Orken i kroppen
Kreativiteten
Spontaniteten
Glädjen
Livet!
Sakta men säkert kommer jag tillbaka!
Jag pratade med en god vän igår och vi kom, så klart, in på uppsatsskrivande och att vara helt uppslukad av det man har att göra. I sådana perioder upplever vi båda att vi tappar bort oss själva. Jag berättade att jag seriöst har funderat på om jag är totalt känslokall och gång på gång kommit på mig med att inte alls undra hur den jag pratar med har det. När jag sa det utbrast min vän lättat. "Blir du också sådan?! Så skönt att höra!" Och så kom vi fram till att både vår empati och spontanitet, och omtänksamhet, försvinner när vi måste lägga all energi på t.ex. uppsatsskrivande. Det är konstigt, och obehagligt att inte känna igen sig själv.
Så nu njuter jag. För jag märker att jag mer och mer blir mig själv igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar