som på den gamla goda tiden

Penga- och miljösparande i all ära, men det är allt bra roligt att få riktiga fotojulkort på kära vänner eller deras otroligt söta barn. Det värmer mitt hjärta. <3
Hos oss ska de få stå framme länge.

julkänsla

Snön singlar från skyn och jag har julkänslor! Äntligen. :) Att cykla till universitetet i 1-2 dm nyfallen torr snö var hur mysigt som helst. Lugnet här på universitetsbiblioteket gör också att man känner på sig att julen är nära.
Gårdagen var som en jullovsdag. I kyrkan delade Gustav med sig av sina reflektioner kring julevangeliet. T.ex. ifrågasatte han det vi alla sväljer: "Julen, familjens högtid!". Jesus är klappen till alla människor, inte bara de som har en fin familj omkring sig. Och vad gör vi? Bjuder du hem den ensamme på jul eller är det för besvärligt? (Obs, syftet var inte att ge någon en massa skuldkänslor, mer en uppmuntran att anta utmaningen att verkligen bry sig. Att inte bara tänka att man borde utan verkligen göra det också. Att sluta tänka på sig själv och sin egen bekvämlighet i första hand).Det gav åtminstone mig en hel del att tänka på.
Efter kyrkan åkte vi ut till havet med goda vänner och hundar för en långpromenad. Det var jätteskönt att komma ifrån stad, trafik, tv, måsten, och istället få andas friskluft, se mörkret falla, vara i skogen, se vågorna på havet och den begynnande isen röra sig upp och ner. Det var avslappnande och jag fick känslan av jullov på riktigt (inte för att jag har något, men man kan ju njuta ändå).
Fastän klockan inte alls var mycket var vi trötta när vi kom hem, Albin och jag, så då slog vi på en film och även jag tillät mig att bara vara. Tänk så svårt det kan vara ibland, det finns så mycket att egentligen tycka att jag behöver lägga tiden på. Men det var en riktigt bra film. Sen hade jag dessutom tid därefter att göra saker jag hade på listan så det hanns ändå.
Nu är det dags att återgå till plugget.
Hoppas du med har julstämning. En vit jul underlättar ju. :)

lite ledigare

Just idag har jag en lite ledigare dag. Det har inte varit särskilt gott om dem den här terminen. Men julen är underbart nära och alltså även slutet på 150%-pluggandet. 
Idag unnade jag mig att sova lite längre.Idag andas jag lite friare.
Idag ska jag minsann ta mig en tur till stan så här mitt på dagen.
Och sen ska jag fixa en överraskning. :) 
Att överraska och få bry sig om.. Ibland är det som att tiden inte finns ens till det. Då känner jag mig fången i livets måsten och hoppas att majoriteten av ens liv inte ska innebära sådan fångenskap. Men ibland är det ju faktiskt så att vi kan påverka situationen genom de val vi gör. Vi kan välja att välja bort måsten och i stället välja att ha tid över för vänner, omsorg, oss själva, kvalitetstid. Det är inte alltid det går, men i flera fall.
Jag tror det är viktigt att inse.
KRAM

Lite mys innan jag somnar

Jag tänkte jag skulle lägga upp några bilder. Bilder från olika år. Så jag kopplade in min externa hårddisk för att hitta rätt på dem jag tänkt på. Men ni som känner mig kanske vet att jag älskar att titta på kort. :) Så jag förlorade mig totalt och tittade igenom år efter år.. Det får mig att mysa, för kort speglar ofta härliga stunder av livet. Gemenskap, högtider, semester... Så nu kommer jag gå till sängs med ett stort leende på läpparna och en mysig känsla i hela mig! Men något blogginlägg med bilder blev det inte denna gång!
Sov gott!

Kanske behöver jag öppna mina ögon

Att du ville resa med mig
låta mig visa dig
och få se det du ser
Att få ta varandra i hand,få gå tillsammansupptäckatitta på utsiktenmärka att vi kommer på nya höjder
det har betytt mycket för mig.

Plötsligt är det som att alla färger bleknar,
den fina utsikten vecklar ihop sig som en kuliss...
och vi faller från vår höjd.
Det känns som att jag borde göra något
som att jag borde veta vad...

Håll ut!
Snälla ge mig tid
Tid för tankar, i flera varv

Liten är jag
liten är du
men jag hoppas vi återigen kan mötas
ta varandra i handoch resa tillsammans.
Orkar du vänta?

Vissa dagar

Jag brukar aldrig söla, snubbla, råka slå sönder eller dylikt som väl faktiskt kan hända den bäste.
Under min lunchtimme idag blev jag därför väldigt förvånad när jag..
1. - hällde en del av drottningsylten utanför tallriken då allt egentligen var menat för gröten,
2. - tappar mackan uppochner när jag bär lunchen till bordet, med följden att de lagomt kokta äggskivorna kladdar ut sig över ett ganska stort område där jag egentligen skulle ställa tallriken,
3. - fumlar med grejer hit och dit när jag efteråt smidigt ska diska undan porslinet så att jag drar en suck av lättnad då inget går sönder...
Jag vet inte vad som händer, men jag hoppas ordningen återgår till det normala.
Nu ska jag skriva skriva skriva på min uppsats, hoppas verkligen inget går fel då!
..Och detta blev lite av ett who-cares-inlägg. Jag är lite emot såna egentligen, men jag låter det gå för denna gång. :)

Leva upp, inte ner

Kommer ni ihåg att jag skrev om en liten grupp  i vintras? En grupp som gjorde mig otroligt gott. Den gruppen är tyvärr inte möjlig längre, men vet ni; jag har fått en ny grupp. :) Den här gruppen är annorlunda på många vis men jag mår så bra i själen då vi ses och efteråt promenerar jag hem med ett leende på läpparna och med ny energi. För min vardag i övrigt, just nu, har en tendens att dränera mig, som jag nog redan varit inne på. Jag tror att en bekant träffade ännu en punkt i sammanhanget då hon sa: "Du är ju ett så otroligt social creature så det är klart uppsatsskrivande tär på!" Jag kände att hon har rätt.

Igår var vi en reducerad del av gruppen som satt och åt ostscones bland en massa tända ljus och pratade om livet som tjej (eftersom grabbarna var på andra håll) och svensk, hjälpte varandra att byta perspektiv.
Samtal som berör.
Som får komma djupare än att bara flyta omkring på ytan.
Ett givande och mottagande.
Det får mig att leva upp.
För jag behöver mötet, och anar att vi är många som delar det behovet.

...Här nära, närmre än jag anar, finns Du som känt mig innan jag fanns till...

underbara pensionärsliv

Det här kanske låter lite hemskt men vet ni -  jag längtar efter att bli pensionär. Ja. Att ha all tid som sin. Alldeles alldeles underbart! Under dagen då jag suttit här vid mitt skrivbord och min dator har jag hört paret som bor under mig. Jag hör tv-ljud, eller kanske är det musik... föreställer mig att de bakar, slöar framför tv:n, pratar, dricker kaffe... Och så är de såklart bara nöjda.
Självklart finns det avigsidor med pensionärslivet oxå, men snälla låt mig nu bara få leva lite i min dröm. 
Tänk så viktigt det är att luska ut vad vi mår bra av. Jag har t.ex. kommit fram till att jag inte mår bra av att dag ut och dag in sitta stilla vid ett skrivbord - även fast jag ju tycker att det är kul att läsa och skriva. Jag behöver få vara kreativ och mer aktiv med hela kroppen. Bara att igårkväll äntligen ta mig tid till att börja sy kuddfodralen, som jag köpte tyg till för ett bra tag sedan, gjorde mig gott. Jag fick skapa och göra något praktiskt.
Vet du vad du mår bra av?

peppad

Dagens tack

går till Underbara Clara som slog näven i vattnet så att det krusade sig vidare: Dagen skrev en artikel utifrån hennes inlägg och olika bloggare inspirerades. Bland annat denna och jag vill citera en kommentar på det blogginlägget: 

"Märkligt att vi i landet lagom, inte kan ha lagom modeller i reklam"

Otroligt märkligt.

Må vågen växa sig större och blöta ner oss rejält.

Att slå som en tjej

Kathleen Gallaghers ord i boken Drama Education in the Lives of Girls (2000:6):
"I would like to recall a significant story about my father. And thinking about him means remembering my 'daughter-self'. I was 12 years old when my father read, in our community newspaper, about a new baseball league that was about to begin in the east end of Toronto. It announced a registration date for kids between the ages of 11 and 17 at the local community centre. My father asked me if I would like to play and I thought I might. He took me along to register, but when we arrived, the baseball convenors kindly explained that it was a hardball league, the implication clearly being not for girls.

They explained to my father that there were several softball leagues in the area that I might like to join. Referring to the newspaper clipping in his hand, my father persisted, indicating that their advertisement invited 'kids' to play baseball. They delicately explained further that, despite having advertised the league that way, it would be evident to anyone that it meant boys when they saw that it was a hardball league. I remember feeling a little embarrassed that my father still did not seem to 'get it'. Even I understood that hardball was for boys. At that point, he turned to me and asked whether I would like to play hardball. Somewhat confused, but rather instinctively, I nodded 'yes' and my father turned back and looked blankly at the chaps behind the desk. I was very aware that they seemed irritated, but to my surprise they looked at each other and then turned to us and one of them said, 'Well she can try it if you like, but I don´t think she´ll enjoy herself.' My father turned around to me again and asked if I´d like to play baseball. I gave a definitive 'yes!' We signed the forms and picked out a uniform; I could hardly wait until my first game.
In the first year, I was the only girl in the league; the next year there were two others. Today, when I drive by the park where I used to play - in the diamond under the big stadium lights - I smile because half of the players on the fields are girls. And like me, these girls don´t 'throw like girls' because they are expected to throw strongly and skilfully. I am grateful now, in many circumstances, that I don´t 'throw like a girl', but I am more grateful that my father wanted to realize a different world for me - a world of possibilities - a world where girls play hardball too."

Kärlekshandling

"Kärlek kan vara att någon städar åt dig då du inte orkar själv", sa Emma.
...Eller att byta däck på cykeln åt din fru när vintern smyger sig på, tänkte jag och kände mig älskad. :)

The Fun Theory

Med tanke på att vi är flera nuförtiden som rör för lite på oss så kan det ju vara vettigt att fundera på alternativ till att gå på gym eller träna på andra sätt som vi inte tar oss för. Jag presenterar här exempel på The Fun Theory. =)

Exempel 1: Igår kunde du ha fått en rolig syn om du befunnit dig på samma stadsbibliotek som jag. I ett av studierummen, med perfekt insyn tack vare glasväggen, pågick kreativt skapande för fullt! Malin, Elin och jag har läst samma bok (en avhandling), bearbetat den och ska på fredag redovisa genom en gestaltning av det hela. Vi har valt att lägga det på en abstrakt nivå och utan ord, till musik. Antar att du har svårt att se det framför dig, men jag kan meddela att vi hade väldigt roligt! Äntligen får vi vara praktiska, leka runt, åla på golvet, använda kroppen och inte bara sitta stilla och försöka få hjärncellerna att skapa i sin ensamhet! Jag tror dessutom att det kan bli bra. Vi var alla upprymda när vi skiljdes åt och idag meddelade Malin att hon har träningsvärk i benen...! Men att dramapedagogik är bra både för kropp och själ det vet vi väl redan??

Exempel 2: Ta en titt på detta...

Fun can obviously change behaviour for the better.För egentligen vet vi nog att vi ju mår bra av att röra oss. Vi vill ju bara att det ska vara kul också!

Eller hur?

En annan dag

ska jag ta fram symaskinen och sy nya kuddfodral,
ska jag breda ut fotografier och papper över hela bordet och låta inspirationen flöda,

ska jag tända ljus, vira in mig i en filt, bulla upp kuddarna bakom ryggen och försvinna in i tredje Stieg Larsson-boken....

Men inte idag. För jag har plugg upp över öronen. Så; åter till Word!

Faithful

Hungry I come to You for I know you satisfy
And You did. Once and again. :)

Jesus du är det absolut bästa som hänt mig. När allt går i moll vet du precis vad som kan vända det i dur.
Tack

Gud låter oss leva i nåden

Nåd betyder att det inte finns någonting du kan göra för att få Gud att älska dig mer.
Nåd betyder också att det inte finns någonting du kan göra för att få Gud att älska dig mindre.

/Philip Yancey

Wow =)

Glöm inte bort att änglarna finns

Kanske är det så att när vi inte ber så blir änglarna stående hängandes över sina spadar i ren brist på energi... You´ve got the power skulle man kunna säga. Jag tror faktiskt att det är sant. Vi besitter makt. Gud är allsmäktig men har av någon anledning skapat den fria viljan och ställt sig i ett beroende till oss. Vill vi inte så tvingar han sig inte på. Lite samma samband tror jag det är i bönen. När vi ber händer det grejer. Och när vi inte ber... så får änglarna (=Guds sändebud) dåligt med energi och orkar inte, gör inte.

Jag skäms när jag kommer på mig själv med att be pyttepyttelite, eller kanske inte alls vissa perioder. Inte för att bön skulle vara ett krav vi har på oss att utföra utan för att det snarare är en stor möjlighet given till oss. I bön ligger vår kanske största möjlighet att påverka (och därmed inte sagt att gärningar inte behövs). Jag tror att bön kan bereda väg för oss då vi vill påverka världen till det bättre. 
Alla kan be. Det krävs ingen särskild skicklighet eller så. En man sa en gång att den viktigaste bönen att kunna är väldigt kort och lätt att komma ihåg: Hjälp.Hittar du inga andra ord så börja där.  

(Och vi kan såklart inte tvinga Gud till saker som inte ligger i hans natur. Det är inte makt i våra händer på det sättet att vi kan be fram illdåd eller så.)

I detta nu

Min mor är på väg till Nepal. Min yngste bror är i USA och hälsar på sin andra familj och en massa vänner som han saknat det senaste. Själv sitter jag med skolarbete men i min hjärna finns en bild av en soffa från dagens reklam som jag skulle vilja åka och kolla på... Skoluppgiften jag har framför mig förvånar mig med att fånga mitt intresse och jag önskar att jag kunde plugga hela helgen. Egentligen skulle jag vilja stanna upp tiden lite så att jag först kunde installera tillbaka program på min dator som jag formaterade om igår och sedan ändå ta hela dagen till plugg. Men datorn får vänta. Min man har ju en som jag kan låna. Och gode Gud, hur ska jag rösta i frågan om ny pastor på församlingsmötet på söndag?

Alla tiders!

Vi fick en hushållsassistent i bröllopspresent och oj så bra det är! Dessutom kom rågmjöl och brödform väl till pass i bakningen och nu njuter vi av härliga rågbröd (Tack fru Ros!). Ingen sak att baka då vi har så bra hjälpmedel! Nu har vi dessutom en till frys så nu får vi baka även om vi inte klarar att äta upp det den närmaste tiden. :)

Har du barnasinnet kvar?

I helgen när jag satt och tittade på musikalen Cats funderade jag på att jag skulle vilja ha ett rum gjort för all möjlig sorts akrobatik. Ett stort rum med alla möjliga saker att klättra på, trapets med gott om plats omkring, mjukt golv (kanske väggar oxå?), studsmatta (som jag vågar testa grejer på eftersom att det är mjukt runtomkring)... och sånt där. :) Samtidigt tvivlar jag på att jag trots allt skulle våga utmana mig så värst. Men det ser så kul ut!!

dagens

Är det kanske egentligen så att känslan av att bli färdig/lyckas blir så mycket härligare om man får kämpa lite för att ta sig dit?

Det finns så mycket mer.

SÅ mycket mer.
Detta klipp är från Disneland 11 juni i år. Jag tror bestämt att det var dagen efter att jag var där... Bara det är ju coolt. :) Men klippet skulle ändå ha berört mig lika starkt.

Det går alltid att ifrågasätta sådant som är inspelat. Men detta tror jag på. För jag vet att Gud kan och jag har längtat efter att få se/höra om att det är sådant som händer idag, år 2009. Det som är det absolut bästa är att detta inte är det enda jag har hört om det senaste. Det är inte som bevis på att Gud finns som jag längtat efter detta, för det tror jag ändå, utan det är för att jag vet att han kan och för att behovet finns.

Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag ska ge er en framtid och ett hopp. När ni åkallar mig och ber till mig ska ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker efter mig ska jag låta er finna mig, säger Herren. Jeremia 29:11-14

Förtrösta alltid på Herren, ty Herren är en evig klippa.Jesaja 26:4

Gud har total koll på våra behov. Och bättre än så:

Han längtar eftera att få möta dem. Oss.

otroligtförunderligtunderligt, och ibland svårt

Tänk att det redan har gått två veckor sedan bröllopet... Helt otroligt. Jag kommer ALDRIG att sluta fascineras över tiden. Hux flux har det gått 20 år från idag. Jag lovar. Därför är jag så tacksam för varje stund av kvalitetstid, gemenskap, skratt, närhet eller vad det nu kan vara - varje stund av meningfullhet. Men ibland blir jag så trött också. Och jag håller på att öva mig på att lyssna in mig själv så idag fick jag hoppa över det jag hade tänkt jag skulle på för att i stället ha en helkväll hemma. En kväll då jag som vanligt har slitits mellan en massa saker inom mig som jag vill lägga tiden på. Men så är det alltid. Ibland kan jag uppleva att jag hinner med allt jag vill, men inte så ofta. Förhoppningsvis gör jag rätt prioriteringar. Eller näe... Det kan jag direkt säga att jag inte alltid gör, men förhoppningsvis i alla fall ibland. Som nu, när jag ska ringa en syster som jag ringer alldeles för sällan.
Kram

Möhippa

Dans, skratt, utmaningar, och härliga vänner.Två möhippor fick jag minsann.
Här kommer ett smakprov från en av dom.

Lollo har gjort filmen.

TACK kära vänner!

Namnfilosoferande

I fredags kom vi att prata om namn att ge sina barn. Det finns ju många olika trender just nu. Den ena är att välja sådana som mest de allra äldsta bär men den andra trenden är ju att välja namn som är väldigt ovanliga för att de kanske inte ens setts som namn tidigare. Kanske är den trenden som vi berörde inte så stor just nu, jag vet inte så noga, men det var i alla fall att ge sina barn namn efter barnboks- och sagofigurer. Vi kom nämligen in på Bamse. Tänk det, att döpa din son till Bamse. :) Eller kanske få en lite Nalle-Maja och en Teddy? Vi skrattade och ingen av oss kände nog att: ja, det ska jag ge mina barn som namn!
Vi fortsatte spåna och det ena namnet efter det andra framkallade skrattsalvor:
Mini-hopp..
Farmor...
Husmusen...
Vargen...
Plötsligt utbrister Nils: BURRE!!
Hahaha, jag trodde det var det roligaste av allt!
Men dagen efter får jag ett sms av Ida med resultatet av Nils vidare funderingar i ämnet:
"De bästa barnnamnen inspirerat av Bamse är... Knocke och Smocke!"

Det här är absolut helgens roligaste. Helt säkert kan jag inte med att ge eventuella barn sådana namn, men ett par katter kanske?

Kärlekens ögon

Ser du med kärlekens ögon
blir ingenting längre svårt.

Allt som förut var Du och Ditt
blir plötsligt Vi och Vårt.

Ingenting är för mycket,ingenting för smått.
Ser du med kärlekens ögon
mäter Du med Guds eget mått.

M. Ekman-Atterlöf

Albinärdenfinastepådennajord

Mor och fag lyfte fram i sina tal på bröllopet att jag har varit kräsen när det gäller killar. Och det är sant. Det har jag. Och det med hjälp av Gud tror jag nog. Han har gång på gång låtit min själ bli orolig och påmint mig om vad jag hela tiden längtat efter.
Med Albin har jag frid inom mig.
Lugn. Förväntan. Glädje. Trygghet.
Åt mig duger minsann bara det bästa.

Och åt dig med. Bara så du vet.

Be blessed

Glöm inte det vackra. Det verkliga. Det som på ett sätt kan sägas vara bortom, och samtidigt så nära. Det som är större än dig själv.

Me myself and I förstår ni

Jag var på kafferast för en stund sedan. Gick till det dyra fiket för jag orkade inte gå till det billigare. Köper min kopp kaffe för 10 kr. Blir sugen på att sätta mig ute i solen med min mugg. Så sätter jag mig alldeles utanför det billiga fiket, där är det sol. Inser då att jag ju hade kunnat spara 3 kronor.

3 kronor!!
De kanske hade kunnat rädda liv. Jag hade kunnat skänkt bort dem om jag bara tagit några extra steg för mitt kaffe!
Kanske är det nu svart på vitt: en plats i solen lockar mig mer än att få pengar över.
Men det var kanske ingen nyhet...

Självrannsakan

Att inte deppa ihop över det jag inte har
- utan vara glad åt det jag har.
Att inte bli nedstämd av och bara se allt jag vill men inte hinner
- utan i stället se allt jag gör.
Att inte deppa ihop över de som av olika anledningar inte kommer närvara vid vårt bröllop
- utan glädja mig åt alla som kommer att vara där.

Kanske är det ett västerländskt problem. Jag funderade över saken, kom på mig själv och insåg att jag behöver byta perspektiv.
För
- det jag har är en hel del (både materiellt och av annan sort)
- det jag hinner är många många saker (grejen är nog bara att jag vill så sanslöst mycket)
- och de som kan komma på bröllopet är många, fina, underbara människor som jag älskar att ha nära mig.

Så det så.

Håll ut bara

Du vet väl att den som väntar på något gott inte kan vänta för länge? :)
Jag hoppas att jag snart har internet i mitt nya hem. Bloggandet blir så mycket enklare då.

Kram!

mitt hem

Igår var det 1 månad kvar. =) Det är helt otroligt. Men oj så bra det känns!

Den här veckan har jag packat och ringt en massa samtal. Mitt hem är inte ett särskilt mysigt hem längre. Bara fullt av kartonger samtidigt som det är tomt. Mitt hjärta är dock redan på väg till ett annat hem.

Vi bo ej här, vi blott här nere gästa

En liten tid på resa till vår vän.

Låt intet här, o Gud, vårt hjärta fästa

Och hindra färden till vårt hem igen!

Vad gör det väl, om resan är besvärlig?

Den varar blott en liten, liten tid,

Och sedan blir så mycket mera härlig

Guds salighet och ljuva, sälla frid.

Av Otto Alfred Ottander,1928

Vad gör väl det om man flyttar hit och dit. Egentligen. Mitt verkliga hem bär jag inom mig.

Imorgonnatt ska jag t.ex. sova hos några jag bara träffat någon enstaka gång. Men tänk så bra med sängar att låna lite varstans. När jag blir stor ska jag ge tillbaka av all gästfrihet människor visat mig.

Anledningen till att jag ska sova borta är att jag ska påbörja en distanskurs imorgon.

Slut på sommarlovet!

Pay it forward

Idag skickar jag er vidare till en annans ord.

restaurering

Jag målar om mitt köksbord och mina köksstolar. Det blir jättefint. Är det samma med oss människor tro, att vi när vi ser ut att ha blivit redigt slitna och i dåligt skick faktiskt kan restaureras och komma i god dager igen?

Ja. Det tror jag. Och då pratar jag mest om människans insida - som ju sedan såklart speglar sig i utsidan.

Att vara i god dager förresten. Ack så svårt det kan vara att själv se sig själv i god dager. Vad har du för självbild? Jag skulle vilja påstå att en stor uppgift för oss som medmänniskor är att hjälpa varandra med våra självbilder genom att visa att vi tror på varann.
Du kan! Du är viktig! Du spelar roll! Du är faktiskt bäst.

livet i bilder

Jag tror aldrig att jag upplevt det så här jobbigt tidigare.
Jag vill hålla kvar, stanna kvar i...
Jag vill fortsätta kunna klä mig i lätta kläder,
låta värmen göra min kropp avslappnad
och solen locka fram den brunare hyn.
Just nu är sommaren livet,
men jag märker att den rinner mig ur händerna
och snart är förbi.
Underbara underbara sommar!
Det är inte att jag inte hunnit njuta,
jag vill bara ha mer!

Äntligen lediga tillsammans.

Första stoppet på vår semester var middag och härlig stund med nära vänner: Theresa och Jakob

Samma kväll hade vi en trevlig stund med Maria och Stefan. Inga kort på det dock, vi var för trötta. :)

Så fort vi bara kunde tog vi oss sedan till Våtnäs. Det älskade och underbara. Där får vi bl.a. äta mormors stekta strömming och fira Abbes födelsedag.

Denna gång blev han 18! Och tro mig, det syns att han är äldre.

Detta är min blivande man.

Han ser ut som han gör tack vare töserna på bilden nedan som ville fira oss med tanke på vårt stundande giftermål, så de ledde oss i blindo till en överraskning...

Skinkmackor med dill och äppelklyftor i chokladsås, med lite livemusik till -

kan man önska sig mer till frukost??

Härliga och busiga tjejor hälsade på oss i stugan: Malva, Linda, Anna-Karin

och Vide.

Varje år måste man också sitta på stenarna nere vid vattnet och njuta av solnedgången. Ibland sitter jag själv och filosoferar men i år fick jag sällskap.

Fina Ellen.

Förra helgen, för drygt en vecka sedan alltså, blev en beach-helg. Varmt och gott!
Det känns avlägset nu...

Översta loftgången och dörren som solen lyser i är mitt hem! Men inte länge till. :)

Igår blev det en kvällspromenad till Nydalasjön.

Det var en fin kväll.

Min fine är lite sjukling så han var mer påbylsad än jag, men det kan ju ge en fin kontrast till beachbilderna... Kanske har hösten överrumplat oss??

Fixartagen

Javisst, det är fixartagen jag är i.
I början av sommaren såg jag allt som behövde göras men ville bara vila, läsa, sola, slappa, läsa bloggar... Vilken skillnad det är nu när fleera veckor passerat och jag har fått chans att göra allt det. Energin är tillbaka. Jag kommer på mig med att, pigg och glad, sortera pappershögar och grejer.
Så, mina vänner, det är sant som det är sagt (...skrivet..): Allt har sin tid.
Även vila.

Detta är dagen som Herren gjort

Idag ska jag bege mig på jakt efter skor. THE skor. De ska vara vita, jag ska känna mig fin i dem och de ska vara bekväma. Sist jag letade gick det inte särskilt bra, men jag känner mig hoppfull inför idag. Wish me luck!
Dessutom har jag tänkt boka tid hos en frisör. Jag har en speciell i åtanke och jag hoppas det känns rätt när jag besöker dem så att jag kan boka in min tid och checka av det på listan.

För övrigt åt jag frukost på balkongen idag. Det är så härligt att vara utomhus! Mycket härligt. Så jag tar väl min cykel och cyklar iväg i sommardagen. :)

Vilken kväll!

Nu är det sommar nu är det sol

nu är det dans uppå logen.

Och fastän det var varmt och svetten rann

så dansa´vi allt vad vi bara hann!

Och jag var där minsann. :)

(vitt linne och svart-grårandig kjol för den som vill hålla utkik, dansandes med en kille i gult...)

frustration

JAG VILL INTE SITTA INNE! Det är så fantastiskt fint väder så detta går inte - fastän jag har mycket viktiga saker att göra. Det går inte. För jag bara fördriver tid ändå och känner frustrationen stiga över att jag inte sitter ute och lapar sol. Så. Ut var det alltså. De viktiga sakerna får göras en annan gång.... I natt??

Här kommer lite U2 i sommarvärmen.

"I was born to sing for you
I didn´t have a choice but to lift you up
And sing whatever song you wanted me to
I give you back my voice..."

Magnificent!

stora steg

Jag har mötts av olika reaktioner såhär när jag ska gifta mig och jag kan fundera lite över värderingar vi har... För mig är det ett jättestort steg att gifta mig med Albin. Min önskan är att vi ska leva lyckliga tillsammans tills döden skiljer oss åt. Jag skulle aldrig planera att gifta mig med honom om jag inte trodde att det nog kan bli så. Förbli så. För jag är lycklig med honom. Men jag bara tror och hoppas, hur framtiden blir kan vi aldrig veta. Detta, att det är ett oerhört stort steg, har en del börjat prata om då mitt och Albins bröllop kommit på tal. En sa att bröllop var så speciellt för henne att hon inte skulle gifta sig förrän hon var helt säker på sig och sin partner. Men jag tror inte att du någonsin kan vara helt säker. Kanske för nuet, men du kan inte idag vara helt säker på att äktenskapet håller om 20 år. Det kan jag, som sagt, bara hoppas på, be för, och göra mitt bästa för att det ska.
Men...nu kommer min fundering om hur vi värderar: Hur stort steg är det att skaffa barn? Det är ju ett nytt liv, en ny människa som sätts till världen, som behöver sina föräldrar och som påverkas av hur föräldrarna har det. De som reagerat genom att prata med mig om hur oerhört stort steg det är för dem att gifta sig - och därmed ännu inte har gjort det - har barn. Är det ett mindre steg att skaffa barn?
Inte i min värld.
Hur stort och heligt äktenskapet än är för mig så går det att ta sig ur. Föräldraskapet kan du aldrig ta dig ur. Det, om något, är ett stort steg.

Sol och bad - check!

Nio härliga underbara dagar i stugan.
Mitt paradis!
Det är bra för mig att vara där.
Sol, bad, stillhet,
närhet, frihet, gemenskap.
Jag skulle lugnt kunnat stanna ännu en vecka.
Det är balsam för själen.

Men nu är vi tillbaka och har satt igång med tapetsering och målning i lägenheten. Det är inte illa det heller. Tänk att vi bor där tillsammans om bara 1 mån.... Alldeles, alldeles underbart! Det är så roligt att se hur den bit för bit tar form för att slutligen vara våran.

Skriver snart igen!

Check check check!

Det är mycket att fixa inför ett bröllop. Visste ni det? En massa smågrejs, och en del stora grejer med. Idag har vi varit otroligt duktiga och nu kan vi checka av en rad med saker.
*Vigselringen är beställd.
*Vi har kollat runt lite och bestämt vars bröllopsnatten ska tillbringas.
*Besökt festlokalen för att kolla upp lite om bord, vad som egentligen finns i köket, m.m...
*Pratat sånger med vår solist.
*Vi har fikat på konditori för att passa på att smaka några tårtsorter vi var nyfikna på. :P
*Bokat bröllopstårta. (Det blev ingen av dem vi smakade, trots att de var väldigt goda - för den som undrar).
*Och slutligen har nog Albin hämtat luckorna i lägenheten vi ska flytta in i för att låta dem bli ommålade.

Jag mår så bra när saker inte längre ligger på hög och väntar på att bli gjorda!

BaRnFöRbJuDeT

I natt drömde jag att pappa och jag var ute och gick. Vi slog följe med tre män som var trevliga att samspråka med. Jag tror inte att vi kände dem sedan förut. De var mörkhyade alla tre. Vår promenad ledde oss in på ett stort grönområde, en stor grässlänt där människor här och där låg på rygg och vilade i det härliga vädret. Var de än låg, ensamma eller bredvid andra, så blundade de och lade inte märke till oss som kom gåendes. Kanske sov en del... Då visar det sig att de tre männen vi slagit följe med (eller som slagit följe med oss, jag vet inte) inte är så trevliga trots allt, för de tar fram yxor och hugger varje person som vilar fridfullt på gräset i huvudet så att huvudet klyvs i två delar. Pappa och jag börjar springa för genast inser vi att vi kan komma att gå samma öde till mötes. Vi springer snabbt över gräset och in i skogen på andra sidan. Där fullkomligt flyger vi fram och sicksackar mellan träden med de tre männen på fortfarande lämpligt (?), fast hotande, avstånd bakom oss - och vi är glada för att vi precis tog lite svamp för oj vad mycket snabbare det går att förflytta sig då!

En väldigt konstig dröm. Jag är sällan rädd eller skrämd i verkligheten. Inte i drömmar heller. Men det kan onekligen kännas rätt jobbigt, som i denna dröm. Läskig är den inte förrän jag vaknar och tänker på vad som verkligen hände.

Riktigt rädd har jag inte varit i en dröm sedan... ja, jag kommer inte riktigt ihåg hur liten jag var... men sedan jag var något mellan 7-10 år kanske, då jag efter en rad av mardrömmar bad till Gud om att aldrig mer få drömma en mardröm. Och jag kan inte minnas att det har hänt sedan dess. Dock har jag ofta drömt drömmar som den ovan, då jag är jagad. (Till mardrömmar räknar jag alltså bara drömmar då jag faktiskt känner mig rädd och otrygg). Och när jag drömmer jagade-drömmar så kan jag alltid, när jag vaknar, komma på något som jag är rätt så stressad över för tillfället. Just nu kämpar jag lite mot att inte känna mig trängd av tiden...

Frågor man kan ställa sig utifrån detta:
Är jag smygrasist??
Är det själviskt att i ett sådant läge rädda sitt eget skinn i stället för att spela någon slags hjälte och försöka stoppa att alla på ängen dör?
Är det sunt att inte bli rädd för män med yxor som springer efter en??

Det tåls att fundera på... Jag vill ogärna se mig som rasist. De tre mörkhyade männen kan eventuellt ha att göra med en förirrad färd in i Miamis inte så säkra kvarter... Faktum är dock att jag typ bara umgås med etniskt svenska - eller vilken benämning som är politiskt korrekt - och jag har det senaste halvåret börjat tycka att det är väldigt tråkigt att det är så...

Svaret på varför jag sällan är rädd finns på http://www.myspace.com/eriktilling i låten St Patricks Bön.

En dag som denna...

...kan man lyssna på Switchfoot t.ex.

Det går också bra att ge sig ut på en springtur vilket jag ska göra nu, lagom stund efter frukost.
Tjing!

Rädisor och minnen

En god vän bjöd mig häromdagen på rädisor. Rädisor får mig att minnas min morfar. Jag ser honom framför mig komma gåendes i stugan, ätandes ett par rädisor med hela blasten hängandes kvar - han plockade dem just i landet. :) I mina ögon var han en man som fångade dagen. Njöt av naturen och livet, såg människorna han hade omkring sig...
Jag vill bli som han. Rädisor är ju dessutom gott.

Medvandrare

Bördan var min

Jag säckade ihop under dess tyngd

Du bad om den

Jag släppte den till dig

Du tog den

Du bär den

Och jag är inte längre ensam