Den här veckan har jag packat och ringt en massa samtal. Mitt hem är inte ett särskilt mysigt hem längre. Bara fullt av kartonger samtidigt som det är tomt. Mitt hjärta är dock redan på väg till ett annat hem.
Vi bo ej här, vi blott här nere gästa
En liten tid på resa till vår vän.
Låt intet här, o Gud, vårt hjärta fästa
Och hindra färden till vårt hem igen!
Vad gör det väl, om resan är besvärlig?
Den varar blott en liten, liten tid,
Och sedan blir så mycket mera härlig
Guds salighet och ljuva, sälla frid.
Av Otto Alfred Ottander,1928
Vad gör väl det om man flyttar hit och dit. Egentligen. Mitt verkliga hem bär jag inom mig.
Imorgonnatt ska jag t.ex. sova hos några jag bara träffat någon enstaka gång. Men tänk så bra med sängar att låna lite varstans. När jag blir stor ska jag ge tillbaka av all gästfrihet människor visat mig.
Anledningen till att jag ska sova borta är att jag ska påbörja en distanskurs imorgon.
Slut på sommarlovet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar