Smidig som få

Klarvaken när jag egentligen hade hoppats på att du ville sova.

Lämpligt nog blir du sugen på att amma.

Det får ta god tid och jag sitter kvar länge sedan du somnat - rädd att röra mig innan du fallit i djupsömn.

Börjar försiktigt att lyfta ner mina ben från bordet de vilat mot. En hård smäll får dig att rycka till: min fot drog ner nappen i golvet. Du sover vidare och jag andas ut, men väljer att sitta kvar en stund till.

Momentet att-resa-sig-ur-soffan är alltid en utmaning med dig sovande i famnen.

Jag hasar försiktigt fram med baken och tar sedan sats och kommer upp på benen. Du låter lite men tycks inte vakna. Jag håller dig hårt så du ska känna att omfamningen är kvar.

Ljudlöst lyckas jag öppna sovrumsdörren men du gnyr ändå och jag upptäcker att mitt hår hänger ner i ditt ansikte. Medan jag fokuserar på mitt hår slår jag i dörrposten då jag försöker smyga in och när jag lägger ner dig i vaggan lyckas jag dunka in i den med knät. Dina ögon öppnas.

Filten tätt omkring, en lugnande hand omkring din rygg, din hand om min tumme och min underarm gungandes vaggan.

Sakta, sakta sluter du ögonen på nytt.

Halvt på huk och därav med darrande ben sitter jag kvar någon minut innan jag tassar ut.

Skriver dessa rader andäktigt lyssnande efter ljud jag hoppas uteblir. 

Det verkar som att jag lyckades denna gång.

Godnatt!