måndag 3 mars 2008

På tal om förra inlägget

"Kanske har jag inget val.
Jag måste falla på knä
för att kunna stå upprätt."

Hörde orden på en tv-gtj, kring jul, och tyckte de var så stora.


Smaka gärna på dem.
Tänk kanske att du står där vid krubban...
eller vid tronen...
inför det heliga.

Att måsta falla på knä...för att kunna stå upprätt...wow.

"De vise männen hade kunnat stanna hemma
och tillbett stjärnan när de såg den.
Det hade ju varit enklare än att ge sig iväg.
Men är det det vi ska följa? Lagen om minsta möjliga motstånd?
Istället insåg de att den bara var en skylt som speglade något annat - heligheten,
att den visade vägen."


Undrar hur ofta det händer att vi tillber vägvisaren
istället för att se vars den pekar...
Jag vet inte. Men jag ville dela med mig av orden
och hoppas de väcker tankar hos dig som de gjorde hos mig.


--------------------------------------------------------------------------------------


Bjuder på lite bilder från vår fjällresa i helgen.

2 kommentarer:

Ida sa...

Nån gång ska jag också lära mig åka skidor så jag får åka till fjällen. Verkar skönt! haha!
Fast å andra sidan, kan man inte åka till fjällen och bara sitta i backarna och sola näsan?
Det hade vart så oerhört mkt trevligare än att tvingas sätta på sig ett par skidor och åka neråt med fullständig dödsskräck.

Ciao

Jenny sa...

jo, visst kan man nöja sig med att sola näsan! fast inte helgen som var, för då lyste inte solens strålar igenom så mycket. det bara snöade och snöade. till vår glädje. =)
tjingtjong!