Rätt och fel

Ju äldre jag blir desto svårare tycker jag det är att säga vad som är rätt och vad som är fel. Det gör det lite knepigt nu när jag står inför att uppfostra ett barn. 

Ta till exempel det här med att sitta vid matbordet. "Sitt ordentligt vid matbordet" har jag själv fått höra. Och, ok, jag förstår grejen; om inte Joel sitter ordentligt är risken än större att han spiller. Men då kommer vi till utmaningen: att leva som man lär! Själv sitter jag nämligen väldigt bra - och ofta - vid matbordet med ena knät uppe vid hakan. Utan att spilla. Det förstår jag ju att så kan jag inte sitta och samtidigt säga "sitt ordentligt på stolen" till min son. Eller ska jag säga "Sitt som du tycker är skönt, bara du ser till att inte spilla"? Kan jag ge det ansvaret till ett litet barn? Dessutom; säg att han skulle klara det ypperligt, anses han då ouppfostrad av andra när han inte sitter ordentligt? Nä, jag vet, det är inte så viktigt vad andra tycker, men jag funderar på vad det ännu är som hör till god uppfostran. 

"Ojdå har du inte börjat med gröt förrän nu?" sa en kompis till mig igår när jag berättade att den första smakportionen gröt inte varit så uppskattad. Jag visste inte att just gröt skulle börjas med tidigare, och vet fortfarande inte hur det är. Rätt, fel, fel, rätt.. Men vi började i förrgår. Vi har testat en del andra grejer som gått hur bra som helst, men gröten gjorde alltså ingen succé. Då testade jag att riva i lite päron och vips blev det mycket bättre resultat!

Den här skrutten verkar i alla fall må bra så jag tror inte vi gör några större fel när vi fortsätter att göra så gott vi kan, men ibland blir vi lite förvirrade av alla olika bud vi möter.

Morbror Jonte har köpt Joels fina tröja.

Solsken i blick

Fjällvistelsen innehöll bland annat semlor,
kompis med smilgropar,
Wordfeud och härligt väder.

 Det är härligt att åka bort tillsammans med vänner för det ger chans
till att lära känna varandra ännu lite bättre.
Att hinna dela vardagen och bara vara tillsammans.
Slappna av ordentligt tillsammans.
Vara tysta tillsammans.
Prata om allt möjligt tillsammans.
Vara trötta tillsammans.
- Vara tillsammans.

Bak å fjäll å snö

Så pinsamt sällan jag bloggar! Annars känner jag att jag hinner med mig väldigt bra i livet just nu. Bakar flera gånger i veckan, hinner få ordning på saker som varit lite stökiga ända sedan vi flyttade in, pysslar på, träffar kompisar och andra bebisar och liksom njuter av livet. Har dessutom sett båda säsongerna av Downton Abbey sedan året började och längtar efter fortsättningen..! Fantastiskt bra serie! 

Så livet är gott. Joel lär sig mer och mer och blir en så stor liten pojke... Och han bara fortsätter med att vara underbarast! Han är så glad och så go. Älsklingen våran. Han har förresten gjort premiär i fjällen sedan sist. Han fick åka skidpulka i delvis världens snöande. Det snöade lapphandskar vill jag lova och Joel och Viktor skulle båda upp ur pulkan för att ammas. Det måste ha varit en komisk bild när snön vräkte ner och vi - två mammor - satt där mitt i snön och ammade varsin pojk under filt. Sen kom utmaningen att lyckas bädda ner dem i pulkan utan att de blev alldeles snöiga... Men vi lyckades rätt bra!

Så vet ni att vi lever och mår bra. Lovar att snart uppdatera med nya bilder!

Kram

Underbara mammaliv

Vad ljuvligt det är att få vara hemma hela dagarna och göra precis så mycket eller lite som det blir tid till och finns lust för. Idag har vi skrattat ikapp min underbare son och jag. Skrattat så vi kiknade! Jag har aldrig hört ett underbarare skratt och det finns nog inget som slår an lyckans toner inom en så som just barnaskratt!! Så fantastiskt också att han delar skrattet i sig och att det inte behöver lockas fram av kittlande och busande varje gång. Sen har vi legat bredvid varandra på den skönaste filten och tittat upp på flygplansmobilen. Små händer sökte mitt ansikte och älskade när jag mumsade på dem. 
Vilket obekymrat liv! Jag hade för mycket tid att tänka på mig själv innan Joel kom.

Det är lite av en konst...

...att unna sig en god bok.