Å ena sidan... och å andra.

Åh. Det finns en hel del att klaga på nu. Jag har som krämpor lite varstans... Samtidigt finns det så sjukt mycket i mitt liv som jag är så glad och tacksam över så jag försöker fokusera på det i stället. Det valet har jag ju alltid. Jag kan t.ex. tänka på att jag snart har haft jobb ett helt läsår och fått lära känna en massa härliga elever och kollegor, att jag har en underbar fantastisk och helt enkelt bäst man, att jag egentligen är rätt så frisk, att jag får leva varje dag med Jesus och får ta emot så mycket av honom och märka hur han hjälper och stöder, att jag har många fina vänner, att vi står varandra nära i min familj, m.m, m.m. Ja ni hör ju, listan kan göras lång. Så nog kan de härliga sakerna överglänsa de jobbiga. Men ibland är jag bara trött och då står krämporna i nuet klarast.

gRePpa TapPeT

Jag bloggar verkligen oförskämt sällan nu för tiden, jag vet. Kanske är det för att jag bär på hemlisar som jag inte skriver om här ännu men mest är det nog för att allt bara rullar på. Hela mars har på något vis gått utan att jag riktigt har märkt det. Jag trodde Albin skojade när han igår sa att det snart är dags att betala räkningar igen, men det faktum att kortköpet på Ica strax därinnan ej medgavs talade ju för att det återigen är i slutet av lönen.

Månaden har förutom jobb inneburit några dagar hemma hos mamma och pappa, hus- och lägenhetsvisningar, förkylningar, lite häng med vänner, en tur till fjällen, en tur till frissan och alldeles senast pappabesök. På måndag blir det ännu en visning och kanske börjar bitarna falla på plats, men annars har vi varit rätt så förvirrade hitintills. Vi har varit på visningar i alla olika riktningar känns det som och i söndags pratade vi om att det vore så skönt att åtminstone kunna ringa in ett visst område som vi vill till. Vi önskade att Gud skulle lägga sig i på ett konkret och tydligt sätt eftersom han troligtvis vet vars han tycker vi ska ta vägen. Han har säkert en tanke och han vet ju vart vi kommer att trivas. Kunde han inte berätta för oss t.ex. i varsin dröm så att vi hade något att gå på?? Följande natt drömmer jag faktiskt om att jag bor på ett ställe. I skogen. Men jag har inte ens en koja att bo i utan bara ett litet område i skogen. Där finns också en liten klippvägg, som en klättervägg, som jag nu och då klättrar uppför. Den har flera "handtag" som det ju brukar finnas på klätterväggar, men saken är bara att de är små som små knappar och ingenting att hålla i alls...

Mamma tolkar det som att jag nog ska bo nära naturen. :) Själv funderar jag på om jag håller på att tappa greppet...!

Sportlov och vårkänslor!

När det har varit så kallt så länge så är det ett bra tag sedan jag cyklade. Men nu när det är mildare och solen och t.o.m. asfalten är framme lite varstans så blev det dags igen. Och så underbart det är!!! Det känns lite som att släppas ut på grönbete. Livet är tillbaka!
Idag var jag dessutom till en sjukgymnast som gav sig på mitt ryggonda som gjort att jag knappt kunnat gå. Det var visst en låsning i bäckenet. Känns mycket bättre nu så jag hoppas det lilla onda som är kvar ger med sig. Nu ska jag röra på mig igen! Dessutom har jag än en gång konstaterats ha väldigt lågt blodvärde och äter nu järntabletter så jag orkar ju, för ovanlighetens skull.

Annat bra är att det är sportlov. Otroligt välbehövligt. Jag hade såklart tänkt att jag skulle jobba en del, förbereda och planera lite.... men jag har ingen lust. Jag tar det en annan dag istället. Det är roligare att hinna hänga lite med vänner. Igår överraskade Maria och Stefan mig med att vara i stan och det är så roligt att ha all möjlighet i världen att hinna träffa dem. Idag blir det promenad med Mattias i solen som lovar vår - det ska jag nog klara av tack vara sjukgymnasten.