Titta in i min glasburk

Jag tycker om att läsa dikter. De fångar mig på något vis. Inte alla, men vissa. Själv skriver jag ca 2 dikter om året så jag kan knappast påstås vara en stor diktare, men spelar roll om det är ofta eller sällan utövat - dikter har ändå en plats i mitt hjärta.

Vi ska andas
En dag
ska vi andas,
ja fy vad vi ska andas!

En dag när taggtråd inte längre
sliter och barn inte svälter sönder

En dag när maktmurar är pulver
och jorden fått ett alldeles nytt grönt

En dag när ångest tappat greppet
och Gud och änglarna och vi
dansar samba in i evigheten

Då ska vi andas,
först då kan vi andas.
Ut.
Elin Nilsson

Jag är så rädd
rädd att du inte ska få plats

Jag har stoppat alla delarna i en glasburk
men glömt att du är Guden
som älskar att slå sönder
Elin Nicklasson Ur 50 unga skriver om tro, red. Anna Braw.

Sköna ting...Ljuva ting... Livsnjutning!
Tänk om jag kunde spara alla guldkantsögonblick i en glasburk...låta dem stå synligt och titta in i den lite nu och då. Det är ungefär samma sak med alla fotografier jag har uppsatta i min lägenhet. Jag gillar att gosa ner mig i minnen och bära med mig dem i nuet.

På tal om något helt annat, men som ändå har med guldkantsögonblick att göra, så har min fine och jag startat OC-resan. Vi har redan rest genom hela första säsongen och är nu på den andra. Det är så braaaaa! Och vi har så roligt när vi ser på det. Våra nya buddies. :)
Igår var vi dock med några av våra mer verkliga buddies. Det blev spelkväll och ikväll anar jag att det kan bli detsamma när vi ska hem till Albins familj på lite kalas. Kanske lite Ticket to Ride? Ett riktigt roligt spel! Dags för fler guldkantade minnen till glasburken?