nära

I kyrkan där jag går är det som det ska vara.
Gud får vara aktiv.
Det är svårt att komma dit, som jag gjorde i söndags, med ganska mycket pressade tankar, utan att Gud uppmärksammar en.
Han ser oss. Han bryr sig. Han vill finnas för oss mitt i vardagen. Han vet!
För mig är känslan så otroligt befriande då Gud påminner om att Han ser mig och om att Han är med i allt. Befriande på det sättet att jag kan släppa taget ytterligare lite och istället få vila i Hans famn.
Det som jag tror är speciellt med kyrkan jag går i är att där finns människor som lyssnar in Gud och som vågar bry sig, som vågar ta Honom på allvar och låta det Han säger få konsekvenser.
Det som hände var egentligen inte särkilt konstigt, men ändå skulle jag vilja påstå att det är ovanligt ATT det händer. Antagligen skulle det kunna hända mycket oftare. Det var lovsång och jag satt på en stol mellan andra gudstjänstbesökare som jag börjat lära känna. Hon som sitter till vänster om mig undrar om hon får be för mig, och visst, absolut!, får hon det. Jag har inte sagt henne någonting alls om vad jag pressats av under helgen, hur jobbigt jag upplevt det, hon har inte läst min blogg och från den kunnat förstå att jag nog kämpar med att orka med allt ansvar jag så lätt hamnar i. Men hon har lyssnat in Gud och ber precis för de sakerna. Mitt i prick.

Sådan är Gud. Och Han vill att vi ska veta det och få erfara, gång på gång, att Han finns. ...så mycket närmre än vi anar.