att bli berörd

"Ibland har jag också upplevt mig som en person som håller andakter i radio 

- det som sägs ska passa alla och därför riskerar jag att ingen blir berörd." ur "Närhet och distans" av Pål Repstad (2007).

En del saker kanske måste få vara lite jobbiga att höra. Jag tror inte att Gud är en Gud som bara stryker medhårs. Då skulle han inte kunna vara sann i alla lägen. Däremot tror jag att vi många gånger skulle förvånas av hans svar, för jag tror att han är vis som få. ...Men det förutsätter ju att vi lyssnar efter vad hans svar är.

En kompis uttryckte det som att många nog låter rädslan hindra dem från att på allvar undersöka om Jesus är verklighet. Jag tror hon har rätt. Men låter man sin rädsla stå i vägen så innebär det väl egentligen att man är rädd att det ÄR verklighet och för vad det i så fall skulle få för konsekvenser i ens liv? Det är sorgligt i så fall. För om det är sant vad bibeln säger så älskar Jesus oss så sanslöst mycket att han gör vad som helst, t.o.m. offrar sig själv. Han kan hjälpa oss i de val vi har att göra, få oss att känna oss trygga, trösta oss när vi gråter, hjälpa oss att förstå, bara vara med oss. Det handlar inte om en besatt, kontrollerande eller på något vis sjuk "kärlek". Den kärlek det handlar om är i stället befriande, omslutande och helande. Vad är det att vara rädd för och hålla avstånd till?

Eller är man rädd att bli berörd? För, ve och fasa, då kanske man måste ta ställning.