Snön singlar från skyn och jag har julkänslor! Äntligen. :) Att cykla till universitetet i 1-2 dm nyfallen torr snö var hur mysigt som helst. Lugnet här på universitetsbiblioteket gör också att man känner på sig att julen är nära.
Gårdagen var som en jullovsdag. I kyrkan delade Gustav med sig av sina reflektioner kring julevangeliet. T.ex. ifrågasatte han det vi alla sväljer: "Julen, familjens högtid!". Jesus är klappen till alla människor, inte bara de som har en fin familj omkring sig. Och vad gör vi? Bjuder du hem den ensamme på jul eller är det för besvärligt? (Obs, syftet var inte att ge någon en massa skuldkänslor, mer en uppmuntran att anta utmaningen att verkligen bry sig. Att inte bara tänka att man borde utan verkligen göra det också. Att sluta tänka på sig själv och sin egen bekvämlighet i första hand).Det gav åtminstone mig en hel del att tänka på.
Efter kyrkan åkte vi ut till havet med goda vänner och hundar för en långpromenad. Det var jätteskönt att komma ifrån stad, trafik, tv, måsten, och istället få andas friskluft, se mörkret falla, vara i skogen, se vågorna på havet och den begynnande isen röra sig upp och ner. Det var avslappnande och jag fick känslan av jullov på riktigt (inte för att jag har något, men man kan ju njuta ändå).
Fastän klockan inte alls var mycket var vi trötta när vi kom hem, Albin och jag, så då slog vi på en film och även jag tillät mig att bara vara. Tänk så svårt det kan vara ibland, det finns så mycket att egentligen tycka att jag behöver lägga tiden på. Men det var en riktigt bra film. Sen hade jag dessutom tid därefter att göra saker jag hade på listan så det hanns ändå.
Nu är det dags att återgå till plugget.
Hoppas du med har julstämning. En vit jul underlättar ju. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar