kOnStIgT

Ibland reser jag bakåt i tiden och stannar där ett bra tag. Som nu. Det utmynnar ofta i att jag lyssnar på gamla band (som jag faktiskt sparat eftersom jag vet att sådana här dagar kommer) och minns gångna dagar. Det är rätt så spännande. Ofta leder det till att jag kommer att tänka på saker jag glömt en lång tid.
Min äldste bror, Simon, har varit här och hälsat på i helgen och bidragit till det hela. Det är konstigt men sant att han och jag delar många minnen som våra andra två bröder inte delar med oss, bara av det faktum att de är yngre. Simon och jag är inte så bra på att ringa varandra och prata, men vi pratade mycket när vi bodde hemma båda två. Även om vi ses nu och då när jag är hemma, så delar vi ju inte den där vardagen jämt med varandra. Den tiden är förbi. Men sådana här helger som den här då bara han och jag ur syskonskaran möts är det oundvikligt att inte dras tillbaka i tiden, eftersom bara själva umgänget påminner mig om så mycket. Tänker tillbaka till vardagen som var, till mitt rum, till vad jag gjorde och vad jag funderade på... Och inser vad tiden går. Det är bitterljuvt. Att något kan kännas så bekant och avlägset samtidigt...som minnen. Hoppas vi aldrig blir människor som bara trivdes förut. Som bara lever vidare i sina minnen, i det som varit. Hoppas vi alltid får lägga till fler och fler härliga minnen att återkomma till, hela livet ut. För även om jag hade dagar även förut som jag inte tyckte var särskilt underbara, så är det ju - precis som det sägs - de bra dagarna jag minns.

Ger lite smakprov av min nostalgiafton. Är du som jag, att det du tyckte var bra förut fortfarande är bra?

Dc Talk - Jesus Freak
Håller fortfarande stenhårt! :)

Bonnie Tyler - Total eclipse of the heart

Häromnatten var det en kille som var med i min dröm. En marockansk kille. Jag har lärt känna två marockanska killar i mitt liv och råkat ut för ett underligt fenomen. Jag ska snart berätta, ska bara först presentera dem lite för er.
Den ene bor i Spanien och det är flera år sedan jag senast träffade honom. Telefonnumret jag hade till honom funkar inte längre och jag tror faktiskt inte att vi någonsin mer kommer ses. Jag tyckte otroligt mycket om honom. Som vän.
Den andre bor här i Sverige, i samma stad som jag. Egentligen känner jag inte honom så väl, vi sågs några gånger och pratade spanska. (Många marockaner flyttar till Spanien, det ligger nära och innebär andra möjligheter).Nu till det underliga. Jag har så svårt att inte se dem som samma person! Trots att den ene är lite som en bror och att jag inte känner den andre särskilt bra. Men jag kan t.ex. inte säga vem av dem det var som var med i min dröm. Och jag märker att de i min tanke smälter samman till en. Det är otroligt konstigt. Jag umgås inte med någon av dem idag så det får vara som det är. Men det är konstigt..