Vad ljuvligt det är att få vara hemma hela dagarna och göra precis så mycket eller lite som det blir tid till och finns lust för. Idag har vi skrattat ikapp min underbare son och jag. Skrattat så vi kiknade! Jag har aldrig hört ett underbarare skratt och det finns nog inget som slår an lyckans toner inom en så som just barnaskratt!! Så fantastiskt också att han delar skrattet i sig och att det inte behöver lockas fram av kittlande och busande varje gång. Sen har vi legat bredvid varandra på den skönaste filten och tittat upp på flygplansmobilen. Små händer sökte mitt ansikte och älskade när jag mumsade på dem.
Vilket obekymrat liv! Jag hade för mycket tid att tänka på mig själv innan Joel kom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar