Min åsikt är att en språklärare ska prata så mycket som det bara är möjligt på det språk som undervisas. Nu har jag arbetat en bra bit in på min allra första termin som spansklärare och kan lite lätt försöka utvärdera hur jag lyckats med den saken. Katastrofalt dåligt blir betyget. Ofta går det hela lektioner utan att jag knappt säger ett enda ord på spanska. Underkänd undervisning enligt mig själv, samtidigt som jag inte fattar hur jag ska kunna ändra på det.
Tänk om det gick att ha en undervisningssituation där det var självklart att man (både elev som lärare) strävade efter att i så stor mån som möjligt använda sig av spanska istället för svenska.. Jag sätter i detta nu upp det som mål - om ni aldrig får höra något mer om hur det gått så får ni fråga! Men avvakta ett bra tag först är ni snäll, det är ett långsiktigt mål.
7 kommentarer:
Hur kommer det sig att du inte pratar spanska med dom? Är det pga elevernas bristande kunskap? Jag börjar tänka lite på hur man lärde sig engelska till att börja med i skolan. I högstadiet var all vår undervisning i ämnet på engelska men hur kom man dit? Ditt inlägg får mig att börja fundera på det men jag minns inte.
Det är ju svårt det där.. Särskilt på högstadiet kan jag tänka mig. Jag hade en spansklärare på högstadiet, som var från Argentina men pratade mest svenska med oss. Var lite irriterad då, men nu när jag snart är i samma sits som henne undrar jag lite hur man kan göra det annorlunda. Om eleverna inte kan NÅN spanska, hur gör man?
Kanske borde skicka ett mail till min gamla lärare i Málaga och be om hans tips. Där pratade de ju bara spanska med oss nybörjare, och det gick ju bra! Hmm, klurigt detta...
Att jag inte pratar spanska med dem är nog för jag tänker att de inte kommer förstå, och det tror jag att eleverna själva också tänker. Och så har jag för dålig koll i undervisningens nu på vad jag kan prata om som de redan lärt sig... Men det kanske inte spelar roll om jag använder ord och grammatik som de inte känner till ännu..
Ramlade över ett avsnitt om detta i en bok idag och de argumenterade för att man SKA prata målspråket i så stor mån som möjligt (men sa även att det är helt ok att inte orka ALLA dagar, men det kan jag inte gömma mig bakom som nu är fallet). De gav i alla fall som exempel att som lärare prata på målspråket UTAN att sedan översätta allt det sagda till svenska!! Det har jag aldrig ens sett som en möjlighet. Men de menade att man med förklaringar, genom att rita på tavlan, och på diverse andra sätt kunde hjälpa eleverna att förstå - utan att lämna målspråket. (De som förstod mycket mindre än andra kunde man hjälpa lite vid sidan om...typ.) Min tanke är bara den att då ska eleverna vara koncentrerade och lyssna också... Men jag måste helt allvarligt börja experimentera med detta.
Vad roligt att ni kommenterar!
Hur har det gått?
Nä, jag skämta bara(haa haaa...)
Det är ju faktiskt supersvårt det där! Under praktiken som vi nyss avslutade försökte jag prata så mycket spanska som möjligt på lektionerna, och i utvärderingarna var det många elever som skrev att de tyckte det var roligt att jag pratat så mycket spanska. Samtidigt fanns det så klart vissa som tyckte motsatsen... Var lägger man ribban liksom?
Säg till om du kommer på det ultimata svaret!
Mitt exjobb kommer också handla om just målspråksanvändandet, så jag frågar lite fräckt: Vilken bok var det du läste?
För övrigt gillar jag din blogg!
Hahaha, du får inte fråga redan!! Fast, jag gick in för att prata mer spanska med 7orna redan dagen efter jag skrev här sist, och det gick faktiskt bättre - troligen för att jag processat det lite här.
Boken heter "Språk för livet" (en idébok i språkdidaktik) och är skriven av Rigmor Eriksson och Annsofi Jacobsson. Hoppas det finns fler för jag har inte läst klart det ex jag lånat.. :)
Kul att du gillar min blogg!
Aha åhå, jag hade fått för mig att du jobbade på gymnasiet. Vad fel jag hade!
Tack för boktipset! Väldigt uppskattat!
/T
Skicka en kommentar