som på den gamla goda tiden

Penga- och miljösparande i all ära, men det är allt bra roligt att få riktiga fotojulkort på kära vänner eller deras otroligt söta barn. Det värmer mitt hjärta. <3
Hos oss ska de få stå framme länge.

julkänsla

Snön singlar från skyn och jag har julkänslor! Äntligen. :) Att cykla till universitetet i 1-2 dm nyfallen torr snö var hur mysigt som helst. Lugnet här på universitetsbiblioteket gör också att man känner på sig att julen är nära.
Gårdagen var som en jullovsdag. I kyrkan delade Gustav med sig av sina reflektioner kring julevangeliet. T.ex. ifrågasatte han det vi alla sväljer: "Julen, familjens högtid!". Jesus är klappen till alla människor, inte bara de som har en fin familj omkring sig. Och vad gör vi? Bjuder du hem den ensamme på jul eller är det för besvärligt? (Obs, syftet var inte att ge någon en massa skuldkänslor, mer en uppmuntran att anta utmaningen att verkligen bry sig. Att inte bara tänka att man borde utan verkligen göra det också. Att sluta tänka på sig själv och sin egen bekvämlighet i första hand).Det gav åtminstone mig en hel del att tänka på.
Efter kyrkan åkte vi ut till havet med goda vänner och hundar för en långpromenad. Det var jätteskönt att komma ifrån stad, trafik, tv, måsten, och istället få andas friskluft, se mörkret falla, vara i skogen, se vågorna på havet och den begynnande isen röra sig upp och ner. Det var avslappnande och jag fick känslan av jullov på riktigt (inte för att jag har något, men man kan ju njuta ändå).
Fastän klockan inte alls var mycket var vi trötta när vi kom hem, Albin och jag, så då slog vi på en film och även jag tillät mig att bara vara. Tänk så svårt det kan vara ibland, det finns så mycket att egentligen tycka att jag behöver lägga tiden på. Men det var en riktigt bra film. Sen hade jag dessutom tid därefter att göra saker jag hade på listan så det hanns ändå.
Nu är det dags att återgå till plugget.
Hoppas du med har julstämning. En vit jul underlättar ju. :)

lite ledigare

Just idag har jag en lite ledigare dag. Det har inte varit särskilt gott om dem den här terminen. Men julen är underbart nära och alltså även slutet på 150%-pluggandet. 
Idag unnade jag mig att sova lite längre.Idag andas jag lite friare.
Idag ska jag minsann ta mig en tur till stan så här mitt på dagen.
Och sen ska jag fixa en överraskning. :) 
Att överraska och få bry sig om.. Ibland är det som att tiden inte finns ens till det. Då känner jag mig fången i livets måsten och hoppas att majoriteten av ens liv inte ska innebära sådan fångenskap. Men ibland är det ju faktiskt så att vi kan påverka situationen genom de val vi gör. Vi kan välja att välja bort måsten och i stället välja att ha tid över för vänner, omsorg, oss själva, kvalitetstid. Det är inte alltid det går, men i flera fall.
Jag tror det är viktigt att inse.
KRAM

Lite mys innan jag somnar

Jag tänkte jag skulle lägga upp några bilder. Bilder från olika år. Så jag kopplade in min externa hårddisk för att hitta rätt på dem jag tänkt på. Men ni som känner mig kanske vet att jag älskar att titta på kort. :) Så jag förlorade mig totalt och tittade igenom år efter år.. Det får mig att mysa, för kort speglar ofta härliga stunder av livet. Gemenskap, högtider, semester... Så nu kommer jag gå till sängs med ett stort leende på läpparna och en mysig känsla i hela mig! Men något blogginlägg med bilder blev det inte denna gång!
Sov gott!

Kanske behöver jag öppna mina ögon

Att du ville resa med mig
låta mig visa dig
och få se det du ser
Att få ta varandra i hand,få gå tillsammansupptäckatitta på utsiktenmärka att vi kommer på nya höjder
det har betytt mycket för mig.

Plötsligt är det som att alla färger bleknar,
den fina utsikten vecklar ihop sig som en kuliss...
och vi faller från vår höjd.
Det känns som att jag borde göra något
som att jag borde veta vad...

Håll ut!
Snälla ge mig tid
Tid för tankar, i flera varv

Liten är jag
liten är du
men jag hoppas vi återigen kan mötas
ta varandra i handoch resa tillsammans.
Orkar du vänta?

Vissa dagar

Jag brukar aldrig söla, snubbla, råka slå sönder eller dylikt som väl faktiskt kan hända den bäste.
Under min lunchtimme idag blev jag därför väldigt förvånad när jag..
1. - hällde en del av drottningsylten utanför tallriken då allt egentligen var menat för gröten,
2. - tappar mackan uppochner när jag bär lunchen till bordet, med följden att de lagomt kokta äggskivorna kladdar ut sig över ett ganska stort område där jag egentligen skulle ställa tallriken,
3. - fumlar med grejer hit och dit när jag efteråt smidigt ska diska undan porslinet så att jag drar en suck av lättnad då inget går sönder...
Jag vet inte vad som händer, men jag hoppas ordningen återgår till det normala.
Nu ska jag skriva skriva skriva på min uppsats, hoppas verkligen inget går fel då!
..Och detta blev lite av ett who-cares-inlägg. Jag är lite emot såna egentligen, men jag låter det gå för denna gång. :)

Leva upp, inte ner

Kommer ni ihåg att jag skrev om en liten grupp  i vintras? En grupp som gjorde mig otroligt gott. Den gruppen är tyvärr inte möjlig längre, men vet ni; jag har fått en ny grupp. :) Den här gruppen är annorlunda på många vis men jag mår så bra i själen då vi ses och efteråt promenerar jag hem med ett leende på läpparna och med ny energi. För min vardag i övrigt, just nu, har en tendens att dränera mig, som jag nog redan varit inne på. Jag tror att en bekant träffade ännu en punkt i sammanhanget då hon sa: "Du är ju ett så otroligt social creature så det är klart uppsatsskrivande tär på!" Jag kände att hon har rätt.

Igår var vi en reducerad del av gruppen som satt och åt ostscones bland en massa tända ljus och pratade om livet som tjej (eftersom grabbarna var på andra håll) och svensk, hjälpte varandra att byta perspektiv.
Samtal som berör.
Som får komma djupare än att bara flyta omkring på ytan.
Ett givande och mottagande.
Det får mig att leva upp.
För jag behöver mötet, och anar att vi är många som delar det behovet.

...Här nära, närmre än jag anar, finns Du som känt mig innan jag fanns till...