Lärorikt

Hilda verkade ha ont i magen så innan jul slutade jag äta mjölk. Jag undviker det i alla dess former. Första dagarna tycktes jag inte kunna äta mig mätt men nu när jag vant mig vid de ersättningsprodukter som finns funkar det rätt bra. Fortfarande kan dock känslan av otillfredsställelse komma över mig... Idag hade jag t.ex. kunnat göra vad som helst för att få fylla på med lite energi i chokladform. Jag längtar efter att få göra mig en ostmacka och att få äta ur Paradis-asken som väntar i skåpet...

Jag är ju så lyckligt lottad att detta är en övergående period för mig. Förhoppningsvis går också känsligheten över för Hilda, men det vet vi inte. Den här perioden ger mig i alla fall en helt ny förståelse för att vara matallergiker:

• Att känna att det är krångligt att bli bortbjuden och att hälsa på. 
• Att ha svårigheter att gå ut och äta.  
• Att få svaret att det ju bara är lite i så det spelar nog ingen roll, veta att det visst spelar roll och sedan se andra njuta av mat och godsaker som man själv inte kan äta. 
• Att känna glädjen när man är ihågkommen och det visst finns sådant även jag kan äta mig mätt på. 

Till alla er allergiker där ute: ni gör det bra!! Och jag lovar att bli bättre på att erbjuda likvärdiga alternativ till er då ni gästar mitt hem.