Sex och alkohol

Hade ett intressant samtal häromdagen om hur knäppt det är att t.ex. sex och alkohol fått ett sådant överfokus i temat kristendom. Jag tror att det gäller både bland troende och bland icketroende.
Så, vad hände med t.ex. vilodagen?
Hur många är det som helgar den?
Skulle det vara värre att dricka sig berusad än att strunta i vilodagen? Ett av självaste budorden handlar ju om att helga vilodagen.
Och hur är det med att inte ljuga eller tala illa om folk?
Eller, hur viktigt är det för oss att älska alla?
Förstår ni vad jag menar? Det verkar så ofta som att t.ex. utomäktenskapligt sex och fylla är det värsta man kan göra. Och så är det som att man glömmer annat som även det hör till råd Gud gett oss - antagligen för att Han vet vad som är bra för oss, och som jag tror grundar sig på annat än själva handlingen i sig.

Nej. Jag tror inte Gud tycker något är värre än det andra. Men jag tror inte heller att Han tycker om att vi så ofta försöker hålla upp en bild av att vi är så präktiga...duktiga...felfria, inför varandra. (Vi kristna har i alla fall en tendens att göra det inför varandra. Även jag.) Vi är inte felfria. Men Gud har egentligen inte så stora problem med det. Problemskapandet tror jag att vi till stor del står för själva. Gud har ju redan fixat. Han älskar oss så mycket så Han bara öser sin nåd över oss och vill att vi ska få leva i den, trots att vi inte alltid gör saker som Han till 100% tycker är det bästa för oss och dem runtomkring.

Fokus blir så lätt fel. Det handlar inte om de "fel" vi gör. Kan vi inte sluta prata om det hela tiden? Det handlar om hur underbart älskade vi är och om en Gud som gått i döden för oss och bara längtar efter att få vara nära oss, leda oss i livet/vardagen, styrka oss, krama oss, visa oss, välsigna oss.
Och jag tror att Han längtar efter ärlighet. Tyck vad du vill och säg vad du vill till Honom, men var ärlig. Även mot dig själv. Finns Han så svarar Han, på ärlighet.