Vet du att det försvinner 100 kinesiska barn i Sverige...per år (tror jag bestämt att det var)? Jag har ingen källa att uppge tyvärr, mer än att min mor sa det. Men 100 barn. Skulle det vara svenska barn så skulle vi inte tillåta det. Grejen med dessa barn är att de antagligen inte har någon som saknar dem här i Sverige, de kom nog i många fall hit ensamma. Därför kan det ske utan att vi riktigt reagerar.
Så vart försvinner de???
Regina, som jag skrev om för några inlägg sedan, är fortfarande försvunnen. Spåren verkar leda till traffickingsammanhang... Att det skulle finnas knytpunkter för trafficking i vårt fina(?) Sverige??! Händer det här omkring oss? Kan det hända att jag passerar hus där människor hålls fångna för att transporteras vidare... och utnyttjas...
Sanningen är nog inte så fin som vi skulle önska.
Parallellt med dessa tankar ramlade jag in i en blogg häromdagen. Det var inget nytt för mig att det vimlar av vuxna som söker kontakt med yngre på internet. Men hur mycket är egentligen ok? Vi vuxna kan vara så vedervärdiga. Det är vedervärdigt att utnyttja barn. Men frågan är om det är så mycket bättre att inte se eller reagera..
Är det ok att de fortsätter med sina intressen? Hur kan vi motverka? Reagerar vi överhuvudtaget eller sköter vi bara vårt? Är det ok att en hel massa barn försvinner årligen, via Sverige, för att skickas vidare till liv som sexslavar?
Jag måste göra något. Nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar