onsdag 9 juli 2008

att leva eller inte leva...

Jaja, jag förstår att ni är otåliga! Jag ska skriva lite igen. Men ni förstår, det tar tid att flytta. Det för med sig att en hel del tid går till att fixa och dona. Men jag har insett att jag måste låta det ta sin tid att helt få allt i sin ordning. Ganska bra är det redan och ni får gärna komma och hälsa på!

Idag har jag försökt tänka mig in i hur det är att vara helkroppsförlamad... Att inte på hela dagen ha något annat än matintag och toabesök att uträtta. Egentligen. Alla andra sysslor utför de som hjälper en. Och detta flera dagar i rad. Testa själv att tänka dig in i det. Det gav mig en del perspektiv på det jobb jag utför i sommar. Antagligen kan det betyda otroligt mycket för min brukare att få vara med medan jag bäddar sängen och få följa med då tvättstugetiden bokas. Att på något sätt få vara aktiv i sitt eget liv. Att livet levs.
Ur mitt perspektiv var jag så otroligt hjälpsam som fixade saker utan att brukaren behövde vara med, så att jag inte lät brukaren vänta. Som en slags service. Men jaha, vad lämnar jag då kvar? Sysslolöshet. Jag tar ifrån min brukare dennes liv.

Det hemska är att jag tror det är väldigt vanligt att det sker så. Vi tänker ju så lätt helst utifrån vårt eget perspektiv.


Ni glömmer väl inte att lyssna på sommarpratarna? Om man missar det kl 13 på P1 så finns det att lyssna på via www.sr.se/sommar. Jag lyssnade på Olle Carlsson häromdagen. Grymt intressant.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Sådär! Det var bättre! Och tänkvärt. Jag tänker faktiskt själv rätt ofta på sånt man tar för givet som lika gärna skulle kunna tas ifrån en. Det gäller verkligen att värdesätta allt man har.

Jenny sa...

javisst, vi måste påminna oss om det ibland - att allt kanske inte ska tas för givet.
roligt att jag har läsare =)

Anonym sa...

Ny blogg där mina hemska tankar kommer fram...den är mörk och ganska skrämmande..bara så du vet...men det är så jag egentligen mår nu tyvärr..så be massa för mig...orkar inte mer snart