I fredags tog vi nattbuss fran Cuzco till Puno. Miriam och jag sitter bredvid varandra och ser till att knyta fast bagaget i oss sjalva och vad som nu gick, for det ar allmant kant att man latt blir av med saker under dessa turer. Plotsligt, mitt i natten, vaknar jag av att Miriam graver i sin handvaska. Pa bade ryggsackarna har vi hanglas men inte pa hennes handvaska.
- Din kamera ar borta! sager hon och vi inser att vi latit bada kamerorna ligga i vaskan utan las. Men vaskan stod ju mellan vara ben! Men nu var den oppen och vi letar igenom alla tre vaskorna ordentligt for att inte missta oss om att den ar borta. Men kameran finns inte och jag tanker att det ar val en sak att forlora kameran men daremot alla bilder... Blir ganska kall maste jag erkanna. Mer och mer gar det upp for mig att den ar borta. Kan alltsa barnen bakom oss ha krupit in och tagit den?? For vem annars kan komma at med nerfallda saten och allt?? Slutligen, innan vi borjar alarmera, kollar vi under satena (som tur var hade vi ficklampa! Allt var svart annars..) och dom om lattnaden nar Miriam utbrister: Dar ar den!!
Nu ar det ett mysterium for oss HUR den kunde hamna flera decimeter bakom vaskorna? Men det spelar ingen roll vad som egentligen hande, den ar kvar i min ago. :) Tack och lov!
Sen missade vi att ata frukost innan tvadagarsturen pa Titicacasjon borjade sa trotta och hungriga akte vi ivag. Forsta stoppet var pa en vasso: en flytande o gjord av vass som folk bor pa! Nasta stopp var pa en vanlig o och dar bodde vi hemma hos familjer. Var familj var jattetrevlig och det kandes som att fa titta in i en annan varld. Pa on bor ca 4000 st, inga vagar finns utan bara stigar och ett fatal stenbelagda gangvagar. Vanligtvis lagger de sig nar det morknar och stiger upp nar det ljusnar. Allting ligger i sluttningen av ett berg. Det var NAGOT jobbigt att ga anda upp till toppen! Det gar inte att forestalla sig hur det ar med sa tunn luft.
Idag stannade vi till pa annu en o innan vi atervande till Puno dar vi ar nu. Det har verkligen varit upplevelserikt och fascinerande men nu kanner vi att vi ska ta det lugnt ett dygn eller tva. Troligtvis aker vi till Arequipa imorgon. Det ska vara en fin stad.
Kram pa er darhemma!
3 kommentarer:
vad roligt att läsa om era äventyr! Det får mig att minnas när jag själv var där, och dessutom blev av med min ryggsäck med kamera o dyl precis på det sättet som du beskriver. jag var dessutom vaken och vi också två som satt bredvid varandra...skumt. man fattar inte riktigt hur de bär sig åt. Jag blev av med ryggsäcken innan bussen ens hunnit börja rulla. Jaja, hellre bestulen än rånda iaf.
Hoppas ni får en underbar fortsättning på äventyren. Hälsa Miriam.
Fy sa laskigt det lat! na man fattar inte alltsa... Men det later som att dina minnen fran resan ar goda vilket fall. :) Miriam halsar tillbaka! Kram
Ja absolut mest bara bra minnen! Konstiga saker som händer glömmer man ganska snabbt och det är ju då som försäkringen är värd sitt pris.
Jag bodde hemma hos en peruansk familj i Cusco i fyra månader och gjorde vandringar bla Inca leden, och volontärjobbade på en turistbyrå som tyvärr inte finns kvar längre. Men om ni är intresserade kan ni få adress eller telnr till Miriam och Dantes två vänner där, de skulle säkert gärna ta med er på nattliga äventyr i Cusco...världens goaste. Dantes är guide och expert på vandringar som finns att göra kring Cusco, alt. till Macchu Picchu kanske om ni är sugna.
Hör av dig isf, gärna på min facebook som jag kollar lite oftare än här=).
Sköt om er och njut! Här hemma börjar det bli vårväder nu, 0c och en del sol. Jag njuter av alla lärares rättighet = sportlov! Hur länge var det ni skulle vara borta?
Kram
Skicka en kommentar