Lärorikt

Hilda verkade ha ont i magen så innan jul slutade jag äta mjölk. Jag undviker det i alla dess former. Första dagarna tycktes jag inte kunna äta mig mätt men nu när jag vant mig vid de ersättningsprodukter som finns funkar det rätt bra. Fortfarande kan dock känslan av otillfredsställelse komma över mig... Idag hade jag t.ex. kunnat göra vad som helst för att få fylla på med lite energi i chokladform. Jag längtar efter att få göra mig en ostmacka och att få äta ur Paradis-asken som väntar i skåpet...

Jag är ju så lyckligt lottad att detta är en övergående period för mig. Förhoppningsvis går också känsligheten över för Hilda, men det vet vi inte. Den här perioden ger mig i alla fall en helt ny förståelse för att vara matallergiker:

• Att känna att det är krångligt att bli bortbjuden och att hälsa på. 
• Att ha svårigheter att gå ut och äta.  
• Att få svaret att det ju bara är lite i så det spelar nog ingen roll, veta att det visst spelar roll och sedan se andra njuta av mat och godsaker som man själv inte kan äta. 
• Att känna glädjen när man är ihågkommen och det visst finns sådant även jag kan äta mig mätt på. 

Till alla er allergiker där ute: ni gör det bra!! Och jag lovar att bli bättre på att erbjuda likvärdiga alternativ till er då ni gästar mitt hem.

Dubbelt

 Häromdagen: Vi har världens sötaste dotter! Och vad har vi att klaga på då hon ofta låter oss sova hela nätter och byta bajsblöja var 14e dag? Tacksam!

Idag: Ta mig till ett rum där jag kan skrika ut min frustration och sedan falla ihop och gråta som ett barn. Jag orkar inte. Vill inte. Det blir INTE fler barn.

En bra dag

Med en son som är otroligt pappig och vissa stunder inte alls låter mig vara med i leken var jag nästan lite nervös inför vardag igen. Morgonen började med gråt över att pappa redan åkt till jobbet när vi vaknade men efter att sonen fått gråta en stund för sig själv kom han och kramade om mig med orden "min mamma". Sedan har allt bara varit så bra! Flera guldsstunder och kramar och inte ett enda bråk. Ikväll fick jag också vara med och lägga honom för ungefär första gången sedan Hilda föddes. 

Jag gillar det så mycket bättre när man landat och allt inte är helt nytt. Välkommen 2014!