Henrik Dorsin..

ifrågasätter glatt hur många som egentligen går i kyrkan på söndagar i dagens Sverige... Där har vi ett typiskt exempel på exkludering. För vi är många. Kanske inte så många som hälften av alla svenskar men vi finns och även bland oss finns det vettiga människor - vi går alltså inte i kyrkan för att vi skulle vägra se att samhället förändras eller för att vi skulle vara dumma eller så. Men kanske det inte är just du Henrik och de du känner som går i kyrkan. Det säger dock inte att kyrkobesökarna dött ut.

Men. Det leder mig in på dagens reflektion. För jag var idag med om något jag upplevde som annorlunda. Någon berättade stolt, och på bred norrländska, om sin storebror som tydligen är en känd raggare i bygden. Det jag tyckte var annorlunda var alltså stoltheten, men det visar väl bara på att jag inte är uppvuxen i samma slags samhälle... Dessutom visar det på att jag, precis som Henrik i föregående fall, kan behöva omvärdera en del av mina åsikter - en raggare måste ju få vara bra att va´!