Funnybunny

När man reser långt kan det hända att man behöver något att sysselsätta sig med. Då är det roligt att upptäcka nya saker på sin mobil - som man snart haft i 3 år...!

Hahahaha!

Och så en bild på mig och min älskling som varit tillsammans i ett år!
Puss <3

Här kan den som vill läsa lite om hans insats på senaste tid.

Hit och dit - hur lätt som helst!

Det är konstigt med tiden. Eller.... jo, det tycker jag i och för sig också, men det jag egentligen ville säga är att jag tycker det är konstigt hur man nu kan förflytta sig så långt på så kort tid. Jag tror inte riktigt att jag alltid lyckas hänga med i mina egna förflyttningar!
T.ex. kommer jag ihåg att det kändes riktigt skumt att komma hem till Sverige på eftermiddagen och på kvällen lägga sig i sin egen säng i Umeå och minnas att man samma morgon vaknat i Madrid... Två helt olika världar, rätt långt ifrån varandra, och ändå kan man besöka dem båda på en och samma dag.

I helgen var ett annat sådant exempel. Resan började i torsdags. Albin och jag börnade ner till Sundsvall. På fredag börnades det vidare ner till Valdemarsvik, i Östergötland. Vi träffade delar av min släkt som jag väldigt sällan träffar, och tillsammans firade vi min farmor som nu är 80 år. Hux flux var det söndagmorgon och dags att påbörja den långa resan tillbaka upp till Umeå igen. Men inte tog det någon evighet att färdas de 90 milen! Vi var framme rätt tidigt på kvällen. Och allt var som vanligt igen. Semestern varade bara ett ögonblick.

Valdemarsvik är ett otroligt fint ställe. Jag skulle gärna lägga ut bilder för jag tror det finns många fina men för en gångs skull använde jag mig av min kamera med vanlig film. Men jag rekommenderar er att åka dit, strosa genom de kulliga gatorna, se de fina stenhusen med sina trädgårdar inkilade lite hit och dit, utsikten, hamnen... Jag kan inte låta bli att tänka bakåt i tiden när jag går där. Valdemarsvik har lyckats behålla en hel del av sitt forna jag. Hoppas de inte moderniserar bort det alltför mycket så att det gamla tappas bort - som det gjorts på så många andra ställen.

Jag är rätt fascinerad av att tänka mig in i hur livet kan se ut på olika ställen....och även under olika år... Hur lätt var det att förflytta sig tvärs genom halva Sverige när min farmor var liten?

OJ!

Jag ska egentligen plugga men ni vet väl hur det är; man hittar gärna på allt möjligt annat för att skjuta plugget framför sig - med en orimlig förhoppning om att det på något vis ändå ska bli färdiggjort. Så ramlade jag in på en sida på internet där man kan mäta hur lång rundan man joggar egentligen är. Det var lite lurigt att se vars det egentligen är jag brukar springa då jag tar mig ut, men döm om min förvåning då det mättes upp till 7 km och inte de 5 som jag har uppskattat det till!! Inte underligt att jag tycker det tar tid då. :P

Nä, nu ska jag väl försöka plugga... Det är egentligen rätt roliga saker jag har att göra, och inte särskilt jobbiga. Men det skulle gå bättre om jag inte behövde dras med huvudvärk... Det är gårdagens träning som är boven. Jag är nog människan som lättast i världen får vätskebrist. Eller vad det nu är. Saltbrist? Vore skönt att veta exakt vad min kropp behöver så jag kunde undgå att ha en tung dag dagen efter träning, för jag mår ju bra av att träna och tycker dessutom att det är så kul.

Till helgen blir det långresa för Albin och mig. Min farmor fyller 80. Vi ska sööööderut. Innebär det värme månntro?

Sex och alkohol

Hade ett intressant samtal häromdagen om hur knäppt det är att t.ex. sex och alkohol fått ett sådant överfokus i temat kristendom. Jag tror att det gäller både bland troende och bland icketroende.
Så, vad hände med t.ex. vilodagen?
Hur många är det som helgar den?
Skulle det vara värre att dricka sig berusad än att strunta i vilodagen? Ett av självaste budorden handlar ju om att helga vilodagen.
Och hur är det med att inte ljuga eller tala illa om folk?
Eller, hur viktigt är det för oss att älska alla?
Förstår ni vad jag menar? Det verkar så ofta som att t.ex. utomäktenskapligt sex och fylla är det värsta man kan göra. Och så är det som att man glömmer annat som även det hör till råd Gud gett oss - antagligen för att Han vet vad som är bra för oss, och som jag tror grundar sig på annat än själva handlingen i sig.

Nej. Jag tror inte Gud tycker något är värre än det andra. Men jag tror inte heller att Han tycker om att vi så ofta försöker hålla upp en bild av att vi är så präktiga...duktiga...felfria, inför varandra. (Vi kristna har i alla fall en tendens att göra det inför varandra. Även jag.) Vi är inte felfria. Men Gud har egentligen inte så stora problem med det. Problemskapandet tror jag att vi till stor del står för själva. Gud har ju redan fixat. Han älskar oss så mycket så Han bara öser sin nåd över oss och vill att vi ska få leva i den, trots att vi inte alltid gör saker som Han till 100% tycker är det bästa för oss och dem runtomkring.

Fokus blir så lätt fel. Det handlar inte om de "fel" vi gör. Kan vi inte sluta prata om det hela tiden? Det handlar om hur underbart älskade vi är och om en Gud som gått i döden för oss och bara längtar efter att få vara nära oss, leda oss i livet/vardagen, styrka oss, krama oss, visa oss, välsigna oss.
Och jag tror att Han längtar efter ärlighet. Tyck vad du vill och säg vad du vill till Honom, men var ärlig. Även mot dig själv. Finns Han så svarar Han, på ärlighet.

Du

I verkligheten
där finns Du.
Mer verklig än jag ofta kan förstå.
Mer personlig än jag många gånger vågar tro.
Framför, bakom, inom, innan, efter, medan, hör, ser, gör.
GÖR.
Verklig.

Här nära. Närmre än jag anar. Finns du som känt mig. Innan jag fanns till.

Vill komma närmare.
Så jag ser Dig.