tisdag 8 april 2008
l.j.u.v.t....?
Nu när det plötsligt kommer en massa snö över oss alla vårmottagande människor (jag skulle ju ut och leta efter tussilago!!) kommer jag på mig själv att i ett ljuvt skimmer minnas hur jag promenerade genom Madrids (snöfria) gator med solens värme mot kroppen och utan en endaste känsla av vinter. Det underliga är ju bara att jag sällan kände den ljuva känslan, så totalt, medan jag var där... Varför är minnena så ofta ljuvare än själva upplevelsen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vännen!! Dina tankar är mina tankar! Minnen blir så underbara och perfekta. Tänk att man kan ha det så bra!!(jag menar, tänk att en sak man inte upplever så förträfflig kommer inom sinom tid att vara en vacker glansbild vi gärna tittar på om och om igen..)jag saknar dig vännen!!..och jag älskar att få vara med på ett hörn i ditt liv genom att läsa din blogg..!! Kram!!!
Man minns väl det man vill minnas, vill jag minnas :) Forumspelet idag var förresten kul ju! Särskilt när man fick sitta och titta på alla andra, inte lika skoj när man själv var tvungen att stå där!
anna: jag saknar dig med!! hoppas att det är bra med dig!
ida: ja, så bra att du fick en positiv upplevelse av forumspel! ...då kanske du inte behöver minnas bara vissa delar, utan helheten. :P Var det inte iallafall lite roligt, i efterhand, att även själv ha varit med där framme?
haha, jo det var ganska roligt när man var där också. Fast roligare att se på ändå :) Drama och sånt är inte riktigt min grej! Och inte naturkunskap heller, sånt har vi hållt med hela dagen idag... Ovärt! Gissa hur ofta jag kommer diskutera näringskedjor på mina spansklektioner...
Skicka en kommentar