underbara pensionärsliv

Det här kanske låter lite hemskt men vet ni -  jag längtar efter att bli pensionär. Ja. Att ha all tid som sin. Alldeles alldeles underbart! Under dagen då jag suttit här vid mitt skrivbord och min dator har jag hört paret som bor under mig. Jag hör tv-ljud, eller kanske är det musik... föreställer mig att de bakar, slöar framför tv:n, pratar, dricker kaffe... Och så är de såklart bara nöjda.
Självklart finns det avigsidor med pensionärslivet oxå, men snälla låt mig nu bara få leva lite i min dröm. 
Tänk så viktigt det är att luska ut vad vi mår bra av. Jag har t.ex. kommit fram till att jag inte mår bra av att dag ut och dag in sitta stilla vid ett skrivbord - även fast jag ju tycker att det är kul att läsa och skriva. Jag behöver få vara kreativ och mer aktiv med hela kroppen. Bara att igårkväll äntligen ta mig tid till att börja sy kuddfodralen, som jag köpte tyg till för ett bra tag sedan, gjorde mig gott. Jag fick skapa och göra något praktiskt.
Vet du vad du mår bra av?

peppad

Dagens tack

går till Underbara Clara som slog näven i vattnet så att det krusade sig vidare: Dagen skrev en artikel utifrån hennes inlägg och olika bloggare inspirerades. Bland annat denna och jag vill citera en kommentar på det blogginlägget: 

"Märkligt att vi i landet lagom, inte kan ha lagom modeller i reklam"

Otroligt märkligt.

Må vågen växa sig större och blöta ner oss rejält.

Att slå som en tjej

Kathleen Gallaghers ord i boken Drama Education in the Lives of Girls (2000:6):
"I would like to recall a significant story about my father. And thinking about him means remembering my 'daughter-self'. I was 12 years old when my father read, in our community newspaper, about a new baseball league that was about to begin in the east end of Toronto. It announced a registration date for kids between the ages of 11 and 17 at the local community centre. My father asked me if I would like to play and I thought I might. He took me along to register, but when we arrived, the baseball convenors kindly explained that it was a hardball league, the implication clearly being not for girls.

They explained to my father that there were several softball leagues in the area that I might like to join. Referring to the newspaper clipping in his hand, my father persisted, indicating that their advertisement invited 'kids' to play baseball. They delicately explained further that, despite having advertised the league that way, it would be evident to anyone that it meant boys when they saw that it was a hardball league. I remember feeling a little embarrassed that my father still did not seem to 'get it'. Even I understood that hardball was for boys. At that point, he turned to me and asked whether I would like to play hardball. Somewhat confused, but rather instinctively, I nodded 'yes' and my father turned back and looked blankly at the chaps behind the desk. I was very aware that they seemed irritated, but to my surprise they looked at each other and then turned to us and one of them said, 'Well she can try it if you like, but I don´t think she´ll enjoy herself.' My father turned around to me again and asked if I´d like to play baseball. I gave a definitive 'yes!' We signed the forms and picked out a uniform; I could hardly wait until my first game.
In the first year, I was the only girl in the league; the next year there were two others. Today, when I drive by the park where I used to play - in the diamond under the big stadium lights - I smile because half of the players on the fields are girls. And like me, these girls don´t 'throw like girls' because they are expected to throw strongly and skilfully. I am grateful now, in many circumstances, that I don´t 'throw like a girl', but I am more grateful that my father wanted to realize a different world for me - a world of possibilities - a world where girls play hardball too."

Kärlekshandling

"Kärlek kan vara att någon städar åt dig då du inte orkar själv", sa Emma.
...Eller att byta däck på cykeln åt din fru när vintern smyger sig på, tänkte jag och kände mig älskad. :)

The Fun Theory

Med tanke på att vi är flera nuförtiden som rör för lite på oss så kan det ju vara vettigt att fundera på alternativ till att gå på gym eller träna på andra sätt som vi inte tar oss för. Jag presenterar här exempel på The Fun Theory. =)

Exempel 1: Igår kunde du ha fått en rolig syn om du befunnit dig på samma stadsbibliotek som jag. I ett av studierummen, med perfekt insyn tack vare glasväggen, pågick kreativt skapande för fullt! Malin, Elin och jag har läst samma bok (en avhandling), bearbetat den och ska på fredag redovisa genom en gestaltning av det hela. Vi har valt att lägga det på en abstrakt nivå och utan ord, till musik. Antar att du har svårt att se det framför dig, men jag kan meddela att vi hade väldigt roligt! Äntligen får vi vara praktiska, leka runt, åla på golvet, använda kroppen och inte bara sitta stilla och försöka få hjärncellerna att skapa i sin ensamhet! Jag tror dessutom att det kan bli bra. Vi var alla upprymda när vi skiljdes åt och idag meddelade Malin att hon har träningsvärk i benen...! Men att dramapedagogik är bra både för kropp och själ det vet vi väl redan??

Exempel 2: Ta en titt på detta...

Fun can obviously change behaviour for the better.För egentligen vet vi nog att vi ju mår bra av att röra oss. Vi vill ju bara att det ska vara kul också!

Eller hur?

En annan dag

ska jag ta fram symaskinen och sy nya kuddfodral,
ska jag breda ut fotografier och papper över hela bordet och låta inspirationen flöda,

ska jag tända ljus, vira in mig i en filt, bulla upp kuddarna bakom ryggen och försvinna in i tredje Stieg Larsson-boken....

Men inte idag. För jag har plugg upp över öronen. Så; åter till Word!

Faithful

Hungry I come to You for I know you satisfy
And You did. Once and again. :)

Jesus du är det absolut bästa som hänt mig. När allt går i moll vet du precis vad som kan vända det i dur.
Tack

Gud låter oss leva i nåden

Nåd betyder att det inte finns någonting du kan göra för att få Gud att älska dig mer.
Nåd betyder också att det inte finns någonting du kan göra för att få Gud att älska dig mindre.

/Philip Yancey

Wow =)

Glöm inte bort att änglarna finns

Kanske är det så att när vi inte ber så blir änglarna stående hängandes över sina spadar i ren brist på energi... You´ve got the power skulle man kunna säga. Jag tror faktiskt att det är sant. Vi besitter makt. Gud är allsmäktig men har av någon anledning skapat den fria viljan och ställt sig i ett beroende till oss. Vill vi inte så tvingar han sig inte på. Lite samma samband tror jag det är i bönen. När vi ber händer det grejer. Och när vi inte ber... så får änglarna (=Guds sändebud) dåligt med energi och orkar inte, gör inte.

Jag skäms när jag kommer på mig själv med att be pyttepyttelite, eller kanske inte alls vissa perioder. Inte för att bön skulle vara ett krav vi har på oss att utföra utan för att det snarare är en stor möjlighet given till oss. I bön ligger vår kanske största möjlighet att påverka (och därmed inte sagt att gärningar inte behövs). Jag tror att bön kan bereda väg för oss då vi vill påverka världen till det bättre. 
Alla kan be. Det krävs ingen särskild skicklighet eller så. En man sa en gång att den viktigaste bönen att kunna är väldigt kort och lätt att komma ihåg: Hjälp.Hittar du inga andra ord så börja där.  

(Och vi kan såklart inte tvinga Gud till saker som inte ligger i hans natur. Det är inte makt i våra händer på det sättet att vi kan be fram illdåd eller så.)