Mors dag

Två gånger har jag blivit uppvaktad med blommor, av killar. Ingen av gångerna blev jag glad och har dragit slutsatsen att jag nog inte är en sån tjej som tycker om att få blommor. Att det inte betyder något för mig.
Idag fick jag blommor igen. Av min son. Och blev jätteglad och varm i hjärtat.
Blommor är glädjande när de kommer från någon som man vill ha dem av. Av någon vars känslor man kan besvara. Jag har förstått det nu.

Norrland vs våren

Efter två hela dagar inomhus med halsont kände jag att jag måste UT. Så det blev en kvällspromenad på alldeles egen hand. "Å, jag vill in i skogen" tänkte jag och befann mig där bara en minut senare eftersom vi bor så fint till. Äntligen! Har inte kunnat gå där sedan i höstas eftersom jag allt som oftast har med mig barnvagnen på mina promenader och där har varit skidspår. Men nu ska väl de fina skogsspåren vara gångbara? ...Näe. Inte ens utan barnvagn för det var blöttblöttblött och fortfarande snö på flera ställen. Jag återvände ut till asfalten för min promenad.

Under vårar som dessa undrar jag lite varför jag valt att flytta så här långt norrut.. Det är tur att jag i övrigt trivs så bra för jag tror jag längtat söderut precis varje vår sedan jag kom hit.

Vykort från Hemavan

 Postgången var lite seg men nu kommer bilder från fjällveckan.

Piraten i stugan

På fjället användes mest bärmesen.

Joels sovplats

Tjipp!

Sockersöt avkoppling

Jag drömmer om att lära mig virka... Då ska jag virka små fina bakelser som Joel kan leka med. Det ska vara den perfekta avkopplingen i höst när jag börjat jobba igen och behöver något som avleder mina tankar från lektionsplanering. Saken är bara att till det behöver jag typ den här:

 

Förlåtelse

Läste den här artikeln av Per-Arne Dahl och fick mig en rejäl funderare. Han är norsk präst och artikeln kom i samband med Breiviks rättegång. Dahl menar att 

"Förlåtelse förutsätter ett erkännande och en vilja till försoning"  

och hänvisar till Bibelns ord som säger: "Om vi bekänner våra synder är han [Gud] ­trofast och rättfärdig, så att han för­låter oss synderna". 
Detta är ett helt nytt sätt att se på förlåtelse för mig. Jag har trott att vi ska försöka förlåta i alla lägen. Vare sig erkännandet och viljan till försoning finns eller inte. Kanske framför allt för vår egen skull, för att vi inte ska hata, bli hårdhjärtade.
Jag tänker på när Jesus säger: Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör. Å andra sidan verkar Breivik ha varit mycket väl medveten om vad han gjorde... Fast det är inte alls säkert att Jesus menar det exakt på det viset. Han kanske menar att B inte vet vad han gör mot Gud och enligt Gud.. Vad han enligt Gud gjorde mot alla dessa ungdomar och människor i deras närhet.
Dahl avslutar med orden:

"Allt har sin tid, och vi kommer inte förlåta mer än Gud!
Dessutom: kärlek måste ha en toleransgräns eftersom Gud alltid är på offrets sida."

Som sagt; helt nya tankar för mig och jag vet inte ännu hur jag ställer mig till dem. Jag inser absolut att det kan vara väldigt provocerande att prata om förlåtelse i samma mening som man nämner Breivik men mina funderingar kvarstår. 

Vad tänker du?