Käre värld

Ofantligt mycket snö.
Jordbävning på Haiti.
Jordbävning i Chile.
Regnmassor som förstör och bringar människor om livet i Peru.
Ett tag tänkte jag: Nu är undergången nära. Det blir hastigt värre och värre, snart står världen i brand och Jesus kommer tillbaka (vilket i och för sig innebär seger).
Väl i Peru fick jag dock höra- Att de sedan minst tusen år känt till att El Niño (motgående strömmar i havet) kommer vart tionde år och att det påverkar bl.a. mängden nederbörd. Jag som trott att El Niño var en engångsföreteelse och bara har hört talas om det för ett antal år sedan då det nämndes mycket i svensk media. I år är tydligen ett El Niño-år igen = extra mycket regn.
- I Peru, och Chile, är det väldigt ofta jordskalv eftersom de ligger precis där två kontinentalplattor inte bara möts utan dessutom ligger omlott med varandra.
- En stad norr om Lima blev för många många år sedan levande begravd i lera från en sjö, till följd av ett vulkanutbrott.
Allt detta fick mig att tänka om angående undergången; naturkatastrofer kommer och går. Världen är sjuk, den har alltid varit det. Ibland märks det mer, ibland mindre. Det kanske trots allt inte går att säga att det har blivit värre sista tiden?

Idag läser jag dock ur en tidning hur torrperioderna i Kenya blir längre och längre och hur de förut regelbundna regnperioderna nu inte kommer lika regelbundet och självklart. Detta leder till att boskap dör på löpande band vilket i sin tur leder till fattigdom och svält bland befolkningen. Det berättas om en man som för ett år sedan hade 260 kor. Idag har han tre kvar. 18 av dem har han sålt, resten har dött. På ett år! Dessutom blir korna så undernärda så priset för att sälja dem är lägre än vad de från början var värda. Här kan du läsa artikeln.
Vad jag vill säga är att jag än en gång tänker att läget visst har försämrats i världen. Den har inte varit frisk på länge men det är ett faktum att klimatets försämras. Vi kanske klarar en del extra snö, men bönderna i Kenya (som jag kan tänka mig redan innan levde i mindre välstånd än vi) drabbas hårt då regnet uteblir och öknen breder ut sig. Och jag skäms. För det är lätt att inte göra det man kan för miljön då man själv ju ändå har det rätt bra. Men det finns andra som får lida för att jag är bekväm och i första hand tänker på mig själv.