Sådär, då var jag hemma igen! Livet rullar vidare och det känns onekligen händelserikt just nu. Albin och jag har haft härliga två veckor i Vietnam. Det är svårt att säga vad som var bäst, det var mycket som var bra! Nu när kyla omger oss igen är det konstigt att tänka att vi nyligen befann oss i 35 graders värme. (Bilder kommer!) Men vi har badat, solat, sytt upp kläder åt oss, ätit gott, promenerat, åkt på utflykter ut till olika öar - den ena mer paradislik än den andra, snorklat, läst böcker (även Albin!) och bara haft det välbehövt ledigt.
På hemvägen stannade vi till hemma hos min familj, för mormors begravning och minnesstund. Det blev en jättefin dag. Den behövdes. Det är bra att samlas och våga möta sanningen, låta tårarna rinna, tillåta sig att känna saknaden och dela den med varandra. Nu är det inte så att jag har hållit tillbaka några tårar innan dess, men i vardagen blir det lätt att man fokuserar på annat och inte bearbetar på samma sätt som när man på en begravning stannar upp.
Mormors begravning var ganska lång, med mycket sång och gott om tid att få landa i känslan. Jag var en gång på en begravning som var väldigt kort och jag minns att jag knappt hann förstå innan det var dags att resa sig och gå ut därifrån. På mormors begravning var det i och för sig inte svårt att förstå, hon brukar alltid vara med och nu var det så påtagligt att hon inte var det, men för den skull var det ändå skönt att hinna vara i den känslan och att inte begravningen var klar innan man själv var det.
Resten av helgen bestod av att börja plocka lite i hennes lägenhet samt hjälpa två av mina bröder som skaffat egna lägenheter. Det var ganska fullt upp och roligt att kunna hjälpa till.
Och så nu så är vi hemma. Jag vikarierar lite som spansklärare den här veckan och känner inte riktigt något flow för att ta tag i C-uppsatsen jag borde ha kommit igång med. Det är mycket roligare att pyssla på hemma! På söndag går flyget till Peru dessutom, men jag har precis fått reda på att det varit sådana översvämningar så Machu Picchu - resans höjdpunkt - är stängt för besökare ända till i april. Det gjorde mig lite avslagen... Men i vilket fall kan jag ju öva spanskan och se en hel massa av landet, som det också var tänkt.
Nu måste jag packa upp resten av packningen!
Kram
4 kommentarer:
Vet du inte att det är förbjudet att resa om man inte tar med sig någon fattig, som t ex mig, som handbagage? Hörde att det blivit lag på det nu... och det är inte bara för att jag är avundsjuk! ;D kram!
Näää det har jag inte hört ett ord om :P
Hej vännen! Det låter onekligen som ni haft det nästan kriminellt härligt på bröllopsresan! ;) Fast det är väl så det ska vara *ler*
För övrigt hade jag verkligen önskat att jag hade kunnat vara med i fredags... Det är synd att Sverige ska vara så sjukt avlångt! Jag gillar't inte riktigt! Det känns så konstigt att tänka tanken att hon inte vandrar på jorden längre. Jag har lite svårt att greppa faktum. Hon var en väldigt speciell person din lilla mormor, och jag kommer sakna henne!
Så för vad det nu kan vara värt, här kommer en jääääättestor kram från liten mig! :)
Hej Jenny!
Vad roligt att du hittade till mig och vad fint du skrivit om Margit!
Ta hand om dig!
Många kramar
Skicka en kommentar