Älskar Agnes nya skiva
Rocka rocka loss på golvet!
Oj vad mycket jag ska släppa loss till musiken
Och bara träden utanför fönstret ska få skåda såklart

Mitt i pluggandet är det så lätt att bli insnöad bara på det man läser just nu och så glöms de "naturliga känslorna" i livet och vardagens funderingar bort. Tänk så mycket jag visste en gång i tiden som jag nu inte tror mig veta något om...

Releeeeeease me
..Snart kommer den fine så bäst jag börjar ta tag i saker!

lördag 3 januari 2009

Nyårsbröllop

Vi styrde kosan till Vasa och firade nyår tillsammans genom att närvara vid min kära väns bröllop.
Hon var så vacker och bröllopet så fint.
Det är speciellt med bröllop. Det ligger som en stor förväntan i luften... En förväntan på livet tillsammans. Ihopblandad med förväntan ligger också lyckan. Lyckan över att ha funnit varandra. Lyckan över att bli vald och över att stå hand i hand inte med vem som helst utan med den jag själv har valt för att med den personen är det något alldeles alldeles speciellt.

Jag tror på kärleken.
Detta trots att några av de par omkring mig som de senaste åren gift sig tyvärr redan skiljt sig. Jag tror ändå att det finns kärlek som håller.
Jag tror inte den går att frammana mellan vilka två individer som helst. Inte den kärleken, som handlar om att vilja dela vardagen med varandra hela livet. Dessutom tror jag, tyvärr, att det bara är att acceptera att saker som händer i livet ibland faktiskt tar så hårt att inte ens den från början så lovande kärleken klarar av att bära vidare...
Jag hörde en gång en man säga att kärlek handlar om att vilja varandra.
Det gör kärleken så vacker. Att vilja varandra..; att stötta varandra, vara stolta över varandra, skratta med varandra, lyfta varandra (inte nödvändigtvis bokstavligt)..

Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten,
inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande,
inte självisk,
den brusar inte upp,
den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten
men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den,
allt hoppas den,
allt uthärdar den.
1 Kor 13:5-7
På bröllopsdagen bör varje kärlekspar bara få njuta av det stora att just de två faktiskt vill varandra.
Avslutningsvis vill jag skryta lite.
JAG HÖLL TAL! Och det är nog inte så förvånande. Men. Jag höll ett roligt tal. Jo minsann. Det där med att säga fina ord från hjärtat är lite mer min grej än att tala på ett sätt så att det samtidigt roar. Men ni vet vad jag brukar säga (?). :) Utmaningar är till för att mötas! När väl problemet/utmaningen är identifierat/d är det bara att ta tag i det/möta den. Så ett roligt tal blev det. JA faktiskt! Och jag är så nöjd. :)