Rätt och fel

Ju äldre jag blir desto svårare tycker jag det är att säga vad som är rätt och vad som är fel. Det gör det lite knepigt nu när jag står inför att uppfostra ett barn. 

Ta till exempel det här med att sitta vid matbordet. "Sitt ordentligt vid matbordet" har jag själv fått höra. Och, ok, jag förstår grejen; om inte Joel sitter ordentligt är risken än större att han spiller. Men då kommer vi till utmaningen: att leva som man lär! Själv sitter jag nämligen väldigt bra - och ofta - vid matbordet med ena knät uppe vid hakan. Utan att spilla. Det förstår jag ju att så kan jag inte sitta och samtidigt säga "sitt ordentligt på stolen" till min son. Eller ska jag säga "Sitt som du tycker är skönt, bara du ser till att inte spilla"? Kan jag ge det ansvaret till ett litet barn? Dessutom; säg att han skulle klara det ypperligt, anses han då ouppfostrad av andra när han inte sitter ordentligt? Nä, jag vet, det är inte så viktigt vad andra tycker, men jag funderar på vad det ännu är som hör till god uppfostran. 

"Ojdå har du inte börjat med gröt förrän nu?" sa en kompis till mig igår när jag berättade att den första smakportionen gröt inte varit så uppskattad. Jag visste inte att just gröt skulle börjas med tidigare, och vet fortfarande inte hur det är. Rätt, fel, fel, rätt.. Men vi började i förrgår. Vi har testat en del andra grejer som gått hur bra som helst, men gröten gjorde alltså ingen succé. Då testade jag att riva i lite päron och vips blev det mycket bättre resultat!

Den här skrutten verkar i alla fall må bra så jag tror inte vi gör några större fel när vi fortsätter att göra så gott vi kan, men ibland blir vi lite förvirrade av alla olika bud vi möter.

Morbror Jonte har köpt Joels fina tröja.