mitt hem

Igår var det 1 månad kvar. =) Det är helt otroligt. Men oj så bra det känns!

Den här veckan har jag packat och ringt en massa samtal. Mitt hem är inte ett särskilt mysigt hem längre. Bara fullt av kartonger samtidigt som det är tomt. Mitt hjärta är dock redan på väg till ett annat hem.

Vi bo ej här, vi blott här nere gästa

En liten tid på resa till vår vän.

Låt intet här, o Gud, vårt hjärta fästa

Och hindra färden till vårt hem igen!

Vad gör det väl, om resan är besvärlig?

Den varar blott en liten, liten tid,

Och sedan blir så mycket mera härlig

Guds salighet och ljuva, sälla frid.

Av Otto Alfred Ottander,1928

Vad gör väl det om man flyttar hit och dit. Egentligen. Mitt verkliga hem bär jag inom mig.

Imorgonnatt ska jag t.ex. sova hos några jag bara träffat någon enstaka gång. Men tänk så bra med sängar att låna lite varstans. När jag blir stor ska jag ge tillbaka av all gästfrihet människor visat mig.

Anledningen till att jag ska sova borta är att jag ska påbörja en distanskurs imorgon.

Slut på sommarlovet!

Pay it forward

Idag skickar jag er vidare till en annans ord.

restaurering

Jag målar om mitt köksbord och mina köksstolar. Det blir jättefint. Är det samma med oss människor tro, att vi när vi ser ut att ha blivit redigt slitna och i dåligt skick faktiskt kan restaureras och komma i god dager igen?

Ja. Det tror jag. Och då pratar jag mest om människans insida - som ju sedan såklart speglar sig i utsidan.

Att vara i god dager förresten. Ack så svårt det kan vara att själv se sig själv i god dager. Vad har du för självbild? Jag skulle vilja påstå att en stor uppgift för oss som medmänniskor är att hjälpa varandra med våra självbilder genom att visa att vi tror på varann.
Du kan! Du är viktig! Du spelar roll! Du är faktiskt bäst.

livet i bilder

Jag tror aldrig att jag upplevt det så här jobbigt tidigare.
Jag vill hålla kvar, stanna kvar i...
Jag vill fortsätta kunna klä mig i lätta kläder,
låta värmen göra min kropp avslappnad
och solen locka fram den brunare hyn.
Just nu är sommaren livet,
men jag märker att den rinner mig ur händerna
och snart är förbi.
Underbara underbara sommar!
Det är inte att jag inte hunnit njuta,
jag vill bara ha mer!

Äntligen lediga tillsammans.

Första stoppet på vår semester var middag och härlig stund med nära vänner: Theresa och Jakob

Samma kväll hade vi en trevlig stund med Maria och Stefan. Inga kort på det dock, vi var för trötta. :)

Så fort vi bara kunde tog vi oss sedan till Våtnäs. Det älskade och underbara. Där får vi bl.a. äta mormors stekta strömming och fira Abbes födelsedag.

Denna gång blev han 18! Och tro mig, det syns att han är äldre.

Detta är min blivande man.

Han ser ut som han gör tack vare töserna på bilden nedan som ville fira oss med tanke på vårt stundande giftermål, så de ledde oss i blindo till en överraskning...

Skinkmackor med dill och äppelklyftor i chokladsås, med lite livemusik till -

kan man önska sig mer till frukost??

Härliga och busiga tjejor hälsade på oss i stugan: Malva, Linda, Anna-Karin

och Vide.

Varje år måste man också sitta på stenarna nere vid vattnet och njuta av solnedgången. Ibland sitter jag själv och filosoferar men i år fick jag sällskap.

Fina Ellen.

Förra helgen, för drygt en vecka sedan alltså, blev en beach-helg. Varmt och gott!
Det känns avlägset nu...

Översta loftgången och dörren som solen lyser i är mitt hem! Men inte länge till. :)

Igår blev det en kvällspromenad till Nydalasjön.

Det var en fin kväll.

Min fine är lite sjukling så han var mer påbylsad än jag, men det kan ju ge en fin kontrast till beachbilderna... Kanske har hösten överrumplat oss??

