Å ena sidan... och å andra.

Åh. Det finns en hel del att klaga på nu. Jag har som krämpor lite varstans... Samtidigt finns det så sjukt mycket i mitt liv som jag är så glad och tacksam över så jag försöker fokusera på det i stället. Det valet har jag ju alltid. Jag kan t.ex. tänka på att jag snart har haft jobb ett helt läsår och fått lära känna en massa härliga elever och kollegor, att jag har en underbar fantastisk och helt enkelt bäst man, att jag egentligen är rätt så frisk, att jag får leva varje dag med Jesus och får ta emot så mycket av honom och märka hur han hjälper och stöder, att jag har många fina vänner, att vi står varandra nära i min familj, m.m, m.m. Ja ni hör ju, listan kan göras lång. Så nog kan de härliga sakerna överglänsa de jobbiga. Men ibland är jag bara trött och då står krämporna i nuet klarast.