Med en son som är otroligt pappig och vissa stunder inte alls låter mig vara med i leken var jag nästan lite nervös inför vardag igen. Morgonen började med gråt över att pappa redan åkt till jobbet när vi vaknade men efter att sonen fått gråta en stund för sig själv kom han och kramade om mig med orden "min mamma". Sedan har allt bara varit så bra! Flera guldsstunder och kramar och inte ett enda bråk. Ikväll fick jag också vara med och lägga honom för ungefär första gången sedan Hilda föddes.
Jag gillar det så mycket bättre när man landat och allt inte är helt nytt. Välkommen 2014!