Fixartagen

Javisst, det är fixartagen jag är i.
I början av sommaren såg jag allt som behövde göras men ville bara vila, läsa, sola, slappa, läsa bloggar... Vilken skillnad det är nu när fleera veckor passerat och jag har fått chans att göra allt det. Energin är tillbaka. Jag kommer på mig med att, pigg och glad, sortera pappershögar och grejer.
Så, mina vänner, det är sant som det är sagt (...skrivet..): Allt har sin tid.
Även vila.

Detta är dagen som Herren gjort

Idag ska jag bege mig på jakt efter skor. THE skor. De ska vara vita, jag ska känna mig fin i dem och de ska vara bekväma. Sist jag letade gick det inte särskilt bra, men jag känner mig hoppfull inför idag. Wish me luck!
Dessutom har jag tänkt boka tid hos en frisör. Jag har en speciell i åtanke och jag hoppas det känns rätt när jag besöker dem så att jag kan boka in min tid och checka av det på listan.

För övrigt åt jag frukost på balkongen idag. Det är så härligt att vara utomhus! Mycket härligt. Så jag tar väl min cykel och cyklar iväg i sommardagen. :)

Vilken kväll!

Nu är det sommar nu är det sol

nu är det dans uppå logen.

Och fastän det var varmt och svetten rann

så dansa´vi allt vad vi bara hann!

Och jag var där minsann. :)

(vitt linne och svart-grårandig kjol för den som vill hålla utkik, dansandes med en kille i gult...)

frustration

JAG VILL INTE SITTA INNE! Det är så fantastiskt fint väder så detta går inte - fastän jag har mycket viktiga saker att göra. Det går inte. För jag bara fördriver tid ändå och känner frustrationen stiga över att jag inte sitter ute och lapar sol. Så. Ut var det alltså. De viktiga sakerna får göras en annan gång.... I natt??

Här kommer lite U2 i sommarvärmen.

"I was born to sing for you
I didn´t have a choice but to lift you up
And sing whatever song you wanted me to
I give you back my voice..."

Magnificent!

stora steg

Jag har mötts av olika reaktioner såhär när jag ska gifta mig och jag kan fundera lite över värderingar vi har... För mig är det ett jättestort steg att gifta mig med Albin. Min önskan är att vi ska leva lyckliga tillsammans tills döden skiljer oss åt. Jag skulle aldrig planera att gifta mig med honom om jag inte trodde att det nog kan bli så. Förbli så. För jag är lycklig med honom. Men jag bara tror och hoppas, hur framtiden blir kan vi aldrig veta. Detta, att det är ett oerhört stort steg, har en del börjat prata om då mitt och Albins bröllop kommit på tal. En sa att bröllop var så speciellt för henne att hon inte skulle gifta sig förrän hon var helt säker på sig och sin partner. Men jag tror inte att du någonsin kan vara helt säker. Kanske för nuet, men du kan inte idag vara helt säker på att äktenskapet håller om 20 år. Det kan jag, som sagt, bara hoppas på, be för, och göra mitt bästa för att det ska.
Men...nu kommer min fundering om hur vi värderar: Hur stort steg är det att skaffa barn? Det är ju ett nytt liv, en ny människa som sätts till världen, som behöver sina föräldrar och som påverkas av hur föräldrarna har det. De som reagerat genom att prata med mig om hur oerhört stort steg det är för dem att gifta sig - och därmed ännu inte har gjort det - har barn. Är det ett mindre steg att skaffa barn?
Inte i min värld.
Hur stort och heligt äktenskapet än är för mig så går det att ta sig ur. Föräldraskapet kan du aldrig ta dig ur. Det, om något, är ett stort steg.

Sol och bad - check!

Nio härliga underbara dagar i stugan.
Mitt paradis!
Det är bra för mig att vara där.
Sol, bad, stillhet,
närhet, frihet, gemenskap.
Jag skulle lugnt kunnat stanna ännu en vecka.
Det är balsam för själen.

Men nu är vi tillbaka och har satt igång med tapetsering och målning i lägenheten. Det är inte illa det heller. Tänk att vi bor där tillsammans om bara 1 mån.... Alldeles, alldeles underbart! Det är så roligt att se hur den bit för bit tar form för att slutligen vara våran.

Skriver snart igen!