lördag 3 januari 2009

Nyårsbröllop

Vi styrde kosan till Vasa och firade nyår tillsammans genom att närvara vid min kära väns bröllop.
Hon var så vacker och bröllopet så fint.
Det är speciellt med bröllop. Det ligger som en stor förväntan i luften... En förväntan på livet tillsammans. Ihopblandad med förväntan ligger också lyckan. Lyckan över att ha funnit varandra. Lyckan över att bli vald och över att stå hand i hand inte med vem som helst utan med den jag själv har valt för att med den personen är det något alldeles alldeles speciellt.

Jag tror på kärleken.
Detta trots att några av de par omkring mig som de senaste åren gift sig tyvärr redan skiljt sig. Jag tror ändå att det finns kärlek som håller.
Jag tror inte den går att frammana mellan vilka två individer som helst. Inte den kärleken, som handlar om att vilja dela vardagen med varandra hela livet. Dessutom tror jag, tyvärr, att det bara är att acceptera att saker som händer i livet ibland faktiskt tar så hårt att inte ens den från början så lovande kärleken klarar av att bära vidare...
Jag hörde en gång en man säga att kärlek handlar om att vilja varandra.
Det gör kärleken så vacker. Att vilja varandra..; att stötta varandra, vara stolta över varandra, skratta med varandra, lyfta varandra (inte nödvändigtvis bokstavligt)..

Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten,
inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande,
inte självisk,
den brusar inte upp,
den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten
men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den,
allt hoppas den,
allt uthärdar den.
1 Kor 13:5-7
På bröllopsdagen bör varje kärlekspar bara få njuta av det stora att just de två faktiskt vill varandra.
Avslutningsvis vill jag skryta lite.
JAG HÖLL TAL! Och det är nog inte så förvånande. Men. Jag höll ett roligt tal. Jo minsann. Det där med att säga fina ord från hjärtat är lite mer min grej än att tala på ett sätt så att det samtidigt roar. Men ni vet vad jag brukar säga (?). :) Utmaningar är till för att mötas! När väl problemet/utmaningen är identifierat/d är det bara att ta tag i det/möta den. Så ett roligt tal blev det. JA faktiskt! Och jag är så nöjd. :)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ditt tal var alldeles underbart, min kära kära vän!! Nu åker vi snart iväg till destination Hemlig, bara vi två! Jag älskar dig Jenny! Forever yours ;o)// Anna Ros

Anonym sa...

Hej! Vad kul att höra av dig! Jaa du, visst borde vi göra ett gästspel med teatern i Umeå? Nu gav du mig en idé som jag ska fila vidare på... gästspelet nästa helg är inget annat än att familjen åker ner för min systers examen... kram!