Mellandagshälsning

Håhåjaja. Vi skulle ha varit iväg på nyårsläger vid det här laget, som ledare. Men eftersom magsjukan - den fruktade - haffade både mig och min fine så fick vi lugnt stanna hemma några dagar. Julen har vi firat hemma med min familj. Spelat spel, sett på film, lagt pussel, fikat, ätit, fikat och ätit. Och framförallt njutit av att hinna ses - allihop.

Idag har jag suttit med dramaövningar inför ett improvisationsteater-pass och försökt spåna fram något bra drama utifrån ett bibelord... Men angående dramat har det gått trögt.
Å ena sidan är det roligt att få vara kreativ och lägga energi på dramapedagogik för en gångs skull. Å andra sidan är jag väldigt trött på att ständigt ha något jag måste lägga energi på... Hur roligt det än kan vara. Men jag hoppas dramat faller bättre på plats imorgon, för det vore ändå skoj om det blev av! Och, det är redan välkänt för mig att kreativa processer är väldans jobbiga i början, men så otroligt värda när de är fullföljda!

Helgerna som gått

Första advent var mor och far på besök.

Jag fyllde visst år.



Ny jacka och nya vinterstövlar minsann! :)


Andra advent styrde jag kosan till Estocolmo för att hänga med mina spaniensystrar. Ovan fikar de på Rosendals trädgård och nedan äter vi tapas -såklart.




Dessa godingar kom upp nu i helgen. Vi unnade oss en dag på spa.

vila i en bok

Jag läser en så fantastiskt bra bok just nu. Den får mig att koppla bort måsten och stress och lockar mig in i en annan värld. Jag känner och hoppas, fortsätter bara ett kapitel till, och vilar.

Vila.
Detta sköna ord.

Vila.

Snart är det jul.

bara en sån sak som att vår adventsljusstake ännu inte är framme

Ja ni märker ju att jag nu för tiden bloggar för fullt. Eller hur var det nu? Det är egentligen väldigt dubbelt för det är inte så att jag inte har några tankar nu utan snarare är det så att min hjärna ständigt processar. Och när det väl finns tid över är det saker som måste göras (i kombination med att jag vill). Imorgon ska vi äntligen tvätta. Det är minst 3 v sedan sist, men det är en sådan sak som helt enkelt inte hamnar överst på prioriteringslistan. Överst hamnar tid med min fine. Sedan tid med vänner och att min hjärna får vila. Mer än så hinns inte med. Kreativiteten får hållas inom ramen för vad som behövs för att planera lektioner. Mina vänner längre bort får hålla fast vid att jag tycker om dem trots att jag inte hör av mig och pengarna får ligga orörda på kontot eftersom strosa på stan inte riktigt finns med i min värld för tillfället. Lite runtsurfande och tid på Facebook kan slinka in, men då ofta med en känsla efteråt av att värdefull tid slösats bort.

Bäst jag avslutar detta inlägg nu och istället betalar räkningar innan november månad är slut och sedan bockar av andra saker från att-göra-listan som inte har med mitt jobb att göra men som ändå behöver bli gjorda. Har inte tid att avsluta inlägget snitsigare än så.

kollegan

Ibland kan jag sakna en kollega i klassrummet... Någon som tar hand om en bråkig elev eller hjälper någon som har svårt att koncentrera sig - så att jag ändå kan låta lektionen gå vidare. Eller kanske antecknar på tavlan åt mig så jag kan hålla kvar kontakten med eleverna. Någon att bolla med om upplägg, hur vi ska lösa saker och ting, vilken slags aktivitet som funkar bäst för vilken grupp...

Den här veckan har det plötsligt blivit tydligt för mig att jag ju har en kollega i klassrummet. Jag kan rådgöra med honom om allt, varje liten fundering, jag kan be honom vara ett stöd och hjälpa till när det inte känns som att bara jag räcker till. Faktiskt. Det funkar. Tro det eller ej men Gud är en ypperlig kollega att samarbeta med.

...men, han antecknar inte på tavlan åt mig...

gränslöst underbart

Jag stannar upp ibland
Iakttar
Försöker förstå
Försöker greppa verkligheten
Är han min?

Det förunderliga i att känna någon så väl och
I nästa sekund se på honom som en främmande
Att högst av allt vilja
Att han för alltid ska förbli min.

Hablas español?

Min åsikt är att en språklärare ska prata så mycket som det bara är möjligt på det språk som undervisas. Nu har jag arbetat en bra bit in på min allra första termin som spansklärare och kan lite lätt försöka utvärdera hur jag lyckats med den saken. Katastrofalt dåligt blir betyget. Ofta går det hela lektioner utan att jag knappt säger ett enda ord på spanska. Underkänd undervisning enligt mig själv, samtidigt som jag inte fattar hur jag ska kunna ändra på det.

Tänk om det gick att ha en undervisningssituation där det var självklart att man (både elev som lärare) strävade efter att i så stor mån som möjligt använda sig av spanska istället för svenska.. Jag sätter i detta nu upp det som mål - om ni aldrig får höra något mer om hur det gått så får ni fråga! Men avvakta ett bra tag först är ni snäll, det är ett långsiktigt mål.

Jobba jobba joooobbaaa

Jag har nog alltid varit en flitig lisa och i kombination med att jag tycker jobbandet är väldigt roligt så kan det bli farligt. Måste ha fri tid också. Tur att jag har en man - jag märker snabbt om jag bara jobbar och aldrig får slappa som han får och om jag inte hunnit hänga med honom på nån dag.
Ikväll har jag varit bara hemma. Det blev inte nån date med vänner eftersom jag känner mig krasslig. Istället blev det jobb. Men inte jobbigt jobb - sådär under press och stress. Utan jobb utfört då tid finns. Det är det bästa.

Men i helgen ska jag vara alldeles alldeles ledig - tack vare att jag varit så duktig ikväll. YES! För jag har inte träffat min älskade familj sedan i somras så nu är det minsann dags att ta vara på varje sekund jag kan få tillsammans med dem.

Jag vet inte om någon av er som läser kräver särskilt djupa inlägg av mig, men själv kan jag sörja lite att jag inte har inspiration för annat än rapporter om hur livet och jobbet är.. men det är bättre än inget i alla fall.

Vi hörs!

Mmmmm!

Titta så höstigt och gott!! Jag har flera burkar med torkade trattisar att avnjuta och ge bort framöver. Hur bra som helst! Och gott.

Your love never fails

Tiden går och det blir visst inte så mycket bloggande. Men en hel del jobb. Nu i provtider är det lite jobbigt, skulle gärna vara mer ledig. Men det är ok eftersom jag vet att jag är nybörjare i läraryrket. Det ska bli bättre med tiden och mer fritid.
Emellanåt hinner jag ändå träffa vänner, sjunga i kör, gå i kyrkan, plocka svamp... Mitt i allt bär Gud. Det är det bästa. :) Hur hetsigt vi än har det och hur vi än tenderar att irra ifrån honom så är han kvar och väntar på att vi ska komma tillbaka. Jag tycker om att jag mitt i allt jag har för mig ändå känner att en stor del av det jag prioriterar är saker som innebär tid med Gud. Saker som gör att jag verkligen umgås med honom och dras nära honom. Det är egentligen paradoxalt.... Att ena sekunden känna sig låst i saker att göra, och i nästa fri i Jesu kärlek... Svårt att förklara, men i honom kan vi verkligen få vara fria. Fria. Fria. Fria.
Ramlade just över en härlig sång som får understryka känslan jag har idag.


Och den här... åh. :) How he loves us!! En otroligt fin text.

Lördagsjobb

Ikväll njuter jag av att vara ensam hemma och hur mycket jag vill gräva ner mig i läroböcker, planeringar, spansk musik och pedagogiska reflektioner... Jag tycker om mitt jobb. Jag tycker däremot inte om att gå till en lektion och känna mig dåligt förberedd. Därför spenderar jag gärna fler helger med en massa tid till jobb. I min egen takt såklart. Det blir inte alls samma sak om jag behöver säga en tid när jag kommer vara klar. Jag funkar inte så.

Jag har elever som lyssnar vidare på låtar jag spelat för dem och som frågar efter fler tips på spansk musik. Ikväll har jag, mitt i andra tankar, skrivit ner några godingar.

Annars har den mesta av tiden ikväll gått till att se över vad de olika åren av spanskundervisning förväntas innehålla. Det är bara en av alla saker jag inte riktigt har koll på som nybakad lärare. De där proven jag skulle förbereda... Kan jag få en till helt ledig dag tack?

"He is no fool who gives what he cannot keep to gain what he cannot lose." - Jim Elliot

Hört från partidebatt

Min vän Johanna berättar:

Han gubben som höll i det hela frågade varje partirepresentant frågor efter att de pratat för sin sak. Oxå ställer han den här frågan till SD som är så otroligt klockren: "Ni säger ju att ni inte är ett enfrågeparti. Jag tycker att det här med teknik är himla roligt. Vi har läst er valmanifestation och räknat tecken. Den består av cirka 25 000 tecken men endast 600 handlar om sådant som inte har med invandring att göra. Dvs 2 %. Er politik består alltså av 98% invandring hur kan ni påstå att ni inte är ett enfrågeparti?"

You're the colour of my world.

"Exalt" Rend Collective Experiment

Henrik Dorsin..

ifrågasätter glatt hur många som egentligen går i kyrkan på söndagar i dagens Sverige... Där har vi ett typiskt exempel på exkludering. För vi är många. Kanske inte så många som hälften av alla svenskar men vi finns och även bland oss finns det vettiga människor - vi går alltså inte i kyrkan för att vi skulle vägra se att samhället förändras eller för att vi skulle vara dumma eller så. Men kanske det inte är just du Henrik och de du känner som går i kyrkan. Det säger dock inte att kyrkobesökarna dött ut.

Men. Det leder mig in på dagens reflektion. För jag var idag med om något jag upplevde som annorlunda. Någon berättade stolt, och på bred norrländska, om sin storebror som tydligen är en känd raggare i bygden. Det jag tyckte var annorlunda var alltså stoltheten, men det visar väl bara på att jag inte är uppvuxen i samma slags samhälle... Dessutom visar det på att jag, precis som Henrik i föregående fall, kan behöva omvärdera en del av mina åsikter - en raggare måste ju få vara bra att va´!

Borgafjäll

Min arbetsgivare vet hur man motiverar lärare inför terminsstarten.

Eller så handlade det om en försäkran om att krafterna var påfyllda efter semestern.

Vi njöt i alla fall.

Deja vu

Elever i korridoren:
Hur gammal är du? Du ser jätteung ut!

Hmm....den har jag inte hört förut. :P

LäRaRnOviS

Man blir trött av att jobba ska ni veta. Eller: JAG blir trött av att jobba menar jag. Men jag tror inte att jag är ensam om det, speciellt inte som nybakad i yrket. Att bli trött är däremot inte detsamma som att tycka det är jobbigt. Jag trivs!! Mycket bra dessutom. Jag hoppas bara att min hjärna ska orka vara med lite bättre så småningom när jag (förhoppningsvis) blivit varmare i lärarkläderna.
Det är många namn som ska nötas in, många bollar att hålla i luften, planeringar att göra och ha koll på, tider att passa, trevliga kollegor att samtala och bestämma saker med... Så när jag kommer hem är jag alldeles slut. Det som är så bra är ändå att energin kommer tillbaka efter mat och lite stund av hemmatid och känslan av att vara ledig. Hemma och ledig. Ett avbrott från jobbet.... Det hände så sällan under studietiden. Åh underbara arbetsliv!

Det enda negativa är att jag håller på att bli sjuk.... Men när jag ändå är inne i planerande och försök att ha koll på saker och ting så har jag bestämt att förkylningen kan bryta ut ordentligt på torsdag. Det blir väl bra? Nja, men bäst.

Önskelista

Jag önskar att jag skulle ramla på
- ett hejdundrande svampställe så att jag bara behöver leta sådär lagom mycket
- en plats där det liksom sprakar av hjortron så jag kan plocka plocka plocka

Men jag vet som inte vars jag ska börja...

Nya tider

I morgon
En ny tid i livet
Fylld av förväntan
Är jag

Äntligen ska jag få göra det jag känner mig född till!
Eller åtminstone formad till..
Kanske är det detsamma
Redo är jag
I vilket fall

Sommarrapport

Sådärja! Nu ska det förhoppningsvis bli lite liv här igen. Vi har semester! Men detta är sista veckan, sen börjar arbetet. Arbetet som jag ser fram emot.

Vi har varit ute och åkt lite, min fine och jag. Träffat många vänner, inspekterat hus och roat oss. Digitalkameran gick sönder så de foton vi tagit (analoga) kan jag tyvärr inte få med här. Men från veckan vi spenderade i underbara stugan har jag snott bilder från mammas och pappas kamera.
Vädret var inte det bästa alla dagar.


Vi födelsedagsfirade Abbe. Han sov i det nya oinredda huset..


Kalajs för 19-åringen!



Vi for på konsert i sommarkvällen och Winnerbäck bjöd på en kanonkväll!


Sen fikade jag med de små.

Och njöt vid vattnet i solnedgången.

Exempelvis teodicéproblemet

När vi undrar hur det kan vara så att det finns en Gud när världen ser ut som den gör, med all orättvisa och ondska... När vi frågar Gud vad han i så fall gör åt det,
då svarar han troligtvis:
Jag skapade ju dig.

Följden skulle bli att du på intet sätt finns till av en slump utan att du i allra högsta grad finns till ur ett syfte. Syftet att vara Guds händer.

äNtLiGeN

Jag har en ny vän. En vän jag saknat, så på ett sätt är det en gammal vän. Fast i ny tappning... En vän som på ett märkligt sätt får kontakt med alla mina känslor och hjälper mig att uttrycka dem.... Som en länk till kreativitet och livet självt. Ett sätt att fånga nuet. Och denna gång är vännen min alldeles egen och inte på något sätt här bara på lån.

Can I walk with you?

Jag måste erkänna att jag inte har särskilt stor blogginspiration just nu. Det är ju sommar och hela livet är annorlunda än annars. Jag är till stor del mest ledig och gör vad som faller mig in. Men i lördags var vi på härligt bröllop och jag vill dela med mig av några bilder.

Kapellet låg med en underbar utsikt ut över sjön. Utsikten är själva altartavlan.

Lyckligt och vackert brudpar. :)



Albin och jag mindes vår egen stora dag. Det är faktiskt speciellt att gå på bröllop som själva gifta! Förut drömde jag om när det skulle vara min tur, nu förstärkte det och påminde oss om vår egen kärlek.

Det var en dag med mycket glädje!

Vi gillar...

Att umgås med härliga vänner...

Att hitta en alldeles egen brygga att ha picknick på i solen, vid vattnet...

Att låta jordgubbstårtan följa med...

Att grilla och äta gott - tillsammans!

Att få besök från fjärran land...

Att helt enkelt ha en riktigt bra midsommarhelg!

Det är så otroligt fint ute. Visst blir man lycklig? :)

Glad midsommar på er alla fina!

förväntan och sånt

Nu är jag färdig lärare!!

Det såg mörkt ut att hitta jobb, de fanns bara på ställen som innebar flytt. Och vi vill inte flytta. Inte nu. Till slut började jag misströsta något... Annars brukar jag alltid vara lugn och lita på att det ordnar sig - Gud har ju en tanke! Han fixar. Men när tiden gick och inget eventuellt jobb kom i sikte undrade jag vad hans tanke var. Ska jag bara gå och fördriva tid i höst när det finns så mycket att göra här i världen? Även om Guds tidsperspektiv är annorlunda än vårt så hade jag svårt att se logiken i att jag som redo att kasta mig in i uppgifter bara skulle sitta på rumpan i höst... Då var det som att jag förnam en undran ifrån Gud vad det var jag önskade inför hösten. Jag kunde räkna upp följande:
- Att få jobba som spansklärare.
- Att kunna bo kvar här i lägenheten, att arbetet alltså inte är längre bort än att det är möjligt.
- Att det ska finnas möjlighet för mig att även bidra med mina dramakunskaper.
- Att anställning ordnar sig i början av sommaren så att jag sedan kan slappna av och vara ledig och obekymrad.
- Att det inte är heltid.

Bara någon dag senare kommer en tjänst ut 2-3 mil härifrån! Den första i närheten! Jag tänker direkt: där är mitt jobb! Dagen efter kommer tre ytterligare tjänster ut 13 mil bort - de skulle vara möjliga men kändes inte lika klockrena. Min ansökan till tjänst nr 1 hinner jag inte skriva tidigare än att jag skickar in den sista ansökningsdag. Dagen därpå ringer de och vill att jag ska komma på intervju. Intervjun går rätt så bra; vi fick bra kontakt och jag lyckades svara på alla frågor utan att i efterhand undra över vad jag egentligen sa. Fast jag har så lite erfarenhet så jag vet inte så noga vad "bra" i såna sammanhang innebär. Åker därifrån med en osäker känsla inom mig eftersom jag fick reda på att jag inte var den enda sökande. Redan senare samma dag ringer de och erbjuder mig tjänsten!

Fastän det hela tiden kändes som att tjänsten var för mig så vågade jag inte räkna med det. Men det var den! Jag kan inte se de på något annat sätt, alla mina ovan nämnda önskningar verkar dessutom stämma in. Jag behövde bara förvänta mig att Gud skulle svara.

Ha din glädje i Herren, han ger dig allt vad ditt hjärta begär. Lägg ditt liv i Herrens hand. Lita på honom, han kommer att handla. Psaltaren 37:4-5

Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar.
Filipperbrevet 4:6

efterlängtat

Idag när jag cyklade från universitetet hade jag av någon anledning följande strof sjungandes om och om igen inom mig:
Mitt sommarlov, så jätteskönt mitt so-mmarlov ska bli!

Och nu, kära ni, tror jag bestämt att det är dags att välkomna det. :) Det är ju inte vilket sommarlov som helst heller, för nu har jag ju äntligen pluggat färdigt!!!

Dagens Yonggi Cho

Vänta under varje dag
- då ska du också varje kväll få prisa Gud för under.

Jag har en bok efter morfar med predikningar av den koreanske pastorn Yonggi Cho. Cho är verkligen en man som fått gåvan att genom sina ord förmedla Guds tankar och hans liv är fyllt med erfarenheter av under. Under över alla under, tänk att vi har så svårt att förvänta oss dem! Och när vi inte förväntar oss händer färre och vi får för oss att de inte kan ske. Otroligt dumt att springa vidare i den negativa spiralen. Är ni med mig och försöker springa åt andra hållet?

Ps. Boken heter Skapande tro. Ds.

Arg, men förväntansfull

Igår var en konstig dag. Dels för att min vän och jag klev upp innan kl 5 för att hinna åka ner till Gävle, och ett dygn senare var tillbaka hemma. Men också för att jag än en gång upplevde krocken. Krocken som blir då människor på var sitt håll är förvissade om vad som är rätt och fel, men rätten och felen är inte desamma. Varje gång är det lika jobbigt. Och varje gång reflekterar jag hur det ofta talas om inkludering i ena sekunden och hur jag nästa sekund upplever åsikter som skiljer sig från de uttalade som ovälkomna. Eller förundras..nej, förfasas är närmare i betydelse... över hur vuxna människor kan bete sig mot varandra. Vad hände med mötet? Respekten?

Sen blev jag arg för att mitt sommarjobbsschema, när det äntligen anländer, visar att jag förväntas arbeta precis den period jag ju sa att jag ville vara ledig. Och nu är det helg och ingen chef finns att ringa förrän på måndag.

Å andra sidan är det så spännande, för plötsligt har det börjat komma ut spansklärartjänster här i närheten där jag ju tänker bo kvar till hösten. Fyra stycken finns det just nu att söka till. Och jag hoppas, hoppas, hoppas.

Ja. Sånt rör sig i min hjärna. Ganska starka känslor, men på vitt skilda sätt.

Vet ni

Jag blir fortfarande, titt som tätt, förvånad när jag möter människor på gatan som pratar samma språk som jag! Jag har varit utomlands på tok för mycket det senaste året... :)

smått o gott

Mormor, jag har tagit över dina små lådor.

Tänk att de kan påminna så mycket om dig fastän jag aldrig tänkte på att du hade dem.

Dom passar perfekt på mitt pysselbord!

Jag har fyllt på de tomma lådorna med lite av mina egna småsaker.

Det låg tenn i en låda.

Det ska jag använda som de gör i Barnen i Bullerbyn.
Men inte nu för innan det är dags för brasa i öppna spisen ska jag njuta av sommaren.

I´m on fire

Det är konstigt det här med prestation. När det gäller sådant man måste men som man kanske inte skulle göra om man slapp... I onsdags fick jag reda på att jag inte låg så bra till inför uppsatsinlämningen som jag trodde. Tokjobbigt besked till en början, men sen kom koncentrationen. För nu vet jag att jag måste. Och jag jobbar på hela dagarna. Förut var det tvärtom - jag visste att jag inte var tvungen, men tänkte att det var lika bra att göra det i tid. Men tanken räckte inte för att hålla koncentrationen uppe långa stunder.

Så. Egentligen föredrar jag det när det är som nu = eld i baken.

Och det är klart att jag ska skicka in min uppsats på fredag, precis som tanken var. No question about it.

Vill ju inte riskera att min fine blir arg. :P
Nä. Det är det ingen risk för. Snarare jag då i så fall, på mig själv.

i ljuset av din nåd

Din nåd är dyrbar, o Gud, i dina vingars skugga finner människor sin tillflykt.

De får njuta överflödet i ditt hus, i din glädjes strömmar stillas deras törst.

Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus. (Psaltaren 36:8-10)

...och vi kan t.o.m. sola i sängen!