bara en sån sak som att vår adventsljusstake ännu inte är framme

Ja ni märker ju att jag nu för tiden bloggar för fullt. Eller hur var det nu? Det är egentligen väldigt dubbelt för det är inte så att jag inte har några tankar nu utan snarare är det så att min hjärna ständigt processar. Och när det väl finns tid över är det saker som måste göras (i kombination med att jag vill). Imorgon ska vi äntligen tvätta. Det är minst 3 v sedan sist, men det är en sådan sak som helt enkelt inte hamnar överst på prioriteringslistan. Överst hamnar tid med min fine. Sedan tid med vänner och att min hjärna får vila. Mer än så hinns inte med. Kreativiteten får hållas inom ramen för vad som behövs för att planera lektioner. Mina vänner längre bort får hålla fast vid att jag tycker om dem trots att jag inte hör av mig och pengarna får ligga orörda på kontot eftersom strosa på stan inte riktigt finns med i min värld för tillfället. Lite runtsurfande och tid på Facebook kan slinka in, men då ofta med en känsla efteråt av att värdefull tid slösats bort.

Bäst jag avslutar detta inlägg nu och istället betalar räkningar innan november månad är slut och sedan bockar av andra saker från att-göra-listan som inte har med mitt jobb att göra men som ändå behöver bli gjorda. Har inte tid att avsluta inlägget snitsigare än så.

kollegan

Ibland kan jag sakna en kollega i klassrummet... Någon som tar hand om en bråkig elev eller hjälper någon som har svårt att koncentrera sig - så att jag ändå kan låta lektionen gå vidare. Eller kanske antecknar på tavlan åt mig så jag kan hålla kvar kontakten med eleverna. Någon att bolla med om upplägg, hur vi ska lösa saker och ting, vilken slags aktivitet som funkar bäst för vilken grupp...

Den här veckan har det plötsligt blivit tydligt för mig att jag ju har en kollega i klassrummet. Jag kan rådgöra med honom om allt, varje liten fundering, jag kan be honom vara ett stöd och hjälpa till när det inte känns som att bara jag räcker till. Faktiskt. Det funkar. Tro det eller ej men Gud är en ypperlig kollega att samarbeta med.

...men, han antecknar inte på tavlan åt mig...

gränslöst underbart

Jag stannar upp ibland
Iakttar
Försöker förstå
Försöker greppa verkligheten
Är han min?

Det förunderliga i att känna någon så väl och
I nästa sekund se på honom som en främmande
Att högst av allt vilja
Att han för alltid ska förbli min.