söndag 27 november 2011

Ingen 30-årskris

Faktiskt inte på något sätt.
Fast. Jag längtar efter att klippa mig, fixa lite slingor i håret och få shoppa lite nya kläder. Men det har nog mer med den långa tiden som gått då jag inte riktigt tänkt på mig själv att göra.

Jag har firat i helgen. Full rulle hela dagen igår och ganska lugnt idag när egentligen självaste födelsedagen var. Jag har alltid älskat att fylla år men det är något som är annorlunda den här gången... Inte lika roligt att sitta i centrum och öppna presenter. Inte lika barnsligt förtjust. Jag kanske har blivit stor nu... Näe, verkligen? Usch så tråkigt i så fall.
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

Liselott sa...

Hej Jenny! Jag tycker det är en riktig snackis det här med kriser, man behöver inte alls få någon kris! Jag hade ingen och tycker 30 var som vilken födelsedag som helst. Det kanske kändes annorlunda också för att ni nu har en till liten familjemedlem som inte varit med på din födelsedag tidigare?! =) Kramar

29 november 2011 kl. 17:45
Jenny sa...

Mycket möjligt! Dessutom har jag ju fått öppna presenter hela hösten å hans vägnar. HAN är ju dessutom den största presenten någonsin så nu behöver jag inget mer. :P Kram

30 november 2011 kl. 11:04

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)