Tillvänd

Du vänder ditt ansikte till mig

och ler mot ditt barn som en mor

Ditt ansikte lyser som solen,

det är detta som gör att jag tror

att du ler emot mig som en mor.
Psalm 763, Den svenska psalmboken

Det var kväll och hon var på väg hem, gåendes. Kvällen var fin och himlen klar. Hon tänker att det här med att vara kristen (som hon är)... vad är det egentligen? Är det inte så att det egentligen är bara tråkigt? Det är som att hon tappar både lusten och viljan till det.

Så tittar hon upp mot himlen. Det hon ser tror jag inte att hon väntat sig att se för på himlen syns ett öga, och under ögat en tår.

"Det var som att Gud grät för att jag gick och kände som jag gjorde."

Och detta har hon på många många år knappt berättat för någon. Förrän i söndags då vi talar om hur man brukar rita Gud som en triangel med ett öga mitt i och hon säger "Jag har sett det ögat".