Självrannsakan

Att inte deppa ihop över det jag inte har
- utan vara glad åt det jag har.
Att inte bli nedstämd av och bara se allt jag vill men inte hinner
- utan i stället se allt jag gör.
Att inte deppa ihop över de som av olika anledningar inte kommer närvara vid vårt bröllop
- utan glädja mig åt alla som kommer att vara där.

Kanske är det ett västerländskt problem. Jag funderade över saken, kom på mig själv och insåg att jag behöver byta perspektiv.
För
- det jag har är en hel del (både materiellt och av annan sort)
- det jag hinner är många många saker (grejen är nog bara att jag vill så sanslöst mycket)
- och de som kan komma på bröllopet är många, fina, underbara människor som jag älskar att ha nära mig.

Så det så.