Att pendla är en ingrediens i mitt liv.
Inte med tåg eller så, utan jag pratar om något helt annat.
Jag pratar om när man ena sekunden, less på allt, utbrister: "Det är så jobbigt att vara så bra!" - eftersom det leder till en massa förfrågningar och engagemang - och den andra sekunden ler och tackar Gud för allt - efter att bl.a. ha sett:
Mitt livsmotto är att utmaningar är till för att mötas. Det håller mig inte direkt ifrån engagemang, men det är grymt utvecklande.
Hoppas jag nu inte pendlar tillbaka till att vara less under kvällen. :) I och för sig ska jag nog vara glad för att pendlingen är ett faktum. Det vore inte så bra om jag blev fast i deppighet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar