Mina gåvor

Mina fantastiska barn. Så otroligt fina. Älskar att se på dem när de sover. Älskar deras armar kring min hals. Deras underbara skratt. Att de börjar ha så roligt tillsammans. Älskar att lyssna på 3-åringen som börjat prata så mycket och låta oss se in i hans värld. Älskar att märka hur 1-åringen kommunicerar och förstår allt mer. Älskar att de är mina!

Underbara sommar

 Först riktigt kallt men sedan fantastiska dagar i stugan med mina fina
och så härliga dagar med vänner.

Ändå vill man bara ha mer. Nu väntar jobb och nya rutiner.

En stund i paradiset

Efter dagar av regn och kalla vindar som om det vore tidig vår eller redan höst kom så äntligen varmare vindar och t.o m sol! Barnen och jag är i stugan med mormor och morfar. Just idag for de in till fastlandet för att handla och jag stornjuter av några timmar helt för mig själv utan något som helst som måste göras, och att så enkelt vara i naturen. Alltså: HELT för mig själv! Förr om åren började jag alltid min första vistelse här med att sitta vid vattnet. Jag bara var, lyssnade och filosoferade, landade. Nu för tiden funkar det sällan men idag tog jag chansen. Helt underbart! Det är svårt att greppa hur fullt upp det hela tiden är som småbarnsförälder. Visst, många stunder är det alldeles underbart, men det är inte ofta jag får möjlighet att bara lyssna in mig själv och sätta saker i perspektiv. Att hinna göra det sätter extra guldkant på all övrig tillvaro. Dessutom är det härligt att få sakna mina finaste.

Drömmen om att få sova...

Alltså denna lilla dam... Hon sov så bra i början men så är det något som har hänt. Hon väcker oss flera gånger och håller oss vaken ett bra tag... Jag tror vi vet vad det beror på: hunger. Och då tycker man det ska vara lätt åtgärdat men det verkar ju svårt eftersom vi inte lyckas. Skulle hon äta vanligt skulle hon få mellanmål av turkisk yoghurt tillsammans med diverse gott, men vad erbjuder vi nu när hon ska äta mjölkfritt?? Bara frukt blir mycket mindre mättande och mackbitar tar sådan tid så de orkar hon inte äta så väldigt många av... Hon får gröt till frukost och välling på kvällen. Vällingdrickandet går bättre och bättre men hon dricker lite som hon har lust och det blir sällan särskilt stor mängd.
Vi börjar bli smått frustrerade... särskilt som jag också försöker sluta amma på natten... Har ni tips?

Midsommar

Vi är sjuka, min fine och jag. Någon slags förkylning/influensa. I morgon är det midsommarafton och planen är att fira tillsammans med goda vänner men vi får se i vilket skick vi är. I vilket fall gick jag ut en sväng ikväll och plockade midsommarblommor och satte i vaser inne på borden så stämningen infinner sig. Älskar känslan att kunna gå ut och plocka blommor. Det är en härlig kväll, trots att något slags "midsommarköldrekord" har utlovats. 

Eftersom vi inte är världens piggaste undrade jag uppgivet vad vi skulle hitta på att äta. "Något enkelt" säger Albin. Ja, hämtmat, tänker jag. "Typ makaroner och korv" fortsätter Albin. Vem av oss tror ni är uppvuxen på landet?

Friska eller inte, en härlig dag bli det i vilket fall i morgon. Glad midsommar på er!

Lediga dagar

Maj är snart slut, sommaren här och efter den börjar jag jobba igen. Vart tog detta år vägen?? Jag försöker ta vara på varje dag och tycker till slut att livet som tvåbarnsmor är riktigt njutbart. Idag fick Hilda och jag en dag för oss själva då Albin jobbade och Joel var hos farmor och farfar. En dag då vi bara tog det lugnt. När hon sov struntade jag i disken och slog på en film istället. Så. Otroligt. Skönt.
Igår - tid med vänner.
Idag - tid med Hilda och mig själv.
Till veckan - tid med barnen hemma hos mamma och pappa.
Jag tror bestämt det blir bra det här.

Livstecken

Vi var så finklädda i lördags så jag tänkte att vi borde ta en fin familjebild. Det blev åtminstone några bilder då vi pustar ut i soffan så jag bjuder på dem för att visa att bloggen inte är död. (!) Ifall ni undrar.

Livet är nu

Idag har jag påmint mig själv om att livet är nu.
Inte sen när mer tid till annat och varandra finns. Inte sen när större boende finns. 
Sen finns däremot inte det som är nu nu, och det vore ju synd att ha missat det.

Så. Livet är nu.
Lyckan finns nu.
Spralligt och kreativt finns nu. 
Underbara ögonblick finns nu.
Jag vill inte stressa igenom det.
Jag vill njuta.
Nu.

Bemötande

Fick ett smakprov av vårens Ellos-katalog och var tvungen att skratta när jag kom till barnkläderna. På tjejtröjorna stod det Beautiful och på killtröjorna stod det Monster....! Varför inte skriva Fantastisk på unisextröjor??

Egentligen är det inte roligt alls. Jag tror på fullaste allvar att vi formas utifrån hur vi blir bemötta och att vi i dagens samhälle inte bara är kassa på att bemöta tjejer och killar på lika villkor utan att vi dessutom är fenomenala på att bemöta utifrån utseende och gärningar och bygga vårt självförtroende på det. Jag såg ett väldigt bra klipp från Nyhetsmorgon som handlade om just att i stället bemöta barnet utifrån dess inre jag och intressera sig för personen i sig; tankar, funderingar, känslor m.m. Måste träna på det känner jag för det är så ovant. 

Tröst

Min fine och jag konstaterade senast igår att det här med att vara förälder är nog det svåraste vi någonsin gjort... Idag då Joel är på förskolan och Hilda sover ute i vagnen passar jag på att sitta i soffan och slöläsa i en gammal Vi Föräldrar. (Oj så sällan jag gör sånt! Borde prioritera vilan oftare.) Redan på första sidan finner jag tröst:

..."dagens mammor och pappor är snabba att skuldbelägga sig själva när de inte kan lösa problem som uppstår. Det helt naturliga trotset hos barnen upplevs som ett personligt nederlag, mammighet som ett misslyckande och barnens sömnsvårigheter som något som säkert beror på att man själv är så stressad..."

Egentligen borde man kanske veta det, att det är så här det är helt enkelt. För de flesta. Inte bara hos oss.

Veckan som gått

Helt allvarligt så undrar jag om det inte går att räkna på båda handens fingrar hur många dagar vi har varit friska allihop sedan 2014 började. Denna vecka har inte varit något undantag. Sonen har haft 39 graders feber och när han slutligen blev fri febern och började orka äta lite bättre blev Hilda och jag förkylda. Tack och lov att inte båda barnen - och jag! - var dåliga samtidigt dock!  

 Någon liten stund var Joel så pass pigg att vi kunde spela memory.

 

Hilda har strålat som en sol ända tills i lördags och roat sig på sitt eget lilla vis. Hon har också hunnit bli 5 mån!

Nu tycker vi att det får vara nog med sjukdagar och längtar efter att bli helt friska, allihop. Vi vill orka bara vara tillsammans och kunna träffa folk igen!

Föräldraskap

Jag kan tycka det är rätt svårt det här att vara förälder. Då är det skönt att samla på sig konkreta råd som hjälper en att hålla rätt perspektiv. Lars H Gustafsson bidrog med ett sådant idag.
Målet med barnuppfostran bör inte vara att få barnet att lyda, utan att växa. 

Tack!

En liten stund

Idag var en sån där dag då man är lite för trött, har något kortare tålamod och bra mycket mindre energi. Joel fick en andra sväng magsjuka häromdagen och var hemma från förskolan för att vänta in att de 48 timmarna passerat. Det blir väldigt speciella dagar eftersom man ändå inte kan träffa någon eller så gärna röra sig bland folk. Så plötsligt hände det som knappt någonsin händer nu för tiden: Jag fick möjlighet att sätta mig vid pianot en stund och spela, ostörd. 

Det behövs så lite. Den lilla stunden med mig själv och med Gud fyllde på energin så att resten av dagen blev lättare.

En liten stund med Jesus,
o, vad den jämnar allt
och ger åt hela livet
en ny och ljus gestalt.
När jag är trött av vägen
och allt som möter mig,
en liten stund med Jesus,
och allt förändrar sig./ Psalm skriven av Lina Sandell

THE house

Här kommer lite mer på temat hus. 
I vanliga fall är jag rätt vilsen när det gäller vart huset ska ligga och exakt hur jag vill bo (stor/liten trädgård? centralt/lantligt? nära vänner/nära släkt??) men det hus jag just nu visualiserar ser ut så här: 

Jag skyller det på min son.

Dagdrömmeri

Jag drömmer om huset vi en dag kommer bo i. 
Det blev så otroligt märkligt när jag i söndags pratade med en äldre dam som växte upp i bara kök och kammare. Kammaren stängde de dessutom till på vintern och bodde bara i köket. Familjen bestod av två vuxna och två barn så de var nog ändå en liten familj jämfört med många andra. Och jag som drömmer om mer plats... Vad är viktigt av alla saker vi har och knappt tycker att vi får plats med? Finns det sånt vi skulle kunna göra oss av med? Man kan, i och för sig, också säga att vi har förmånen att ha fler saker.

Drömmar är väl alltid lite av en verklighetsflykt. Så även mina husdrömmar. Där har jag alltid tid att dona på, att ha ordning, att höra köksklockan ticka, att vara närvarande. Vi får väl se hur det blir med det... I dagsläget kommer knappt några hus ut till försäljning ändå så jag fortsätter att drömma.

Lärorikt

Hilda verkade ha ont i magen så innan jul slutade jag äta mjölk. Jag undviker det i alla dess former. Första dagarna tycktes jag inte kunna äta mig mätt men nu när jag vant mig vid de ersättningsprodukter som finns funkar det rätt bra. Fortfarande kan dock känslan av otillfredsställelse komma över mig... Idag hade jag t.ex. kunnat göra vad som helst för att få fylla på med lite energi i chokladform. Jag längtar efter att få göra mig en ostmacka och att få äta ur Paradis-asken som väntar i skåpet...

Jag är ju så lyckligt lottad att detta är en övergående period för mig. Förhoppningsvis går också känsligheten över för Hilda, men det vet vi inte. Den här perioden ger mig i alla fall en helt ny förståelse för att vara matallergiker:

• Att känna att det är krångligt att bli bortbjuden och att hälsa på. 
• Att ha svårigheter att gå ut och äta.  
• Att få svaret att det ju bara är lite i så det spelar nog ingen roll, veta att det visst spelar roll och sedan se andra njuta av mat och godsaker som man själv inte kan äta. 
• Att känna glädjen när man är ihågkommen och det visst finns sådant även jag kan äta mig mätt på. 

Till alla er allergiker där ute: ni gör det bra!! Och jag lovar att bli bättre på att erbjuda likvärdiga alternativ till er då ni gästar mitt hem.

Dubbelt

 Häromdagen: Vi har världens sötaste dotter! Och vad har vi att klaga på då hon ofta låter oss sova hela nätter och byta bajsblöja var 14e dag? Tacksam!

Idag: Ta mig till ett rum där jag kan skrika ut min frustration och sedan falla ihop och gråta som ett barn. Jag orkar inte. Vill inte. Det blir INTE fler barn.

En bra dag

Med en son som är otroligt pappig och vissa stunder inte alls låter mig vara med i leken var jag nästan lite nervös inför vardag igen. Morgonen började med gråt över att pappa redan åkt till jobbet när vi vaknade men efter att sonen fått gråta en stund för sig själv kom han och kramade om mig med orden "min mamma". Sedan har allt bara varit så bra! Flera guldsstunder och kramar och inte ett enda bråk. Ikväll fick jag också vara med och lägga honom för ungefär första gången sedan Hilda föddes. 

Jag gillar det så mycket bättre när man landat och allt inte är helt nytt. Välkommen 2014!