Vi gillar...

Att umgås med härliga vänner...

Att hitta en alldeles egen brygga att ha picknick på i solen, vid vattnet...

Att låta jordgubbstårtan följa med...

Att grilla och äta gott - tillsammans!

Att få besök från fjärran land...

Att helt enkelt ha en riktigt bra midsommarhelg!

Det är så otroligt fint ute. Visst blir man lycklig? :)

Glad midsommar på er alla fina!

förväntan och sånt

Nu är jag färdig lärare!!

Det såg mörkt ut att hitta jobb, de fanns bara på ställen som innebar flytt. Och vi vill inte flytta. Inte nu. Till slut började jag misströsta något... Annars brukar jag alltid vara lugn och lita på att det ordnar sig - Gud har ju en tanke! Han fixar. Men när tiden gick och inget eventuellt jobb kom i sikte undrade jag vad hans tanke var. Ska jag bara gå och fördriva tid i höst när det finns så mycket att göra här i världen? Även om Guds tidsperspektiv är annorlunda än vårt så hade jag svårt att se logiken i att jag som redo att kasta mig in i uppgifter bara skulle sitta på rumpan i höst... Då var det som att jag förnam en undran ifrån Gud vad det var jag önskade inför hösten. Jag kunde räkna upp följande:
- Att få jobba som spansklärare.
- Att kunna bo kvar här i lägenheten, att arbetet alltså inte är längre bort än att det är möjligt.
- Att det ska finnas möjlighet för mig att även bidra med mina dramakunskaper.
- Att anställning ordnar sig i början av sommaren så att jag sedan kan slappna av och vara ledig och obekymrad.
- Att det inte är heltid.

Bara någon dag senare kommer en tjänst ut 2-3 mil härifrån! Den första i närheten! Jag tänker direkt: där är mitt jobb! Dagen efter kommer tre ytterligare tjänster ut 13 mil bort - de skulle vara möjliga men kändes inte lika klockrena. Min ansökan till tjänst nr 1 hinner jag inte skriva tidigare än att jag skickar in den sista ansökningsdag. Dagen därpå ringer de och vill att jag ska komma på intervju. Intervjun går rätt så bra; vi fick bra kontakt och jag lyckades svara på alla frågor utan att i efterhand undra över vad jag egentligen sa. Fast jag har så lite erfarenhet så jag vet inte så noga vad "bra" i såna sammanhang innebär. Åker därifrån med en osäker känsla inom mig eftersom jag fick reda på att jag inte var den enda sökande. Redan senare samma dag ringer de och erbjuder mig tjänsten!

Fastän det hela tiden kändes som att tjänsten var för mig så vågade jag inte räkna med det. Men det var den! Jag kan inte se de på något annat sätt, alla mina ovan nämnda önskningar verkar dessutom stämma in. Jag behövde bara förvänta mig att Gud skulle svara.

Ha din glädje i Herren, han ger dig allt vad ditt hjärta begär. Lägg ditt liv i Herrens hand. Lita på honom, han kommer att handla. Psaltaren 37:4-5

Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar.
Filipperbrevet 4:6

efterlängtat

Idag när jag cyklade från universitetet hade jag av någon anledning följande strof sjungandes om och om igen inom mig:
Mitt sommarlov, så jätteskönt mitt so-mmarlov ska bli!

Och nu, kära ni, tror jag bestämt att det är dags att välkomna det. :) Det är ju inte vilket sommarlov som helst heller, för nu har jag ju äntligen pluggat färdigt!!!

Dagens Yonggi Cho

Vänta under varje dag
- då ska du också varje kväll få prisa Gud för under.

Jag har en bok efter morfar med predikningar av den koreanske pastorn Yonggi Cho. Cho är verkligen en man som fått gåvan att genom sina ord förmedla Guds tankar och hans liv är fyllt med erfarenheter av under. Under över alla under, tänk att vi har så svårt att förvänta oss dem! Och när vi inte förväntar oss händer färre och vi får för oss att de inte kan ske. Otroligt dumt att springa vidare i den negativa spiralen. Är ni med mig och försöker springa åt andra hållet?

Ps. Boken heter Skapande tro. Ds.

Arg, men förväntansfull

Igår var en konstig dag. Dels för att min vän och jag klev upp innan kl 5 för att hinna åka ner till Gävle, och ett dygn senare var tillbaka hemma. Men också för att jag än en gång upplevde krocken. Krocken som blir då människor på var sitt håll är förvissade om vad som är rätt och fel, men rätten och felen är inte desamma. Varje gång är det lika jobbigt. Och varje gång reflekterar jag hur det ofta talas om inkludering i ena sekunden och hur jag nästa sekund upplever åsikter som skiljer sig från de uttalade som ovälkomna. Eller förundras..nej, förfasas är närmare i betydelse... över hur vuxna människor kan bete sig mot varandra. Vad hände med mötet? Respekten?

Sen blev jag arg för att mitt sommarjobbsschema, när det äntligen anländer, visar att jag förväntas arbeta precis den period jag ju sa att jag ville vara ledig. Och nu är det helg och ingen chef finns att ringa förrän på måndag.

Å andra sidan är det så spännande, för plötsligt har det börjat komma ut spansklärartjänster här i närheten där jag ju tänker bo kvar till hösten. Fyra stycken finns det just nu att söka till. Och jag hoppas, hoppas, hoppas.

Ja. Sånt rör sig i min hjärna. Ganska starka känslor, men på vitt skilda sätt.