Vår lille favorit

 

På måndag fyller han 4 veckor och vi märker hur han växer och utvecklas. Nu fäster han blicken och ligger långa stunder viftandes, sparkandes och "pratandes". Mormor kom i måndagskväll och han mötte hennes glädje över att se honom med att titta henne rakt i ögonen och fyra av världens leende! Det allra första som så tydligt varit riktat till någon, och inte bara ett leende som vilken grimas som helst.

 

 Albin och jag har försökt bearbeta detta att allt händer så fort... Och det är ju faktiskt jätteroligt att han interagerar mer och mer med oss så vi försöker att inte sörja att han inte är lika liten som från början längre.

Jag trodde att jag förstod vad det innebar att få barn. Men nu när jag själv har upplevt det så märker jag att jag inte alls hade förstått. Det är mycket större än vad jag någonsin hade levt mig in i. Detta, mina vänner, är min SON! Kan ni förstå det?? Knappt jag..

Om tiden flög förbi förut så är det nog inget mot för vad den gör nu..!