Häromdagen lyssnade jag till Tomas Sjödin. Jag rekommenderar hans krönikesamling Jag lutar åt Gud för dig som vill ha korta, vardagsnära, tänkvärda texter att läsa. Av det han sa bär jag med mig framförallt två saker:
- Det pratas mycket om att räcka till på alla möjliga sätt. Framförallt suckas det över att inte räcka till på alla möjliga sätt. Men vem har sagt att vi måste räcka till????
- En cirkusartist som svingar sig i trapetser och efter att ha färdats i luften tas emot av sin kollega måste lita på denne kollega till 100%. Det är inte tal om att själv försöka få grepp utan det är kollegan som måste sköta greppandet, annars går det åt skogen för båda två. På samma sätt funkar det med att lita på Gud. Bara svinga oss mot och låta oss fångas. Greppas. Inte själva försöka få grepp om Gud utan låta honom få grepp om oss. Wow. Det påminner mig om vad en bekant berättade för drygt ett år sedan. Han hade så länge försökt greppa tag om Gud. Men inte lyckats. Så hade han förstått att det var Gud som skulle greppa honom.
Vi behöver (bara) svinga oss mot. Resten gör Gud. Han tar emot. Dig. Och mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar